I går natt skulle Västsveriges framtid avgöras. I ett slutet styrelserum i Detroit.

Samma scenario som när bilindustrin i Tyskland, Belgien, Spanien och England skulle få sin dom för ett par månader sedan. Samma styrelserum i General Motors högkvarter i Rennaisance Center. Samma styrelse.

Då gällde det Opel. Nu handlar det om Saab.

Men det finns en anmärkningsvärd skillnad i rollistan. Tyskland, där Opel har sitt huvudkontor, skickade förbundskansler Angela Merkel till mötena med General Motors för att försäkra sig om Opels framtid och om jobben.

Angela Merkel tog kommandot direkt, ställde hårda krav, besökte fabriker, träffade GM-cheferna. Ibland lät hon sin finansminister föra ordet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har en annan taktik. Han ligger lågt. Han är ju chef för hela EU nu, och har annat för sig. Som just nu, när han talar om för kineserna att de måste hålla igen med koldioxiden.

Han har delegerat Saabs framtid till näringsministern Maud Olofsson. Som direkt när det hettade till i våras gick ut med att Sverige inte behöver någon bilindustri. Att Volvo och Saab bygger fel bilar och att Trollhättan skulle passa perfekt för att bygga vindkraftverk.

Men Maud Olofsson är inte sämre än att även hon kan delegera. Så oftast skickar hon fram sin statssekreterare Jöran Hägglund.

Och det var han som fick packa väskan och åka iväg till Detroit för att prata med General Motors-cheferna inför ödesmötet.

Säga vad man vill om förre statsministern Göran Persson, men när det gällde på riktigt, då tog han över själv. Han visste vad han pratade om. Och han satte sig i respekt.

Men Jöran Hägglund hos GM-chefen, hur tungt väger det?