Kampen om familjen

Ska stadsjeepen köra om familjebussen?

Foto: samer al-khalili
MOTOR

Stadsjeep eller familjebuss, det verkar vara frågan i dag.

Båda är rymliga, praktiska och oömma.

Just nu utklassar stadsjeeparna familjebussarna. Men är de verkligen bästa valen?

Kolla bara försäljningsstatistiken:

Stadsjeeparna Hyundai Santa Fe, Toyota RAV4 och Volvo XC90 ligger på 30-bästalistan.

Familjebussarna? Längst ner.

Om de nu överhuvudtaget kommer in på listan över de 75 mest sålda bilarna, vill säga.

Hur kommer det sig då att stadsjeeparna har blivit så populära?

Tänk på en trebarnsfamilj: ungarna skjutsas till skolor och dagis, det ska storhandlas och åkas till landet.

Någon gång om året klämmer hela familjen med tillhörande utrustning in sig i bilen och drar till fjällen.

Den vanliga kombin är urvuxen.

Trenden säger då att ni ska köpa en stadsjeep och att det är nördigt att köra familjebuss. Men tyvärr kostar stadsjeepen två-trehundra eller till och med fyrahundra tusen. Har du råd att vara trendig och behöver ni verkligen fyrhjulsdrift och hög markfrigång?

5-stjärniga krockprov

Volvo XC90 och Citroën C8 är bra familjebilar och till storleken ganska lika. Nästan 5 meter långa, drygt 1,80 breda och nästan lika höga.

Båda är säkra och har antisladdsystem som standard, trepunktsbälten på alla platser och krockkudden på passagerarsidan fram kan kopplas ur.

Båda har fått fem stjärnor i krockprov.

Även om nya C8 har fått rundare former än föregångaren har den fortfarande ett fyrkantigt lastutrymme som sväljer nästan hur mycket som helst. Med stolarna urtagna bak är lastutrymmet 2 948 liter och tack vare lastutrymmets form går det att utnyttja det flesta av litrarna. Vad som sätter gränsen är bagageluckans öppning som mäter 100 centimeter i överkanten, 121 centimeter nertill och har en höjd på 101 centimeter.

Smart inredning

Lastutrymmet i Volvo XC90 är större än man kan tro. Med alla säten nedfällda går det att få in 1 837 liter. En dryg kubikmeter mindre än C8, men nog för de flesta Ikea-handlare.

De slimmade karossformerna på XC90 stör bagagerumsöppningen som mäter 84 centimeter i överkant, 107 centimeter nertill och 80 i höjd.

Trumfkortet är den otroligt smarta inredningen. Inget av sätena behövs lyftas ur. Istället fälls de enkelt ned och bildar en nästan plan lastyta.

Ryggstöden på mittenradens säten fälls framåt, en eller alla tre.

Skjut in sittdynorna till de två bakersta sätena under golvet och fäll ned ryggstöden. Kupén förvandlas på några sekunder och det är riktigt skoj bara att fälla upp och ned sätena.

Att gömma sätena i golvet tar förstås en hel del plats men frågan är om inte utrymmet som är kvar att lasta i räcker för de flesta och det behöver inte bli några diskussioner om hur många stolar som ska med till landet.

Sitter bättre

I C8 är sittställningen bak låg och längre passagerare kan få ont i knäna efter några timmar.

Stolarna är inte så stora och trots att det är gott om utrymme känns de lite små för vuxna. De bakre sittplatserna klarar vuxna men inte någon längre tid, konstiga benvinklar och ont om fotutrymme tröttar.

Längst bak i XC90 finns det inte heller så mycket plats men tack vare att det går att sticka ned fötterna djupare sitter två vuxna bättre än i C8.

Ingen av bilarna är tänkt att transportera sju vuxna mer än på korta turer, redan efter en timme finns det risk att de längst bak ledsnar.

Överlag sitter man bättre i XC90. Stolarna är mer personbilslika, sittdynorna högre och det går att få in fötterna under stolarna framför.

Trots elektriskt inställbara framstolar har C8 svårt att slå Volvos framstolar. I XC90 är det inga problem att hitta en perfekt sittställning.

Överlägsen semesterbil

Instrumenteringen i C8 är typiskt fransk med futuristiska och ofta rätt skumma lösningar. De neongröna mätartavlornas placering mitt på instrumentpanelen kanske ser kul ut men är inte speciellt lyckad.

Trots många mil bakom ratten i C8 blir det aldrig en automatisk titt på hastighetsmätaren, man tvingas leta lite och sedan fokusera om. Tiden man tar bort blicken från vägen är onödigt lång.

I C8 sitter man med en lite mer busslik körställning som ändå inte alls är dum. Sittställningen är avslappnad och bekväm, precis som den ska vara i en långfärdsbil.

För den långa familjesemestern är C8 överlägsen. Interiören är uppbyggd på ett sätt som ger en härlig rymd, till skillnad från Volvon som i jämförelse känns lite instängd.

I C8 finns detaljer som gör bilen till en bra långfärdsvagn för familjen - som standard. Här finns solskyddsgardiner på bakre sidorutorna, armstöd fram, uppfällbara brickor på framstolarnas ryggar, möjlighet att ställa temperaturen på två sidor bak - och desutom mugghållare i ryggstöden bak.

Dvd-systemet som extrautrustning (monteras i främre nackstöden eller en större skärm i taket) kan rädda semestern med otåliga barn.

Men framförallt är det fjädringskomforten som tar de stora poängen. Den finfina fjädringen i C8 är oslagbar, motorvägsskarvar försvinner och det långa axelavståndet gör att ojämnheter knappt märks.

Lågprofildäcken skapar däremot vägbuller. Välj därför bort de fräna fälgarna och däcken och välj mindre fälgar och däck med högre profil.

Imponerar i kurvorna

Volvos chassi är hårdare satt. På grund av bilens höga vikt och höga tyngdpunkt skulle XC90 svaja om det inte var för den hårda fjädringen. Nu går XC90 ganska stumt men tar ändå hand om ojämnheter och gropar bättre än de flesta stadsjeepar.

Men så fort vägen börjar svänga överglänser XC90 alla tidigare stadsjeepar. Det fina chassit gör att bilen håller i imponerande i kurvorna.

Servoverkan är så måttlig att det känns i armarna efter ett längre kurvigt parti. Bilen som är ganska understyrd måste tvingas in i kurvorna.

Styrningen i C8 är raka motsatsen. Ratten vill inte något annat än svänga vilket gör C8 riktigt rolig. Det är förvånande att en så stor buss kan vara så rolig att köra.

XC90 vinner motormatchen

V6-motorn i C8 går väldigt fint och ger ett nästan turbinliknande kraftflöde.

Den är kopplad till en fyrväxlad automatlåda och avsaknaden av en femte växel gör att motorvarvet är högt i motorvägsfart och därmed drar upp bränsleförbrukningen.

Turbofemman i XC90 känns betydligt starkare. Här finns gott om kraft i ett sportigt register. Sången från de fem cylindrarna är oslagbar, ett härligt råmande som får korna på gärdet att glömma betandet och stirra förväntansfullt bort mot vägen.

Den femväxlade automatlådan i XC90 är också av det lite sportigare slaget, men tar bättre vara på motorns effekt än lådan i C8 och den femte växeln ger lågt motorvarv.

Tufft i skogen

Lite överraskande är det att XC90, trots fyrhjulsdrift, är den bil som känns mest framhjulsdriven vid gaspådrag. Det drar i ratten när framhjulen letar spår och fäste i vägen.

Knappt en procent av ägarna till stadsjeepar utnyttjar sin bil i skogen. Därför kan man fråga sig hur man motiverar ägandet av en terrängbil.

Svaret är givet - det är tufft.

Men hur tufft är det att lägga ut alla dessa extrapengar på en bil man egentligen inte har behov av?

Vår ekonomijämförelse visar att det skiljer cirka 750 kronor i månaden i totalkostnad mellan dessa två bilar. Det låter inte så mycket men det blir stor skillnad i längden.

Fyrhjulsdrift är härligt på vintern och för några få kan den komma till användning på någon lerig åker.

Ungar kungar

Men priset för en Volvo XC90, 418 900 kronor i grundutförande, är mer än vad de flesta har råd med.

Citroën C8 V6 kostar 100 000 kronor mindre. Men är - också - en alldeles förträfflig familjebil.

Bak sitter fem barn som kungar, de har dessutom fin sikt ut genom de stora sidorutorna.

Att Cittran bara driver på framhjulen är ingenting som kommer att bli något hinder. Framkomligheten står sig riktigt bra - helst för vardagsbruk.

De hundra tusen kronor man tjänar på att köpa en C8 i stället för en XC90 gör valet enkelt.

Att du dessutom då har fått en bil som i stort sett är fullutrustad gör inte saken sämre.

Är du fortfarande tveksam, lägg till lite kul utrustning på XC90 och priset närmar sig snabbt halvmiljonen.

Då är det faktiskt lätt att vara C8-ägare.

Johannes Collin