Sheriffen sa: Vi har fått en anmälan om en blottare

MOTOR

Det är bara sheriff Sherertz som ler. Ett leende som framkallar rysningar.

- Vi har fått en anmälan om en blottare, säger han.

Måndagen den 5 maj började som en rätt normal dag i Virginia. De kraftiga tromberna som slitit sönder samhällen och dödat över 50 personer i grannstaterna hade inte nått fram men regnvädret hade lett till ett par allvarliga trafikolyckor.

En gravid 26-årig svart småbarnsmamma hade blivit skjuten till döds i sitt hem, en baptistpastor gjorde ett uttalande i lokal-tv om att skolundervisningen måste få en starkare kristen grundsyn och en lätt skälvning i marken var en jordbävning med 4,6 på Richterskalan.

Det var en dag som trots allt inte skiljde sig från andra dagar i det fundamentalistisk-kristna Virginia.

Men klockan 13.15 fick sheriff Larry Sherertz i Rappahannock County ett telefonsamtal som ledde till ett larm som gick ut till alla sheriffer, state troupers, poliser och park rangers i hela delstaten Virginia. En blottare hade antastat hederliga medborgare längs väg 622, den som också heter Harris Hollow Road och som är en avsides och föga trafikerad landsväg vid Appalachernas fot.

När den efterspanade blottaren utförde sitt dåd passerade bara en enda bil, men det var mer än nog.

Signalementet gällde en medelålders mansperson som färdades i en av två Volvobilar med europeiska nummerskyltar.

En timme senare får en park ranger, en polis i nationalparken Shenandoah, syn på två Volvo S80 med utländska plåtar. Han svänger ut på Skyline Drive med sin stora amerikanska jeep och följer efter medan han kontaktar sheriff Sherertz.

Jag upptäcker parkpolisen i backspegeln. Han stod gömd en bit ut i skogen en halvmil tidigare och jag

funderar på vad han gör bakom oss.

Så slår han på blåljusen.

- Stay in the car! Det är för min säkerhet, tillägger han ifall vi aldrig sett några amerikanska polisfilmer.

Vi stannar i bilarna. Alrik Söderlind på Auto motor och sport i sin bil och fotografen Lennart Pettersson och jag i min. Han ler hela tiden, rangern. Han berättar att man söker efter en blottare som färdas i en Volvo, i sällskap men en annan Volvo, och med utländska nummerplåtar. Vet vi något? Är det kanske någon av oss? Vi förnekar men eftersom vi inte vill vara besvärliga (parkpolisens uttryck!) lovar vi att följa med tillbaka till Rappahannock County och träffa sheriffen som redan är på väg mot länsgränsen.

När vi kommer till gränsen är uppbådet redan där. Sheriffen själv, hans undersheriff, ett par park rangers och deras tre amerikanska muskelbilar.

Sheriff Larry Sherertz är en man i femtiårsåldern. Han bär stålbågade glasögon med solglasögon på gångjärn. De är uppfällda eftersom det regnar.

Han har ett genomskinligt regnskydd i plast över cowboyhatten som skulle kunna locka till leenden, om det inte var för stundens allvar. Det är bara sheriff Sherertz som ler. Ett leende som ger rysningar.

- Vi har fått en anmälan om en blottare, säger han.

- Kan det vara jag som ställde mig vid vägkanten och kissade, undrar jag som inte vill att alla svenska, danska och finska journalister som vid det här laget redan stoppats av nationalparkspolisen måste komma och konfronteras med vittnet.

Sheriff Shrerertz ler obehagligare än

någonsin och jag tänker på sheriffen i en amerikansk film jag just sett som alltid log innan han sköt folk i ryggen.

Efter ett förhör som varar över en halvtimme ringer sheriffen upp vittnet och även det samtalet varar närmare en halvtimme.

Sen kommer han ut ur sin polisbil.

- Om det varit kvinnor eller barn med i bilen som passerade när du... äh... stod där vid vägkanten... Då hade jag varit tvungen att ta med dig. Då hade det blivit cellen på sheriffstationen tills domstolen haft tid att konfrontera dig med vittnet.

- Men nu var det bara en man i bilen. Det var tur för dig. Jag släpper dig med en allvarlig varning.

- Men OM det varit kvinnor eller barn med i bilen, då hade du knappast kommit undan med bara böter. Det hade blivit fängelse i upp mot ett år... Och våra fängelser är inga lyxhotell.

- Här i Virginia står man inte och... kissar vid vägkanten.

Fotnot: Någon som minns Arlo Guthrie-låten

"Alice"s Restaurant" från slutet av 1960-talet och Officer Obie som satte dit Arlo för nedskräpning?

Lyssna på cd:n eller kolla filmen (eller läs texten på nätet)!

Robert Collin