Kolumn

Oisin Cantwell

Vore det inte bättre att kräva att befintlig lag används?

Foto: POLISEN
KOLUMNISTER

Parti efter parti ansluter till kravet på fotboja.

Säpos gripande av en man som i dag friades för terrorbrott i Malmö får mig att undra varför inte nuvarande lagstiftning duger.

Mannen, en 30-årig flykting från Syrien, var åtalad för att den 11 oktober i fjol ha kastat in molotovcocktails i en shiamuslimsk föreningslokal i Malmö.

Tingsrätten anser dock inte i dagens dom att åklagare Agneta Hilding Qvarnström kunnat bevisa att han har gjort sig skyldig till "terroristbrott alternativt mordbrand".

Domstolen konstaterar inledningsvis att branden inte ska klassas som terrorism, då brottet, som lagen föreskriver, inte allvarligt hade kunnat skada staten Sverige.

Det rör sig med andra ord om en mordbrand, anser tingsrätten. Ett nog så allvarligt brott, men som ska ledas i bevis.

Åklagaren saknade teknisk bevisning som knyter mannen till brottsplatsen eller vittnen som pekar ut honom som gärningsman. Hilding Qvarnström har därför byggt sitt åtal på indicier. Och sådana saknas inte.

Mannen har till exempel bevisligen befunnit sig i närområdet vid tidpunkten för branden och har via en mellanhand förmedlat information om brottet till den IS-kontrollerade nyhetsbyrån Amaq.

Omständigheterna är graverande nog för att slå fast att 30-åringen sympatiserar med terrororganisationen. Men inte tillräckliga för att binda honom till mordbranden.

Att mannen frias är ingen sensation. Tingsrätten släppte honom för några dagar sedan, vilket var en indikation så god som någon på hur det skulle gå.

Det här kunde vara berättelsen om ännu en alla dessa terroråtal som inte höll och som ger politiker, proffstyckare och annat folk som har känt av vindens riktning ytterligare ett argument för ny lagstiftning.

Emellertid finns ytterligare en dimension. Säpo hade på känn att tingsrätten tänkte meddela att mannen skulle släppas och så fort så skedde lämnades ett beslut om att han var tagen i förvar till rättens ordförande.

Det betyder att 30-åringen, den friande domen till trots, fortfarande sitter inlåst på Rättscentrum i Malmö.

Hur lyckades då Säpo med detta konststycke? Svaret heter lagen om särskild utlänningskontroll, ett antal paragrafer som har funnits i olika varianter sedan den första terrorlagens tillkomst 1973 och i sin nuvarande form sedan 1991.

Bestämmelserna ger staten rätt att ta utlänningar i förvar och utvisa dem om de utgör ett hot mot rikets säkerhet eller om en persons bakgrund är sådan att det finns skäl att befara att han eller hon kommer att medverka till terrorbrott.

Och om nu det inte finns möjlighet att utvisa den misstänkte terroristen, om risk för dödsstraff eller tortyr föreligger, har myndighet rätt att besluta om regelbunden anmälningsplikt till polisen.

Efter beslut om utvisning går det också att ordna fram tillstånd till husrannsakan och hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Ett sådant tillstånd är giltigt i högst tre år, men går utan alltför stora krusiduller att få förlängt ytterligare tid.

Säpo har med andra ord goda verktyg till sitt förfogande då det ska hållas koll på suspekta figurer.

Det som gör lagen riktigt fiffig är att beviskraven är lägre än vid en rättegång och att Säpo har rätt att hålla sina indicier hemliga.

Den gnällige skulle kunna invända att det strider mot alla rättsprinciper att inte få veta vad man är anklagad för, men ur statens synvinkel är det givetvis skönt att slippa invändningar från jobbiga advokater.

För att det ska finnas parlamentarisk kontroll över dessa befogenheter är regeringen ålagd att en gång per år för riksdagen redogöra för hur de används.

Det skedde senast den 14 december förra året. Redovisningen gav vid handen att regeringen under det senaste året nyttjat lagen sju gånger. Avslag om överklaganden av utvisning, beslut om att tvångsmedel får användas etc.

Rosenbads skrivelse visar också att lagen har tillämpats vid 41 tillfällen under de 24 år som den har funnits i nuvarande form. Vilket ger ett snitt på 1,7 gånger per år.

Mycket sällsynt är det med andra ord att denna diamant i terrorbekämpningens tjänst används.

Det finns förvisso någonting rörande över att våra politiker tror att fotbojor kommer att stoppa personer som är beredda att mörda och själva dö för en högre saks skull.

Men vore det inte bättre att regering och opposition krävde att befintlig lag används i stället för att sätta sig i möte om nya paragrafer?