Från bönor till online-bingo

Beano blir Bingo

1 av 3
NYHETER

Människor har spelat Bingo i hundratals år. Då en leksakshandlare stötte på spelet såg han något stort. Spelet lanserades och populariteten visste inga gränser.

Det sägs att Bingo redan fanns i 1530-talets Italien. Här spelades olika spel som liknade Bingo. Ett av de populäraste lotterierna kallades Lo Giucco del Lotto D´Italia och spelas än i dag varje lördag.

Franska tidningar skrev 1778 om ett spel som kallades ”Le Lotto”. Spelet föll den franska eliten väl i smaken.

I den klassiska versionen av Lotto, som utvecklades under denna period, var korten som användes i spelet indelade i tre horisontella och nio vertikala rader. Varje horisontell rad hade fem numrerade och fyra blanka rutor i ett oregelbundet mönster. De vertikala raderna innehöll nummer från 1–10 i första raden, 11–20 i andra raden och så vidare, ända upp till 90. Alla lottokort var unika. Tillsammans med små numrerade träbitar, 1–90, var lottosystemet komplett.

Spelarna blev tilldelade var sitt lottokort, sedan drog utroparen av de numrerade träbitarna, som var placerade i en tygpåse, och ropade högt upp de nummer som drogs. Spelarna täckte över numret om det fanns på deras kort. Den förste spelaren som täckte en horisontell rad vann.

Bingo som utbildning

Senare blev det populärt att använda lotto i utbildningssammanhang. I 1800-talets Tyskland blev "utbildningsbingo” populärt. Ett tyskt lottospel från 1850 var avsett för att lära ut multiplikationstabeller till barn. ”Alfabetslotto”, ”Djurlotto” och ”Historielotto” var andra exempel på utbildande lotterier.

Leksaksförsäljarens upptäckt

En decemberkväll 1929 körde leksaksförsäljaren Edwin S. Lowe till Jacksonville, Georgia. Några kilometer innan Jacksonville tog ett kraftigt ljussken hans uppmärksamhet. Eftersom han inte hade bråttom gick han mot ljuset och upptäckte att det var ett kringresande tivoli. Alla bodar utom en var stängd och den var så fullpackad med människor att Lowe tvingades stå på tå för att se vad som försigick.

Människornas uppmärksamhet var riktad mot ett hästskoformat bord, täckt med numrerade kort och bönor. Spelet var en variant av Lotto med namnet Beano. En uppropare drog små upp små träplattor ur en gammal cigarrlåda, vartefter han ropade upp numret högt. Spelarna granskade sina lottokort för at se om de innehöll det utropade numret. Fanns siffran på kortet täcktes den över med en böna.

Spelet fortsatte tills någon hade fyllt en hel rad med bönor – antingen horisontellt, vertikalt eller diagonalt – och ropade ”Beano”.

Lowe ville vara med på spelet men lyckades inte få en plats runt bordet. Han märkte dock att spelarna var helt uppslukade, nästan beroende, av spelet. Upproparen ville gärna stänga boden, men varje gång han ropade ”Sista spelet!” var det ingen runt bordet som reagerade. Klockan 03.00 på morgonen var han tvungen att jaga i väg spelarna.

Utrpoaren berättade för Lowe att han stött på ett liknande spel i Tyskland och tänkte då att spelet skulle göra sig bra som ett tivolispel. Han ändrade lite i spelet och döpte om det till Beano. Spelet gick hem hos många människor och var en säker pengamaskin.

Bingo föds

Efter hemkomsten till New York köpte Lowe några torkade bönor, en gumminumreringsstämpel och kartong. Han bjöd in vänner och tog själv rollen som uppropare. Snart spelade hans vänner Beano med samma iver och förtjusning som han hade sett på tivolit.

Efter en runda märkte Lowe att en av spelarna var nära att vinna. Hon blev gladare och gladare när fler bönor lades på hennes platta. Då det sista numret blev utropat reste hon sig hastigt, men glömde bort vad hon skulle ropa. I stället för Beano stammade hon b-b-b-bingo!

När spelet offentliggjordes var fullträffen ett faktum, och människor började kopiera det. Lowe såg lite mellan fingrarna, och bad sina konkurrenter betala honom en dollar. Ett lågt pris för dem att slippa rättsprocesser.

Efterfrågan och viljan att spela Bingo ökade lavinartat. Lowe tog hjälp av Carl Leffler, en matematikprofessor vid Colombia University. Leffler skulle ta fram 6 000 bingokort, alla med olika nummer. Han lyckades tillslut.

Lowe blev tillslut tvungen att ge ut en användarmanual till bingospelet. Med det följde ett månatligt nyhetsbrev, The Blotter, som samlade alla bingonyheter och skickades ut till 37 000 läsare.

Lowe berättar: ”Vi använde mer tidningspapper än The New York Times”.

Lowe sa: ”Jag kan inte beskriva den känsla av glädje som sköljde in över mig efter detta utrop. Det enda jag kunde tänka på var att jag ville göra succé med detta spel. Och att det skulle heta Bingo!”

Lowes första bingospel kom i två varianter. Ett set med tolv kort, som kostade en dollar och ett set med 24 kort för två dollar. Bingo blev en enorm succé och var startskottet för Lowes firma.

Senare anordnade Lowe världens största bingospel i New York med hela 60 000 deltagare. Och ännu fler ville vara med och spela då tio bilar lottades ut.

Bollen var i ordentlig rullning och Bingo spreds med ljusets hastighet.

Bingo i Sverige

Det första organiserade bingospelet arrangerades i Skåne 1961. Arrangemanget var ett experiment att försöka få in pengar till en klubbkassa. Resultatet blev en stor framgång. Bingon togs emot med öppna armar och snart spelades det på omkring 500 platser runt om i landet.

I dag finns det runt etthundra bingohallar i Sverige men fler och fler föredrar online-bingo. Online går det att spela själv eller mot andra och samtidigt lära känna nya vänner på de bingochattar som ofta finns i anslutning till spelen. Antalet bingosajter ökar ständigt och spelvariationerna verkar vara oändliga.

Källa: Svensk Bingoguide