De unga bönar och ber om en chans i världen

KOLUMNISTER

Att ge upp är också en utväg. Den somaliske pojken sitter förvisso längst fram i klassrummet, men gömmer ansiktet i händerna och svarar inte på tilltal.

Raderna bakom sitter resten av åttondeklassen på Nytorpsskolan i Hammarkullen, ett av Göteborgs mest socialt utsatta områden.

De är statistiken: Fattigdomen, arbetslösheten och kriminaliteten. Utbildningsnivån och medellivslängden.

De är politiken: Flyktingkrisen, hederskulturen, IS-resenärerna och de hårdare tag som måste tas.

Ändå upprepar de sig tills orden ekar i mitt huvud: ”Skriv om oss.”

Ungdomar har en tendens att säga så. Åtminstone baserat på de 250 författarbesök jag har gjort på senare år. Men mer frekvent i förorterna.

Allra mest på Nytorpsskolan. Eleverna har åsikter: De är livrädda för gängen och de förbannar sig över klyftorna.

Förutom den somaliske pojken, då. Han drar huvan över ögonen.

En flicka berättar att männen i familjen styr vad hon får göra. Hennes bröder är fria, inte hon. Jag frågar vad hon vill bli:

”Polis”, säger hon. ”För att förändra normen. Jag ska visa min familj, jag ska visa alla.”

Sedan frågar jag de andra. Snart står jag inte längre bland barn vars framtid inte existerar. Jag står bland blivande advokater, ekonomer, kriminaltekniker och kanske ett fotbollsproffs.

De ber mig att skriva om dem, för att visa att det finns positiva krafter i Hammarkullen. Att de flesta ungdomar är ordentliga. Att de inte vill klumpas ihop med det fåtal som bränner bilar och kastar sten på blåljuspersonal.

Och jag undrar till vem politikerna egentligen talar, när de talar om problem som alla redan känner till och fördömer. När de hellre talar om segregation, än om integration.

Talar de till flickan med hedersproblematiken? Eller talar de till de välbärgade väljare vars oro verkar vara viktigare än de barn som inte har valt sin situation, och som bönar och ber om en chans.

Efter lektionen tar svenskläraren mig åt sidan. Hon ursäktar den somaliske pojkens beteende, säger att han fortfarande är lite mer barn än de andra.

”Men han är intelligent”, förklarar hon. ”Den mest intelligenta elev jag har haft under mina 25 år på skolan. Han vill bli läkare.”