ÅSIKT

I dag är jag stolt över stockholmarna

Biskop Eva Brunne: Vi kan aldrig låta våldet få sista ordet

Terrorattacker göder polariseringen. Ställer människor mot människor, religioner mot religioner, åskådning mot åskådning, skriver Eva Brunne, biskop i Stockholms stift.
Foto: TT
Terrorattacker göder polariseringen. Ställer människor mot människor, religioner mot religioner, åskådning mot åskådning, skriver Eva Brunne, biskop i Stockholms stift.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Den 7 april blev en dag som vi aldrig trodde att vi skulle behöva uppleva. Fram emot kvällen var Stockholm en ovanligt tyst stad. En tystnad som bars av tankar, reflektioner, böner, ljuständning i kyrkorna. Det fågelkvitter som bröt tystnaden var ändå inte till glädje. Familjer miste sina älskade. Vänner förlorade vänner. Mina tankar går till dem alla med bön om att Gud omsluter med kärlek och värme.

Vi vaknade upp till en ny och annorlunda dag. Fortfarande i tankar för dem som drabbats och för alla dem som är rädda. Vi vet inte om det är en ensam och sjuk människa eller en terroristattack. Det spelar ju ingen roll för dem som har mist någon nära eller har skadats svårt. Men för vårt samhälle och oss alla spelar det stor roll.

Vi lever redan med en stark polarisering. Terrorattacker göder polariseringen. Ställer människor mot människor, religioner mot religioner, åskådning mot åskådning. Ytterst är det den demokrati som vi är så stolta över som drabbas. Rädslan breder ut sig, tilliten minskar och viljan till att sträcka ut sin hand mot den okände avtar.

I dag är jag stolt och tacksam över det arbete som polis och vårdpersonal har gjort och gör. Jag är stolt och tacksam över det som görs i våra öppna kyrkor och den sympati och de förböner som strömmar från den världsvida kyrkan.  Jag är stolt och tacksam över att hela samhället står rakryggat fördömande mot den sortens attack som har drabbat Stockholm, stockholmare och hela vårt land. Jag är stolt och tacksam över den omsorg som människor visar varandra i en svår situation.

Det är så vi ska fortsätta. I tillit till varandra och i omsorg om varandra. Måtte vi aldrig låta våldet få sista ordet och göra oss så rädda att vi stänger igen om vårt öppna samhälle. Måtte vi aldrig odla en kultur av hat och polarisering. Måtte vi aldrig ge upp vår vilja till öppenhet.

”Ingen människa är en ö” är kända ord av den engelska poeten John Donne som sedan blivit använt i såväl boktitlar som sångtexter. Kanske beror ordens lättillgänglighet på att de faktiskt talar till oss på ett speciellt sätt. Vi känner igen oss och förstår innebörden. Ingen av oss klarar sig för sig själv. Vi måste alltid samarbeta. Vi måste ta vara på varandra för att klara oss själva. Vi är helt enkelt alla sammanlänkade. Vi vet det innerst inne. Det är bara tillsammans vi kan gå vidare, inte en och en eller grupp och grupp.

Det är nu vi har möjlighet att visa att vi vill stå upp för demokrati och glädjen över mänsklig gemenskap. Det är nu som vi har möjlighet att gå över de gränser som vi då och då sätter upp. Det är nu som vi visar att vi säger ett kraftfullt nej till att låta våld få oss att krypa tillbaka. Vi viker inte en tum från de värderingar som bygger vår demokrati, öppenhet och allas lika värde.

Nu fortsätter vi med respekt för att många är rädda. I helgen ges det som alltid möjlighet att be och tända ljus i våra kyrkor. Be för dem som har drabbats, tacka för varje hjälpande hand, aldrig ge upp vår frihet.

Vi ber för dem som har mist sina kära,
vi ber för dem som är skadade,
vi ber för dem som är rädda.
Gud, du som är tröstens Gud, var med oss alla.
Gud, du som är livets Gud, led oss alla.
Gud, du som är hoppets Gud, visa oss din väg.
Amen


Eva Brunne, biskop i Stockholms stift


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.