Bakom kulisserna är etanolen redan utdömd

MOTOR

Hur många gånger har jag ifrågasatt etanolen som bilbränsle? Jag vet inte.

Hur många gånger har jag fått arga läsarbrev sen jag skrivit om eländet?

Inte en susning.

Men nu börjar jag få stöd för mina tvivel. Senast i Dagens Nyheters Motorbilaga förra lördagen där lantbruksforskaren Torbjörn Rydberg vid Statens Lantbruksuniversitet sågar hela etanolsatsningen. Det går inte att ersätta oljan med etanol säger han i artikeln som har rubriken ”Etanolbilar skadar miljön”. (Fast visst är det spännande att intervjun tegs ihjäl på DN:s förstasida. ”Kom inte här och säg något ont om etanol.”)

Och inofficiellt får jag medhåll även från Volvo, trots lanseringen av nya folkhemskombin V70 med etanolmotor om en månad.

Volvo vet vad som krävs för att stilla och tillfredställa opinionen. Här hemma är det etanol, just nu. Flexifuel. Hela svenska miljömobben kräver etanolbilar, staten ger soppan skatterabatter och kommuner runt om i landet subventionerar bilarna med lockbeten som fri parkering och frihet från biltullar. Sen spelar det ingen roll om förbrukningen överstiger 1,5 liter milen.

Lantbruksrörelsen gnuggar händerna över alla bidrag energigrödorna belönas med. Centerns Maud Olofsson, nu även näringsminister, är stolt över sin etanol-Ford och på Vägverket är andra bilar än de som miljöklassats i princip förbjudna.

Forskaren Torbjörn Rydberg säger i Dagens Nyheter att det går åt mer fossilt bränsle för att tillverka motsvarande mängd etanol. Och när tillverkningen sker i Brasilien under vedervärdiga förhållanden för plantagearbetarna undrar han var moralen finns.

Jag har ställt samma fråga många gånger de senaste åren. Men svaren från de ansvariga dröjer.

Saab säljer fler bilar än någonsin, och de flesta är stora, tunga och törstiga etanoldrivna 9-5. I Genève om en månad presenteras även den mindre modellen 9-3 med etanolmotor. Och Volvo visar alltså nya V70 konverterad för etanol, något som ”miljömedvetna” svenskar krävt länge nu.

Hos Saab håller man masken. ”Etanol är framtiden”. Hos Volvo är man aningen mer återhållsam.

Men bakom kulisserna hos de båda tillverkarna är etanolen redan utdömd.

Både Saab och Volvo har hybridbilar på gång. Saab har redan visat sin, Volvo kommer i höst. Och båda planerar tillverkning runt 2010. De nya bilarna är så kallade seriehybrider som drivs med en elmotor men som också har en förbränningsmotor under huven för att kunna ladda batterierna om körsträckan överstiger 40–50 kilometer. Batterierna kan också laddas i vägguttaget.

Hos Volvo är det redan klart att den dagen den första hybriden rullar av bandet, den dagen är det slut med etanolbilarna. Sannolikt ser planerna likadana ut hos Saab.

Både GM och Ford visar den nya generationen hybrider på olika bilmässor. Bara Toyota fortsätter att visa generation 1-hybrider som liknar Prius och som både är för dyra och ineffektiva för att vara framtiden.

Men självklart har Toyota också nya smarta och snåla seriehybrider på gång. Kanske så nära att den japanska trendsättarn kommer före de båda amerikanska jättarna, igen.

För Toyota är något så märkligt som ett japanskt framgångskoncept som sakta, nästan omärkligt, håller på att krossa världens övriga bilindustri. Och man gör det på bortaplan.

Toyota hör till de allra populäraste bilarna i Europa, och i USA är man snart förbi giganten Ford i antal bilar. När det gäller lönsamhet är Toyota också i en klass för sig. Toyota tjänar pengar när konkurrenterna förlorar.

Gåtan är förstås hur ett gäng japaner, isolerade på sina öar långt bort från resten av världen, vet exakt vad bilköparna i Europa och i USA vill ha. Och att man vet det mycket bättre än de inhemska tillverkarna.

Blunda och säg ”Toyota” ett par gånger. Vad får du för associationer? Stora, snabba bilar? Läcker formgivning? Badbrudar med svällande silikonbröst? Törstiga motorer?

Nej, just det. Inget sånt. Bara små, kompakta, extremt tillförlitliga, flärdfria (och lite trista) bilar.

Jo, det är en framgångssaga som andra biltillverkare borde lära sig av.

Miljöbov eller fattig miljövän?

Robert Collin