”Sluta stressa - börja odla”

Lena Israelsson vill se hela storstan blomma

1 av 2 | Foto: BJÖRN ELGSTRAND
CITYODLARE "Ska jag välja ett balkongträd framför andra är det dvärgsyrenen Palibin med doftande rosa blommor", säger Lena Israelsson som vill få alla stadsbor att sätta i gång att odla.
NYHETER

Den gröna vågen har invaderat städerna.

Förr var bakgårdarna asfalterade. Numera finns överallt krukor med blommor, köksträdgårdar i miniformat, doftande buskar och svalkande träd.

- Trädgårdsodling har utvecklats till en väckelserörelse, säger Lena Israelsson, aktuell med boken "Cityodling".

- Forskningen har visat att hetsade storstadsbor mår bra av att sticka fingrarna i jorden. Blodets halt av stresshormoner sjunker, liksom pulsen och blodtrycket. När jag är uppe i varv och olidlig brukar min man säga: Gå och så, kvinna!

Och då gör hon det - på balkongen, i köket, i arbetsrummet, cykelrummet och trapphuset. Plantorna intar en framträdande plats i hemmet på Volmar Yxkullsgatan på Söder i Stockholm.

Dessutom har hon en kolonilott i Tanto på bara några minuters gångväg.

Återskapad lycka

- Jag har odlat växter så länge jag kan minnas. När jag var fem år hade jag ett litet grönsaksland vid vår stuga i Piteå skärgård. Varje morgon sprang jag ut för att se vad som hänt, om rädisorna börjar komma upp. De var så gulliga.

Inte ens i sina stökigaste tonår hade hon något emot att rensa ogräs - vilket betraktades som lite konstigt av omgivningen.

- Har man en gång upplevt den barnsliga odlingslyckan så vill man återskapa den. Jag blir glad på ett ursprungligt sätt av att odla. Det är min drog, min lyckokälla.

Svensk trend

Så här års kommer travar av nya trädgårdsböcker ut i handeln. Marknaden tycks omättlig.

- Den här trenden är väldigt svensk. Det är inte alls samma sak i Norge, Finland och Danmark, säger Lena Israelsson

- Jag tror att det beror på att Sverige var det land där det odlades minst. Vi har tappat kontakten med jorden. Det är därför det är så exotiskt och spännande att odla. För 20 år sedan var det ingen som brydde sig. I dag får jag ständigt frågor om hur man ska gå tillväga, och jag häpnar över hur mycket kunskap som gått förlorad.

Det var därför hon skrev "Cityodling". Det är en nybörjarbok som lär oss hur vi ska gå tillväga för att skapa gröna oaser mitt i stan.

- Utanför innerstan är möjligheterna ännu större. Runt miljonprogrammets jättelika huskroppar brer oändliga, ödsliga grönytor ut sig - vår tids öknar. Hur tänkte man egentligen när man sådde alla dessa hektar med gräs? En gård kan ju inte producera hur många fotbollslag som helst och det finns en gräns för hur många picknickar folk orkar med.

Gräv upp gräsmattorna

- Jag tycker att man ska gräva upp de gröna mattorna och anlägga prunkande trädgårdar, och det är precis vad som har börjat hända. I Fittja hittade jag en irakisk familj som bor på bottenvåningen och de ville skapa ett uterum med köksväxter, blommor och buskar. De ringde värden och frågade om lov och det var inga problem alls.

- Samma sak är det i Skärholmen och på många andra platser. Men initiativet måste komma från hyresgästerna. Ring upp hyresvärdarna - de flesta är numera postitiva till små privata trädgårdar eftersom de insett att det är en trevlig syn för alla som bor i området.

Gror i världsstäderna

I städer över hela världen gror det frön på bakgårdar, balkonger, tak och kolonilotter. I Berlin är det överdåd på balkongerna, en tradition från den tid då Västberlin var isolerat från den omgivande naturen av sovjetiska trupper. På odlingslotterna i Peking odlas tonvis med fräscha grönsaker och i London protesterar unga människor mot samhället genom att så solrosor på parkeringsplatser och skapa illegala odlingsland mellan höghusen. De kallar sig "Guerilla gardeners" - gerillaodlare.

Kanske en utvecklingsidé för "Reclaim the streets"? Blommor i stället för stenar"

Fakta:

3 svar från Lena Israelsson

Lena Israelssons boktips till...

Ingalill Mosander