Terrorister – inse att ni har förlorat

En av många polisbilar som täckts av blommor efter lastbilsattacken 7 april.
En av många polisbilar som täckts av blommor efter lastbilsattacken 7 april.
KOLUMNISTER

Jag funderade på om det skulle vara möjligt för mig skriva om något annat än terrorism idag. Men det går inte såklart. Hemma hos mig, som hos alla andra Stockholmare, råder sorgsen stämning och alla tankar kretsar kring det som har hänt.

Jag har ingen aning om vem som läser den här texten men om det, kanske mot förmodan, är några IS-sympatisörer med terroristambitioner så har jag ett viktigt meddelande: Terrorism funkar inte. Det primära syftet med att spränga sig själv på allmän plats, skjuta rakt in i en folkmassa eller att köra en lastbil i hög fart på en gågata är självklart att döda så många möjligt. Att detta mål uppnås gång på gång vet vi redan. Sedan har terrorismen andra, vidare syften. De är att destabilisera, skapa kaos och fruktan och polarisera samhället där de utförs.

Det är krigföring som handlar om att med små medel uppnå stor skada och därmed få samhället där den utövas att på sikt implodera, genom att dess medborgare ställs mot varandra, slutar röra sig fritt och lever i ständig skräck. Med allt vad det innebär av handlingsförlamning och misstänksamhet mot sin nästa.

Problemet, om man nu ska uttrycka sig så, måste ju ur en terrorists perspektiv vara att man helt missar det större målet, trots upprepade försök över lång tid. Det räcker med att titta på städer där större attentat skett för att se att de inte åstadkommit något alls förutom oändlig sorg bland direkt drabbades anhöriga. Alla förlopp följer samma mönster. Först omedelbar skräck och panik, sedan nationellt sorgearbete, därefter en period av ökad sammanhållning hos befolkningen, som vi de senaste dagarna sett otaliga exempel på i Stockholm och till sist – business as ususal. Som om ingenting hade hänt. Samhället är sig precis likt och i grunden oförändrat, bortsett från att människorna blir en aning mer vaksamma, vilket faktiskt inte bara är dåligt.

Jag reser då och då till Israel, främst till Tel Aviv. Israel är ett land där man lever under ett ständigt och mycket högt terrorhot. Det är ett land där alla är på sin vakt, har säkerhet på hjärnan och där de flesta är militärt tränade. Det är lätt att tro att ett sådant samhälle bakbinder sig självt. Men ingenting kunde vara längre från sanningen. Trots en bitvis paranoid stämning blomstrar Israel på alla plan. Kulturellt, vetenskapligt, kulinariskt. Landet har en tillväxt på 4 procent och låg arbetslöshet. När man promenerar på gatorna i Tel Aviv är det uppenbart att staden vibrerar av liv och är själva sinnebilden av terrorismens misslyckande.

Överallt är det samma sak. London, New York, Berlin, Paris. Alla högst vitala och fullt funktionella städer där livet pågår. Det är ett facit som säger att terrorattentat är futila, att de helt enkelt inte uppnår den långsiktiga effekt som är själva poängen med dem. Visst, om attackerna är tillräckligt spektakulära blir det något lättare att rekrytera nya, potentiella attentatsmän (och kvinnor). Men sen då? Efter ytterligare ett dåd som inte heller förändrar något. Ännu en rekrytering, ännu ett dåd? Medan samhället det utförs i står kvar, orubbat. Om det finns någon större plan så är det uppenbart idag, efter många blodiga attentat över många års tid, att planen är dålig. De som påstår att en person som dödar oskyldiga bidrar till att någonting förändras, ljuger.

Ingenting förändras. Ni är för få, ert koncept är alltför smaklöst för den stora massan och er marknadsföring är dåligt producerad. Ni har inte uppnått någonting alls. Game over och ni förlorade. Hoppas poletten trillar ner snart.