”Man kom aldrig in i samhället”

NYHETER

De drömde om det lugna livet på landet, men efter åtta år i glesbygden har Renée och Patric Ståhle flyttat till Västerås.

— Vi hoppades att vår dotter skulle få en lugn uppväxttid men istället blev hon väldigt ensam, säger Renée Ståhle.

FICK NOG EFTER ÅTTA ÅR. Renée och Patric Ståhle trivs bra i Västerås och njuter av att slippa den sociala kontrollen som är vanlig på mindre orter.
Foto: conny sillén
FICK NOG EFTER ÅTTA ÅR. Renée och Patric Ståhle trivs bra i Västerås och njuter av att slippa den sociala kontrollen som är vanlig på mindre orter.

Familjen hade tidigare bott i stora städer som Malmö, Rom, Teheran och Phoenix i USA, innan de tog över ett litet pensionat i Hassela i Nordanstigs kommun i Hälsingland för snart tio år sedan. Från de miljonstäder de var vana vid hamnade de i en ort med lite över tusen invånare.

– Vi var fulla av entusiasm och framtidshopp, men det är svårt att komma utifrån och tro att man ska lyckas. Folk ville inte ha utbölingar där och efter två år kastade vi in handsken, säger Renée Ståhle.

Renées och Patrics dotter Hanna var tio år när familjen flyttade till Hassela. Hon hade också svårt att bli accepterad och har i dag inga vänner kvar från den tiden.

– Hon var väldigt ensam under sin uppväxt och eftersom hon är enda barnet så var hon ensam av den anledningen också, säger Renée.

Det positiva med att låta Hanna växa upp på landet var avsaknaden av busliv. Varken Renée eller Patric behövde vara oroliga att hon skulle hamna i dåligt sällskap.

Efter två år gick flyttlasset vidare

till Harmånger. En jämnstor ort i samma landskap. Där stannade familjen i sex år. Trots att utanförskapet bara förstärktes.

– Det var svårt att bli accepterad i Harmånger. Man kom aldrig riktigt in i samhället. De flesta är släkt med varandra på något sätt, säger Renée.

Renée jobbade som lärare och Patric fick jobb som dataansvarig på kommunen. Det han inte visste då var att en annan person tyckte sig ha förtur till tjänsten. Många upplevde det därför som om Patric tog hans jobb.

– Efter år av utfrysning och mobbning blev min man sjukskriven och då valde vi att flytta, säger Renée.

Dottern Hanna hade redan ett år

tidigare flyttat till Västerås för att studera på högskolan så därför kändes det naturligt att flytta efter henne. Sedan september förra året bor Patric och Renée i en lägenhet inne i Västerås. Båda stormtrivs.

– Här har inte folk koll på en på samma sätt och noterar om man byter gardiner eller går och handlar, säger Renée.

Ingen av dem skulle vilja flytta tillbaka till landet igen.

– Aldrig i livet.

Anders Wallén, mäklare i Trosa, säljer ungefär hälften av sina fastigheter till folk i och omkring Stockholm.

– Det händer då och då att folk som flyttat ut upptäcker att livet på landet inte passade dem.

Det visar också statistiken. 2001 var Trosa den kommun i Sverige som hade högst omsättning per fastighet.

Torbjörn Länn, mäklare i Strängnäs, berättar att en hel del stockholmare som kom till Strängnäs samtidigt med snabbtåget i slutet av 90-talet vände tillbaka.

De hade inte tänkt efter vad småstadsliv kan innebära.

– Men de som flyttar till Strängnäs i dag är välinformerade. De har tänkt till och vet vilka fördelarna och nackdelarna är, säger han.

Så flyttar Sverige

Carola Ålstig