Vissa ambulansförare kör sämre än vi andra

MOTOR

Hoppas att det var samma förare båda gångerna. Då är det bara en anställd man måste göra sig av med.

Kör ambulansförare sämre än andra? Ja, en del i alla fall! Jag låg på motorvägen mot Norrtälje på väg hem från redaktionen en dag i februari. Höll väl 110 i saltslasket, saktade ner till sjutti och femti, som det stod på skyltarna vid infarten till stan, och hade plötsligt en ambulans klistrad ett par meter bakom.

Hundra meter senare hör jag sirener och ser strax spridda blåljus blixtra runt.

Ytterligare en ambulans är på väg in mot stan, och den verkar ha bråttom på riktigt.

Jag kastar bilen av vägen, in på en industritomt, och får en irriterad helljusblink från skuggan efter mig. Ambulansföraren som legat klistrad bakom tycks inte uppskatta mitt plötsliga

infall.

Anledningen är att han fortfarande inte upptäckt kollegan med sirener och blåljus. Det ska ta ett par sekunder till innan han varseblir, och då finns det ingen industritomt att svänga av på...

I helgen tappade jag förtroendet för Norrtäljes ambulansförare en gång till.

Hustrun och jag var på väg hem från

torpet. I vanliga fall gör min snutnoja att jag upptäcker det mesta som gömmer sig bakom minsta buske, och allt som närmar sig bakifrån. Men jag var lite influensafebrig och slappnade av.

Vi låg sist i en liten kö på fyra bilar sen en halvmil tillbaka och höll kanske 65 på 70-vägen.

Just inne på femtisträckan i Svanberga upptäcker jag en stor illgul Mercedesambulans alldeles bakom som kommit ikapp i god fart. Den kanske håller 80 eller mer innan den bromsar in och lägger sig klistrad bakom mig.

Så blir det 70 igen, vägen är rak och fin men det är en del möten. Ambulansen ligger och terroriserar bakom. Tappar lite fart, ökar avståndet, och så kommer han ikapp och lägger sig med millimeterpassning bakom. Tappar igen, kommer upp i häcken igen.

Så blir det femti igen en kort sträcka genom Estuna. Efter kyrkbyn bestämmer sig ambulansföraren plötsligt för att göra en attack. Han svänger ut och börjar en omkörning trots att flera möten närmar sig på den smala vägen.

När han är jämsides med mig inser jag att någon av oss måste trampa hårt på bromsen för att undvika en frontalkrock.

Och det är inte ambulansföraren som tänker rädda

situationen. För efter att ha legat bakom flera kilometer har han bestämt sig för att verkligen köra om.

Jag ställer mig på bromsen, de låsningsfria bromsarna i min Citroën Xantia jobbar för fullt när jag tvingas

styra ner med högerhjulen i dikeskanten för att inte rammas. Ambulansen styr ju också hårt åt höger för att inte krocka med mötet.

Det rafsar till under bilen när underredet får markkontakt, men faran är över. Ambulansen är förbi, jag har tappat fart och kan styra upp på vägen igen samtidigt som ambulansen pressar sig in mellan mig och Escortkombin framför.

Nu har ambulansföraren, en stadig kille

uppåt femtiårsåldern, fått blodad tand och ger sig ut på nästa våghalsiga omkörningsmanöver strax före Affes nedlagda lanthandel.

Han tar alla tre bilarna framför mig i ett enda elegant svep – och hinner precis in på rätt sida vägen igen före den skymda kurvan. Och han tog varenda en på en sträcka med omkörningsförbud markerat med heldragna linjer och förbudsskyltar.

Till hans fördel måste dock betonas att han

omedelbart efteråt höll sig på rätt sida vägen över

krönet i Nånö där en av hans ambulansförarkolleger körde om och orsakade en dödsolycka för ett antal år sedan. Sen fortsatte han i runt 100 in mot stan. Brådis till fikat med kollegerna? Eller bara jävligt pissnödig? Vad vet jag.

Jag ringde ambulansalarmeringen för att få en förklaring, kanske till och med en ursäkt. Men det har gått en vecka och ingen har ringt.

Jag hoppas att det var samma förare båda gångerna. Både han som inte hade koll på kollegan på väg till

akuten och han som körde som ett rattfyllo. För då är det ju bara en anställd som ambulansorganisationen måste göra sig av med. Om det var två olika förare är jag uppriktigt orolig,

(Jag väntar fortfarande på den där förklaringen, och jag lovar att svänga undan om ni slår på blåljuset.)

Robert Collin