”Vi låtsas prata kriminalitet – men tänker flyktingar”

KOLUMNISTER

Det politiska bråket om kriminaliteten har blivit så blodigt att man nästan måste surra in sociala medier i polistejp och inleda en brottsplatsundersökning. En höger hävdar att brottsligheten är bortom kontroll och blir rasande om någon lyfter fram statistik som visar att viss brottslighet minskar. En vänster svarar: cirkulera, här finns inget att se.

Debatten är så infekterad för att den egentligen handlar om något annat – det har blivit en ställföreträdande invandringsdebatt. De som tycker att Sverige har varit för öppet vill skapa intrycket att kriminella invandrare gör om hela landet till en no go-zon. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson svarar med att gå till BBC-studion och parfymera Sverigebilden med alternativa fakta.

I veckan kom två nyheter från Socialstyrelsen som visar att båda sidor har rätt – eller fel. Sverige i stort blir tryggare, men för en stor minoritet blir Sverige otryggare. Den första visar att antalet patienter som skrivs in på sjukhus på grund av våld har minskat ända sedan år 2000. I den värst utsatta gruppen, män mellan 15 och 24 år, har antalet som behöver vård på grund av våld halverats på mindre än ett decennium. Detta är viktig statistik, för knivhugg är mer entydiga än anmälningar och intervjuer.

Å andra sidan ökade antalet skottskador från 62 till nästan 118 mellan 2008 och 2015. Det tycks alltså som att vardagsvåldet minskar, det där den som råkade titta på någon på fel sätt fick lappas ihop på akuten efteråt. Men å andra sidan ökar det brutala gängvåldet, oftast kopplat till knarket. 90 procent av gängvåldet i Göteborg är relaterat till narkotikahandeln, hävdar en spanare.

Den goda nyheten är därför att landet inte håller på att falla samman, risken att utsättas för våld minskar och om du inte oroade dig för att gå ut för tio år sedan finns det inget skäl till att du skulle börja göra det nu. Den dåliga nyheten är att gängen blir brutalare. Även om det drabbar färre människor kan det göra att vissa områden hamnar helt i gängens våld, och utpressning mot näringsidkare och hot mot vittnen sätter rättssystemet ur spel. När polisen försöker ingripa mot någon av gängmedlemmarna drabbas de av stenkastning och våld.

Det var MC-gängens etablering under 1990-talet som tvingade andra kriminella att organisera sig för att fortsätta verka. Ibland kontrollerar gängen knarkhandel i varsitt område utan att störa varandra. Men så plötsligt händer något. I februari förra året hade ingen skjutits ihjäl i Malmö på elva månader, men så dödades en gängledare, och en våldsspiral följde.

Ett maktvakuum inspirerar nya gäng att ta sig in på marknaden och det gör de genom ”skrämselkapital”, som kriminologer kallar det – man ska framstå som skoningslös och nästan galen.

Om vi vill lösa problem måste vi begripa dem, och det är därför det är så olyckligt att vi låtsas prata kriminalitet, men tänker flyktingar. Maffiaproblemet i 1920-talets USA löstes inte genom att man slängde ut italienarna. Då hade bara andra spritmaffior tagit över hanteringen. Det krävde en punktmarkering av gängen, och framför allt legalisering av alkohol som tog bort gängens inkomster och attraktionskraft.

Mordfrekvensen halverades nästan. Den som inte bara vill bråka om brottslighet, utan faktiskt minska den, borde enligt detta mönster legalisera cannabis och andra droger. Se där ett förslag som nog kan förena vänstern och högern – emot.


Mer från Socialstyrelsen

Den svenska medellivslängden har ökat med sex år sedan 1980, och risken att dö i stroke, hjärtinfarkt och cancer minskar snabbt. Det väcker frågan vad det finns kvar att dö av i framtiden.