Bilhelgonet – under på löpande band

Tusentals lockas till La Difunta i Argentina

1 av 8
Pilgrimmerna står i kö för att ge en offergåva och röra la Difuntas bröst och det lilla barnets huvud.
MOTOR

Håller bilen på att säcka ihop? Rädd att råka ut för en trafikolycka? Trassel med ekonomin, eller hälsan? Eller bara jobbigt att resa iväg från familjen? Det är lugnt, prata med ”La Difunta”, och lova att göra något för henne om hon löser dina problem. Och du behöver inte betala i förskott.

La Difunta Correa är de argentinska bilisterna skyddshelgon. Hon vördas vid små kapell längs vägarna. Små hus, stora som hundkojor, med en massa röda vimplar, stearinljus och framförallt, högvis med vattenflaskor i plast.

Det är lätt att förväxla andaktsplatserna med soptippar. Men flaskorna har en förklaring. För bilisternas skyddshelgon dog av törst. Och de röda vimplarna påminner om färgen på hennes klänning.

Under på löpande band

La Difunta, ”den Avlidna” som hon kallas, utför under på löpande band. Och hennes dödsplats, kullen Vallecito, mitt i ingenstans på Pampas öster om San Juan, besöks årligen av miljoner trogna.

Det började 1835 när Deolinda Correas man tvångsvärvades till det argentinska inbördeskriget.

Unga fru Correa längtade så efter mannen att hon började vandra över Pampas för att återförenas med honom. Men kvinnan misstog sig på hettan och redan efter 62 kilometer dukade hon under och dog av törst.

Ett par dagar senare hittades liket på kullen där hon segnat ner och det märkvärdiga var att hennes son, bara några månader gammal, var vid liv. </Brodtext>

Han hade klarat sig genom att dia mamman vars bröst fortfarande producerade mjölk.

En miljonindustri

Dödsfallet, och framförallt miraklet med den lille babyn väckte stor uppmärksamhet. Men så gick det ett par år och La Difuntas tragiska död började glömmas bort. Tills hon trettio år senare plötsligt började utföra under. Fler och fler, bättre och bättre.

Och nu är hennes märkliga öde en miljonindustri.

I dag liknar hennes dödsplats, kullen vid Vallecito, Kiviks marknad med tusentals besökare varje dag, grilldoften som ligger tung runt restaurangerna, och de typiska souvenirbutikerna med krimskrams och små offergåvor till helgonet. Bestsellern är La Difunta själv liggande död i sin röda klänning, med den lille vid bröstet. Hon finns i alla tänkbara storlekar och prisklasser.

Intill den stora parkeringsplatsen med långfärdsbussar från hela landet ligger bilisternas och åkarnas kapell. Där står modeller av bilar som La Difunta på ett eller annat sätt förbarmat sig över. Åkeriägare som tackar helgonet för den hjälp de fått. Pappor som tackar för att de klarade sig med livet i behåll efter en olycka.

Donerade lastbil

Mest tacksam är åkaren Victor Fernandez från Buenos Aires som fick problem med ena benet. Han lovade La Difunta en av sina Scania-lastbilar om han kunde slänga käppen.

Och La Difunta var inte dummare än att hon antog utmaningen. Käppen slängdes och firman ”La Difunta allservice” fick lastbilen donerad redan efter ett par dagar. Den används sen dess för att köra dricksvatten till anläggningen.

A-Ford som tack för lotto-vinst

En av byggnaderna intill parkeringen är gåvomottagningen. Där står en nyligen donerad A-Ford i nyskick, som tack för en rejäl lotto-vinst. Och där träffar jag Teresa Juarez från Buenos Aires (100 mil bort) som kommer med tre brudklänningar varje år.

–Jag lovade att skänka en klänning varje år om jag fick hjälp med affärerna. Och det fick jag, nu har jag tre butiker.

Uppe vid själva gravplatsen, det allra heligaste och 75 tunga trappsteg upp på kullen, träffar jag en åkare som lovade att gå samma väg som la Difunta, de 62 kilometerna över stäppen, om hans åkeri blev lönsamt. Nu har han tio bilar, åkeriet går bra men pilgrimsmarschen har inte blivit av.

– Jo, jag är lite orolig för löftesbrottet, säger han, och skyler över sveket med att komma hit var annan månad för att tända några ljus.

Undrens tid är inte förbi! (Behöver du hjälp med något själv? Gå in på den officiella sajten www.visitedifuntacorrea.com.ar.

Robert Collin