Bort med händerna från Ebbas barn

KOLUMNISTER

I dag vill jag att vi ägnar en tanke åt Ebba Busch Thors rätt att publicera bilder på sina barn i sociala medier.

Den 13 april skrev Gunilla Brodrej en krönika i Expressen om en bild som KD-ledaren publicerat på sitt Instagramkonto. Bilden föreställde en ödslig bit parkeringslandskap med en horisontell marknära tvååring i förgrunden. Bilden behöver egentligen inga ord. Vi förstår alla att Ebba inte tappat sitt barn där och sedan tagit en bild på dennes lidande.

”Stark vilja på parkering- scener ur en tvåårings liv.” stod att läsa under bilden.

Gunilla konstaterar i sin text att barnet är ”blottat och objektifierat i ett jobbigt ögonblick” att bilden är ”sprungen ur en sträng och primitiv syn på barn, som udda varelser utan förmåga till komplexa känslor” samt att Busch Thor ”signalerar grönt ljus för att strunta i barnets integritet”.
Gunillas text är ett småsint nålstick in i Ebbas mammaskap.

Om man känner en stark vilja att beskriva mammor som dåliga, skriv då om de som röker när de är gravida eller de som skäller ut sina barn publikt.

Små overalltrotsare är ett så kärt inslag i småbarnsföräldrars liv och igenkänningen hos alla som haft en asfaltsslickare brutal.

Jag har en känsla av att Ebba Busch Thor, som ung, blond, objektivt sett snygg och framgångsrik kvinna har fått höra allt en ung, blond, objektivt snygg och framgångsrik kvinna får höra från det att hon slår igenom tills dess att hon slås ut. Och jag vågar gissa att hon klarar av det mesta. Som politiker bör man kunna tåla slag både över och under bältet, annars blir det omöjligt att härda ut.

Men för en kulturskribent på en av landets största tidningar att blanda in barnen och ge sig på en hårt arbetande mamma, det är bara så vansinnigt onödigt.

Ebba Busch Thor är en kvinna som bestämt sig för att hon ska kunna göra både och, precis så som män har gjort och bekymmersfritt fortsätter att göra.

Och så kastar man skit på henne för att hon lägger upp en gullig bild när det lilla barnet, omöjligt att identifiera, gör det som alla små barn gör.

Vi som ser bilden skrattar inte elakt åt den lilla rultingen som tror att han bestämmer genom att spela avsvimmad. Vi älskar honom och alla hans protesterande små vänner på parkeringar och butiksgolv överallt.

Vi måste komma ifrån den hysteriska uppfattningen om att vi skadar våra barn när vi dokumenterar och visar upp dem.

Gunilla, det är nya tider. Vi delar med oss av våra liv och våra familjer, och de allra flesta vet var gränserna går och värnar sina barns integritet.

De barn som far illa är de du aldrig ser.


  • Att säga JA
    Har nu sett fem avsnitt av SVT:s ”Gift vid första ögonkastet” och är fast. De som är emot programidén borde ta lite lättare på livet eller bara låta bli att titta. Sociala experiment är roliga!

  • Att tacka NEJ
    Efter att ha sett fem avsnitt av SVT:s ”Gift vid första ögonkastet” känner jag nu inte bara aversioner mot själva äktenskapet som sådant utan mot konceptet ”leva ihop med en man”. Den enda jag kan tänka mig att äkta är Elisabeth, hon är underbar.