Miljökejsaren är fortfarande naken

Volvo ville skrämmas – inte visa diagram

MOTOR

Säg ordet ”miljö” med fel betoning och du åker på stryk. Nämn Kejsarens nya kläder i samband med hybrider eller etanolbilar och du betraktas som en folkefiende. En som medvetet jobbar på att smälta Grönlands glaciärer, som vill sänka Venedig och Söderhavsatollerna under havsytan och som inte vill att barnbarnen ska ha något livsrum.

Men att avslöja kejsaren naken är uppfriskande. Och när jag satt och pratade etanolbilar med Gröna Bilisters ordförande Jakob Lagercrantz häromdagen kom jag att tänka på ett annat möte, för många år sen, men i samma ämne.

Det var på> 1990-talet, strax efter att Sverige 1993 infört en ny miljöklassning av bilar.

Där fanns Miljöklass 1 som var renast, Miljöklass 2 som inte var riktigt lika ren och Miljöklass 3 som motsvarade de tidigare kraven.

För Miljöklass 1 och 2 skulle bilarna klara de kommande amerikanska och kaliforniska avgaskraven, och för Miljöklass 1 tillkom kravet på en färddator som indikerade fel i avgasreningen och särskilda krav på rena avgaser vid kallstart.

Kraven för att klara Miljöklass 1 visade sig skräddarsydda för en alldeles ny Volvo, för Volvo 850 GLT. Och ett tag verkade det som om Volvon skulle vara den enda bil som var tillräckligt ren och fin.

Men en bil till, en enda bil till kvalade in, och det var, av alla bilar, Hyundai Sonata!

På Teknikens Värld, där jag arbetade då, var erfarenheten att Volvos motorer varken var rena eller snåla. Så vi bad det nystartade företaget Rototest att testa utsläpp och förbrukning från Volvon, Hyundaien och som jämförelse en bil som vi hade desto bättre miljöerfarenheter av, Mercedes 190.

Jo, det blev som vi misstänkte. Volvo och Hyundai, riktiga skitgrisar, medan Mercedes 190 klarade testet med rent samvete.

Min reporterkollega Mikael Stjerna skrev artikeln, chefredaktören Calle Carlquist godkände den, och så hamnade tidningen först i prenumeranternas brevlåda, sen i kiosken.

Och sen hörde Volvo av sig.

Informationsdirektören Ola Johansson ringde själv och bad om ett möte. Han kom ett par dagar senare tillsammans med chefslobbyisten Lars Tures och motormannen Stephen Wallman.

Det var ungefär så här års, full vinter (det var ju innan växthuseffekten slagit till med full kraft) och både Johansson och Tures hade klätt på sig sina mörkblå paletåer och sina ryska pälsmössor. De såg ut som Knoll och Tott, men deras tanke var att se myndiga och farliga ut. Bara Stephen Wallman var klädd som vanligt i sin täckjacka och mössa. Men så var det inte hans jobb att skrämmas, utan att vara expert.

För nu började ett två timmar långt möte med en enda programpunkt: Volvo skulle tala om för oss att vårt test var felaktigt, totalt missvisande, att labbkillarna på Rototest var inkompetenta bluffmakare med dold agenda.

Tja, så där höll det på. Ola Johansson och Lars Tures hade läst på läxan i härskarteknik, vi tre från Teknikens Värld lyssnade och tog emot. Och krympte.

När herrarna från Volvo dragit på sina paletåer igen, tryckt ner de ryska pälsmössorna i pannan och försvunnit ner med hissen var det bleka miner på redaktionen.

Vi hade blivit lurade av Rototest. Förda bakom ljuset. Skrivit en missvisande och misskrediterande artikel om Volvo.

Sa mina kolleger.

Aldrig, sa jag. Om Volvo haft det minsta fog för sin kritik hade de haft diagram och siffror och statistik med sig. Nu hade de bara sitt höga röstläge och sin härskarteknik. Aldrig!

Vi gör om testet. Men den här gången i verkligheten i stället för i labbet. Rototest får montera in sin mätutrustning och sina datorer i en Volvo och så kör vi.

Och hur var det i verkligheten med Volvos fina, rena miljöklass 1-motor? Vi la ner ett par veckor till på att kolla. Jo, vår kritik var korrekt.

Avgasreningen på den renaste av alla rena bilmotorer fungerade så illa att det räckte med att vara bara lite ivrig på gaspedalen för att ösa ut skitiga avgaser, att komma från en påfart upp på Essingeleden med avgasreningen i funktion var i princip omöjligt och med en släpvagn kopplad efter bilen var avgasreningen konstant ur funktion.

Det här var femton år sen. Har vi lärt oss något om kejsaren och hans kläder? Inte så mycket, va?

Robert Collin