Rika Sverige – ett u-land

MOTOR

Sverige är ett av världens rikaste länder.

Men fattigt på infrastruktur.

På 1960-talet var vi världsledande när det gällde vägar, järnvägar och telefoni. Nu liknar vi i många stycken ett u-land.

För tio år sedan var den nya E4-dragningen norr om Söderhamn klar, en fyrfilig väg med nästan motorvägsstandard och tanken var att bygget skulle fortsätta norr ut förbi Enånger och Iggesund, två riktiga flaskhalsar längs Norrlandskusten. Här är vägen gammal, smal och krokig. Den passerar flera samhällen med 50- och 60-kilometers hastighetsbegränsning. Här går det alltid långsamt och här sker det allvarliga trafikolyckor flera gånger om året. Ja, sträckan strax norr om Iggesund kallades Dödens väg redan på 1970-talet och fick Sveriges första kameraskåp i ett försök att minska olyckorna. Nu är kamerorna kompletterade med milslångt omkörningsförbud och sänkt hastighet till 80 kilometer i timmen. En riktigt dålig väg som alla beslutsfattare känner till. Och den ligger inte var som helst utan mitt på E4, Sveriges pulsåder, den mest trafikerade vägen i landet.

Men just när spaden skulle sättas i jorden sa Vägverket stopp. Pengarna var slut. Eller skulle användas till något annat. Alla som sa stopp den gången visste att beslutet skulle kosta flera människoliv. Det lär bli minst tio döda innan vägen öppnas i oktober om ett år.

Det var ett helt obegripligt beslut för alla som trafikerar vägen. Jag kör själv där någon gång i månaden. Redan vid barmarksföre blir det situationer, åtminstone irritationer, varje gång! En del bilar som bromsar hastigheten rejält, andra som ligger tio under, ännu långsammare förbi kameraskåpen. Och knappt någon håller åt sidan för att släppa förbi snabbare bilar vilket leder till långa köer och farliga omkörningar.

Nu byggs den långsamma och olycksdrabbade vägen bort, motorvägen. Men dröjsmålet har kostat flera människor livet, flera av dem unga människor under trettio år, många har skadats allvarligt och samhället har dessutom dragit på sig miljardkostnader i och med alla störningar i trafiken.

Den nya infrastruktuministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) sa i Dagens Eko i morse att hon inte vill skärpa kraven när det gäller däckstandarden för lastbilar. Ett lika obegripligt beslut som så mycket annat när det gäller vägtrafiken.

Vi måste tänka nytt och det måste få kosta. I dag är lägstakravet att tunga lastbilar ha minst 5 mm däckmönster på sina sommardäck(!) under vinterperioden som börjar den 1 december. Men släpen har inga krav på däckstandard. Norge är betydligt hårdare med krav på vinterdäck eller kedjor. Så måste vi också ha det.

Dessutom måste snösvängen ut betydligt tidigare, och minimikravet är att plogbilarna sätter ner plogbladet ända mot asfalten. Då får vi bort den farliga sörja som bildas när man saltar på ett tjockt snölager.

Sen måste vägarna byggas ut i snabbare takt. Farliga sträckor på trafikerade väger ska byggas bort innan allt för många bilister får betala med sina liv.

Det är ett minimikrav i ett rikt land som Sverige.