Så fick trafikdebatten fel fokus

Det är när vi vanemässigt bryter mot reglerna som det blir farligt i trafiken

MOTOR

Att inte fördöma ”Vansinnestävlingen” Gumball 3000 var en provokation som skakade om moralsverige.

För er som redan glömt bort Gumball 3000 kommer här en snabbresumé. Det var ett jippo för rikemanspojkar med snabba bilar med start och mål i London. Turen gick runt södra Östersjön med färja från Helsingfors till Stockholm.

Tidningarna, inte minst Aftonbladet, skrev om hastigheter långt över 200. Bland annat rapporterades om en Ferrari som voltat på en grusväg i Litauen i 280 km/tim.

Det mesta som skrevs liknande goda fiskehistorier. Verkligheten var mer vardagsbetonad.

Trafikpolisen i Nyköping tog tre Gumball-deltagare i hastigheter kring 150 km/tim, i Norrköping togs fyra i liknande farter, i Jönköping två och Malmöpolisen tog ett par varav en strax under 200. Ett sextital ”tävlande” körde in i lasern i godkända hastigheter.

Alla som stoppades fick göra alkotest men ingen togs för rattfylla trots att förarna enligt samstämmiga medieuppgifter festade natten lång.

Visst är det förbjudet att köra fort i Sverige. Men hur farligt var Gumball 3000 egentligen?

När Erik Carlsson på taket körde som ett svin bland vanliga trafikanter i Europa kom han hem som en folkhjälte just för att han körde fortast av alla.

När trafikpolisen Ruben Börjesson, ofta anlitad som trafikexpert i Aftonbladet, kom hem efter att ha vunnit ett rally på allmänna vägar i Europa fick han medalj av rikspolischefen.

Än i dag körs Safarirallyt som ingår i rally-VM på allmän väg.

Och när såg jag senast svenska medier, och den svenska allmänheten, reagera mot ökenrallyn som Paris-Dakar som uteslutande körs på allmän väg?

Problemet med Gumball 3000 var inte ens att det var en tävling, för arrangören hade faktiskt inte lagt in något fortkörningsmoment på sträckan genom Sverige. Problemet var att killarna var rika, att de hade snabba bilar och att de så uppenbart satte sig över lagen genom att skryta om alla pengar som gått åt till böter.

Det riktigt farliga med Gumball 3000 var i stället att hela fokus i trafiksäkerhetsdebatten vreds fel.

Många av dem som skrev ilskna mejl till mig (jag fick drygt 150) satte sig en stund senare i bilen och körde till kiosken utan att spänna på sig bältet. En del hade dessutom styrkt sig med en rejäl grogg.

Samma dag som Gumball 3000 drog motorvägen söderut genom Sverige körde minst 20 000 svenskar rattfulla. Över 100 000 körde utan bilbältet. Lika många hade ungarna lösa i bilen, en del småbarn satt i knät på mamma i framsätet.

Många lastbilschaufförer körde för många timmar i sträck och några somnade bakom ratten.

Ett hundratal förare hade dålig uppsikt på bilen framför så att det blev kökrockar. En del av de påkörda kommer att ha pisksnärtskador och huvudvärk i resten av livet.

Ett gäng tonårsflickor hoppade in i en bil efter en fest. Föraren var full och körde av vägen. En av flickorna fick livshotande skador.

Och så vidare i all oändlighet.

Det är när vi svenskar vanemässigt bryter mot trafikreglerna, och när vi gör triviala slarvfel, som det blir farligt i trafiken.

När journalister, trafikdebattörer, poliser och till och med vanligtvis sansade tjänstemän på Vägverket gör ett stort nummer av Gumball 3000 och till och med vill ta heder och ära av jippots sponsorer undrar jag vilken värld vi lever i.

Och när det gäller en av sponsorerna, ”energidrycken” Red Bull, blir jag mer upprörd över bluffen med den svindyra läskedrycken än med själva sponsorskapet.

Robert Collin