Dackevalls tio favoriter

MOTOR

1. 911 (1964–68)

För 39 år sedan presenterades en ny bil som skulle komma att bli bilvärldens absolut största och mest långlivade ikon: Porsche 911. Omstöpt och förbättrad genom åren, men grunddesignen är fortfarande intakt. Min favorit är original-911:an från 60-talet i rallystuk, à la Björn Waldegårds fina vagnar med fyra stora klotrunda extraljus på huven.

Den som inte tycker att en tvåliterssexa på 150 hästar låter så imponerande skall minnas att den här bilen – i standardskick – bara vägde drygt ett ton och rullade på smala 165-däck, som på en Nissan Micra. Det gjorde ”Elvan” pigg och intressant att ratta.

I rallyskick bantar man bort ett par hundra kilo till och plockar ut 190 hästar ut tvålitersmotorn, vilket ger den riktigt bra ork. Och den är så liten och hanterlig att man knappt tror att det är sant.

Bilar var mindre förr.

2. 911 Turbo (1993–96)

För att stilla farthungern hos de mest betalningsvilliga kunderna skruvade Porsche på en turbo på 911:an i mitten av 70-talet. Resultatet blev en best med brett akterparti och jättevinge på bakluckan, en bil för män och kvinnor med håriga handflator. Det var inte förrän ett par år in på 90-talet som Porsche gjorde ett seriöst försök att bygga en civiliserad 911 turbo, och då blev det desto bättre. 993 turbo, som modellserien

internt kallas, fick inte bara dubbla turbo och en bit över 400 hästar, utan samtidigt fyrhjulsdrift och därmed stadig gång i hög fart.

Det verkligt charmiga är att denna modell fortfarande har kvar grunddragen och interiören av ur-911, samtidigt som egenskaperna mer liknar de moderna bilarna som säljs idag. Det har också många upptäckt, eftersom priserna inte sjunker på modellen som fortfarande kostar minst en halv miljon begagnad.

3. Boxster S (1999–)

Det här är den absolut bästa Porschen som säljs i dag, om man ser till förhållandet mellan pris och prestanda. Porsche vet själva om att den mittmotordrivna Boxstern (911:an har motorn vänd akterut) är en bättre vägvagn än 911, och stoppar därför inte i större motorer än 2,7 och 3,2 liter på max 260 hästar. Boxster S har den större motorn, och det är inget annat än en fruktansvärt snabb kurvkramare. Priset börjar på en halv miljon, men blir lätt 100 000 mer om man väljer runt lite i den digra (men dyra) utrustningslistan. Ruggigt gott andrahandsvärde.

4. 968 (1991)

Den här bilen hette 944 från början och skulle (i par med 928) i praktiken ha ersatt 911:an på 1980-talet, men färre ville ha denna frontmotorbil än svansmotorklassikern.

Egentligen är det här en mycket bättre bil än 911:orna från 80-talet, med riktigt kompetenta vägegenskaper och massor av körglädje. Dessutom är det en prima och slitstark långfärdsvagn, som i sitt sista utförande med namnet 968 var färdigutvecklad. Originellt med en stor trelitersfyra (240 hästkrafter), men den fungerar bra och går hur länge som helst.

Betala runt 150 000 för en tio år gammal bil med 12 000 mil på mätaren, så har du gjort ett klipp!

5. Carrera GT (2003)

Det här är Porsches nya superspecialare som byggs i 1 000 exemplar från nästa år. Den här typen av vilda muskelbilar brukar inte vara lika roliga att köra som att titta på, men i Porsches fall brukar det vara tvärtom.

V10-motorn på 558 hästar har ett underbart råm och bilen är både lätt och nätt jämfört med en del andra stora dinosaurier i denna supersportklass. En rolig detalj (kanske även för polisen?) är den inbyggda, framåtriktade kameran som spelar in körsekvenserna som sedan kan spelas upp på den digitala panelen framför föraren. Pris: 3,5 miljoner.

6. 911 GT3 (1999)

En riktigt vild version av den senaste 911 Carrera, med stenhård fjädring, vässad 360-hästarsmotor och rejsig inredning. Den som hade råd att lägga upp 900 000 för bilen för tre år sedan får i stort sett tillbaka pengarna i dag, så eftertraktad är GT3.

Finns i diverse uppskrämda versioner för banracing som jagar livet ur betydligt större och starkare sportvagnar. En riktig pulshöjare, men till ett pris...

7. 911 Carrera RS (1973)

GT3-modellens anfader i rakt nedstigande led. Lättviktare med 2,7-litersmotor på 210 hästar, som ger fina prestanda eftersom bilen bara väger knappt 1,1 ton.

Det byggdes bara 1 600 exemplar av denna klassiker som håller sig stabilt i pris, mellan 400 000 och 500 000 kronor, år efter år.

Kanske den allra roligaste Porschen att köra, med mycket kraft men fortfarande med den där lättheten som senare försvann.

8. 928 S4/GTS (ca 1990)

Den här bilen försökte, under 15 års tid från 1987, att utmanövrera 911-modellen från Porsches program, men misslyckades. Designen var modig, minst sagt, och i stället för den nätta svansmotorvagnen försökte nu Porsche sälja en stor, paddig 2+2-coupé med V8 i fronten.

Det gick dåligt även i USA, vilket inte betydde att 928 är en dålig bil. Särskilt trevliga är de sista årsmodellerna, som finputsades och hade lite starkare motor på 350 hästar.

Designen känns tidlös än i dag och det här kommer att bli en kultbil framöver, var så säkra. Betala max 200 000 för fint, sent exemplar, hälften för äldre.

9. 959 (1987–88)

Den här bilen, byggd i 200 exemplar, var en reklambärare för Porsches nysatsning på 911-programmet i slutet av 1980-talet. Man kapitulerade helt enkelt för kundernas vilja, som inte ville ha frontmotor utan hellre ett gammalt Folkaderivat.

Denna 959 är en provkarta av allt det som senare skulle drabba 911-programmet: fyrhjulsdrift, dubbla turbo, elektronik och våldsamma fartresurser. Men det skulle ta ända fram till 2001 innan någon produktionsbil skulle matcha 959:ans 450 hästar, ett enormt kraftpaket på den tiden. Fyrhjulsdriften var så avancerad att den räckte till för att 959 skulle vinna ökenracet mellan Paris och Dakar med bilen.

Kostar två miljoner i dag, lika mycket som nypriset ungefär.

10. Cayenne (2003–)

Är Porsches första ”jeep” vacker? Knappast? Är det en riktig Porsche? Tveksamt, eftersom Volkswagen har utvecklat bilen parallellt med sin Touareg och kommer att leverera grundmotorn. Kommer den att vara snabb? Tveklöst, trots att den väger mer än två ton. Jag tror att det blir som vanligt när en ny Porschemodell visas; oavsett om man gillar skalet eller ej så växer den med sina egenskaper.

Skönhet sitter ju i betraktarens ögon, och när jag har kört den vill jag förmodligen ha den.