En dold Sagoträdgård

Den okända skogsträdgården

1 av 8
NYHETER

I trakterna, kring Simlångsdalen i Halland, där Vargaslätten ligger, är det fortfarande många som inte ens känner till dess existens. Möjligen är det därför som ett besök här redan före ankomst känns så annorlunda. Lite som sagolandet Narnia, fast utan garderob vid öppningen.

Nils-Olof Nilsson är trädgårdsmästare och har skött om Vargaslätten sedan 1970. Nu är han förvisso pensionär sedan fyra år tillbaka, men den 20 hektar stora, och smått mytomspunna trädgården, har han inte lämnat. Nils-Olof vårdar Vargaslätten, han är mycket mån om att enbart gäster med äkta trädgårdsintresse kommer på besök. Föranmälda. Vargaslätten har aldrig varit öppen för allmänheten. Den är privat.

Genom trägrindarna

Jag stegar därför vördnadsfullt in på grusgången genom trägrindarna sedan Nils-Olof gett mig och fotografen Anders grönt ljus att komma på besök. Vi vandrar sedan runt i flera timmar, först helt dödstysta. Vi kan inte se oss mätta på denna skogsträdgård, finner inga ord, bara pekar och ylar lite till varandra mellan allt det gröna och blomstrande. Nää, kolla här, åh jisses den där då, men hallåå jag dör!

Fullproppad med rhododendron

Vi rör oss sakta mellan dammarna som ligger spegelblanka och svartglittrande, upp på smala barrtäckta stigar och över gräsgångar. Vargaslätten är så fullproppad med rhododendron, liljor, primula, barrträd, bräken, kallor och rara och exotiska arter att vi efter en halvtimme måste sätta oss på varsin sten och djupandas med fötterna i mossan. Här finns risk för klorofyllchock och trädgårdsextas om man inte stillar sig emellanåt.

Det är i mitten på juni och rhododendron sprutar ut färg i våra ögon. Blommorna lyser rosa, rött, cerise, vitt och orange. Humlorna loopar frenetiskt runt oss där vi smyger på stigarna genom buskagen, en rhodonendrondjungel som brummar. Utmed bäcken växer enorma skunkkallor från Kamtjatka. Vi ser vårazaleor, svärdsliljor och små söta hönsbär, allt i en underbart väl avvägd blandning. Trädgården har många olika, tydliga delar.

Pergola i natursten

Intill den knuttimrade storstugan och gårdsplanen mitt i trädgården finns en pergola i natursten, den är 20 meter lång och klätterhortensian, vinet och krusbärsaktinidian kränger mellan spaljévirket i ek. Piprankans stammar är tjocka som boaormar och snurrar sig kring varandra upp mot pergolans tak. Därinne doftar det sten och grönska, ett grönt kyrkorum som anlades för att utgöra en mer privat, avskild del av trädgården.

Från 1917

Efter sekelskiftet blev trädgårdskonst modernt bland medelklassen och de intellektuella i Sverige. Kronprinsessan Margaretha började år 1905 skapa sin nu så berömda trädgård vid Sofiero. Och trädgårdsarkitekten Rudolf Abelin började året därefter i samma anda anlägga Norrvikens trädgårdar i samma landsända som Vargaslätten.

Sigfrid Ericsson var arkitekt i Göteborg och han började anlägga sin oas, Vargaslätten, 1917. Han lät uppföra de knuttimrade boningshusen och ritade trädgården som var tänkt som ett sommarställe för honom och hans fru Ruth. Sigfrid Ericssons livsverk övertogs 1954 av Gunnar O Westerberg från Halmstad och ägs i dag av hans son.

Sigfrid Ericsson ville skapa en trädgård med många rum som består av olika slags växtlighet. Två stora dammar är centrala i hans trädgård. Från början var det ett större kärr, men Sigfrid, Ruth och tjänsteflickor och män från trakten grävde och dikade ut det.

Intresserad av liljor

Sigfrid Ericsson var speciellt intresserad av liljor, han skaffade lökar och även exotiska buskar och träd från hela världen. Flera av de unika växterna som finns på Vargaslätten i dag finns också i Göteborgs botaniska

trädgård eftersom Sigfrid Ericsson var bekant med dess grundare, Carl Skottsberg. Också primulor stod högt på Sigfrid Ericssons önskelista, han var en samlare av stora mått. Som flest hade han ett drygt 70-tal.

I dag är det alltså Nils-Olof Nilsson som står för Vargaslättens dagliga skötsel och omvårdnad. Sedan han började arbeta där för 40 år sedan har han också, i samråd med ägarna, satt sin prägel på trädgårdens växtlighet och form. Nils-Olof Nilsson ler när han talar om trädgården, och det är tydligt att han arbetar i den med liv och lust.

Hålla efter

Mycket av arbetet har gått ut på att rensa, gräva, röja och hålla efter den enorma skogsträdgården. Han är mycket duktig på att formklippa och har också planterat in många nya trädarter. I terrassträdgården, den som Ruth Ericsson en gång anlade för köksväxter, har han satt blommande perenner och sommarblommor av många olika slag. Här finns också örter och bär.

Han har varit noga med att låta trädgårdens själ leva kvar från Sigfrid och Ruth Ericssons tid. Inte ändra för mycket, ta hand om det som finns och om möjligt tillföra lite nya spännande arter. Tillsammans med forskare vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp har han arbetat fram en utvecklingsplan för Vargaslätten.

Inte för allmänheten

Några planer på att göra trädgården tillgänglig för allmänheten finns inte, den skulle nog heller inte tåla den påfrestningen oavsett hur varsamma besökarna är. Fötter sliter och Vargaslätten är en känslig varelse. Men med duktige fotograf-Anders hjälp hoppas jag att ni åtminstone får en liten känsla för den magiska stämning som vilar över denna trädgård. Vargaslätten lämnar ingen trädgårdsnörd oberörd.

Text: Mia Sahl, Foto: Anders Andersson