Utan bälte spelar det ingen roll

Att få folk att tänka trafiksäkert är svårt. Vägverket och NTF gör inte tillräckligt.

MOTOR

Vi var en grupp svenska biljournalister på väg till Volkswagen i Wolfsburg förra veckan.

Åtta rutinerade bilreportrar spände lydigt fast bältet på planet vid start och landning.

I Hannover hämtades vi med en VW Transporter, en Folkabuss med förhöjt tak, fin komfort och riktig storbusskänsla. Självklart hade alla platser säkerhetsbälte.

Jag tror inte att någon i gruppen spände fast sig.

Resan tog en timme och gick i hög autobahnfart.

Dagen därpå såg jag en otäck olycka, en småbil som kört rätt in i baken på en långtradare nära gränsen till forna Östtyskland. Men Folkabussar krockar väl inte? Ingen satte på sig bältet på väg tillbaka till Hannover heller.

När jag skriver det här har det gått ett par dagar sedan fyra unga syrianer dödades och deras tre kamrater skadades allvarligt i en olycka med en buss av samma typ som vår Folkabuss.

Citroën, Peugeot, Fiat, Opel, Ford, Mercedes, VW och flera andra tillverkar bussar som är lite större än de vanliga familjebussarna. De används som taxi på landsorten, som skolskjutsar och de är vanliga hos hyrbilsföretagen.

Vägverket och NTF jobbar med att informera idrottsklubbar om risken med att pressa in ungarna i en vanlig kombi. Man vill att klubbarna satsar på att hyra riktiga minibussar och att den som kör är en rutinerad förare.

De stora minibussarna är lättkörda, har fina köregenskaper och fullt godkända krockegenskaper.

Men det gäller att använda bältet! Utan bälte spelar det ingen roll om bilen är en gammal Fiat, en ny Volvo eller en stor minibuss - alla bilar är farliga om man inte använder bältet.

Ingen av pojkarna som dödades i olyckan i Södermanland hade bältet på sig. Och jag är övertygad om att alla skulle ha överlevt om de varit bältade.

Bussen var inte allvarligt deformerad. Pojkarna som satt i framsätet hade med all sannolikhet bältet på och det räddade deras liv.

Men pojkarna där bak slogs medvetslösa vid krocken och när bussen började brinna tog elden deras liv.

Här i Sverige har vi ett ovanligt stort trafiksäkerhetsmedvetande. Det är så stort att en del tycker att det gått till överdrift.

Det tycker inte jag. Jag tycker tvärt om att vi har långt kvar.

Jag minns när mina föräldrar extrautrustade vår Morris Oxford med säkerhetsbälte i början av 1960-talet. Fast bara till mamma. Pappa hade ju ratten att hålla i. Och min lillasyster satt i en bilbarnstol med ratt och spakar. Den var upphängd i ryggstödet bak. Själv var jag lite äldre och brukade stå och hänga mellan framstolarna för att se bättre och för att vara med i snacket där framme.

Bälte bak som kom tio år senare hade svårt att vinna gehör. Bilindustrin monterade bälten men ingen, absolut ingen, brydde sig de första åren. Sen kom lagen och då blev det lite bättre. Men långsamt och ytterst motvilligt.

Att få svenskar att tänka trafiksäkert är svårt. Att nå vissa invandrargrupper med trafiksäkerhetsinformationen är ännu svårare och jag anser att vare sig Vägverket eller NTF gör tillräckligt. I invandrartäta områden som Södertälje ser man sällan barn i barnstolar, därmot ofta i mammas knä i framsätet. Bälte bak används nästan aldrig. Fram någon gång då och då.

Kanske kan minibussolyckan

bidra till att fler börjar använda

bältet, både i vanliga personbilar,

i familjebussar och i de större minibussarna. Och varför inte även i

SL- och turistbussar.

Ökad bältesanvändning räddar liv, det är säkert.

Robert Collin