ÅSIKT

”Jag var en svår jävel”

Michael Nyqvist om ovissheten, sin stökiga ungdom och boken om detta

KULTUR

Skådespelaren Mikael Nyqvist har släppt sin debutbok ”När barnen lagt sig”. Det är en utlämnande självbiografi. Och en berättelse som vittnar om hur det känns att inte veta varifrån man kommer.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

När barnen gått och lagt sig kan föräldrarna tala allvar. Då kan de avhandla det där som barnen inte får höra.

– Du ligger ibland, som barn, och hör hur de vuxna pratar i ett annat rum. Så hör du hur de plötsligt sänker rösterna. Då förstår du att det de pratar om kommer att påverka hela ditt liv – men du är helt maktlös.

Så beskriver Mikael Nyqvist hur han som barn förstod att där fanns hemligheter. Hemligheter som rörde honom, men som han inte fick veta.

De här hemligheterna som han aldrig fick reda på som liten har han skrivit en bok om, ”När barnet lagt sig”.

Ovisshet

Han var adopterad. Han kom från ett barnhem.

- Jag har använt mig av mig själv för att berätta den konstiga grejen att inte veta varifrån man kommer. Det är som att sitta på ett tåg utan platsbiljett, utan att veta vad man ska sitta. Att inte veta, det känns skräckfyllt, säger Nyqvist fundersamt.

Idén till boken kom ur ilska. Michael Nyqvist tyckte att adoptivbarn aldrig kom till tals. Att när det pratades om adoption så var det oftast i ett problemsökande sammanhang.

– Barnen sågs som tickande små bomber, med Jackie Arköv som galjonsfigur, säger han.

Själv var han ett stökigt barn.

– Jag var en svår jävel som ungdom. Tätt mellan ögonen och pratade om döden. Depprockare skulle man väl säga idag. Och oerhört barnslig - sådär så att folk kunde undra vad man tagit för något.

Berodde det på vad du hört som liten?

– Det berodde på vad jag inte fått höra som liten...

Litteratursnobb

I tidigare intervjuer har Michael Nyqvist beskrivit sig själv som kultursnobb. Han läser inte deckare och ”kiosklitteratur”.

– Ja, jag tror att det finns en skillnad på finlitteratur och annan litteratur. Det finns i alla fall den skillnaden inom teatern. Min bok är inte folklig, och den är inte finlitteratur. Jag tror att jag skapar något helt nytt...

Vad tänker du nu när boken kommit ut?

– Jag har en favoritförfattare som heter Walt Whitman. Han säger ”Jag vittnar och väntar”. Det gör den här boken.

Kommer det att bli någon mer bok?

- Jag vill skriva om en kantor i Roslagen på sextiotalet, som samlar frimärken på motiv, inte efter värde. Och genom sitt intresse blir han vän med Mao Tse Tung som imponeras av kantorns estetiska kunnande.

FAKTA

Vilka böcker får man absolut inte missa att läsa?

Lina Thorén / Minimedia