Låt det blomma som på mormors tid!

Foto: Inga Wallenquist
NYHETER

Torplyckan, drömmen om det lilla fina huset med den blommande trädgården, är djupt rotad i den svenska folksjälen.

För författarinnan Inga Wallenquist, 72, har drömmen blivit verklighet.

Och hennes intresse för de växter som hör torpet till har blivit en hel bok.

Författarinnan Inga Wallenquist fascinerades så av växterna kring sitt eget torp att hon bestämde sig för att skriva en bok om Sveriges torpväxter.
Författarinnan Inga Wallenquist fascinerades så av växterna kring sitt eget torp att hon bestämde sig för att skriva en bok om Sveriges torpväxter.

Längtar du också efter en trädgård så som den såg ut på mormors tid? En oas där pionerna vräker sig i rabatten, krolliljorna tappert står givakt och kaprifolen doftar smultronmarmelad.

Inga Wallenquist hade också en sådan längtan. Det gamla ödetorpet Stenstugan väckte hennes nyfikenhet redan då hon första gången besökte den lilla isolerade skogsbyn Viprössle i Östergötland, en ålderdomlig by där tiden stått stilla. Två år senare, 1989, köpte hon och hennes make torpet och började renovera det.

–?Vi började med huset, ville göra det enligt konstens alla regler med färger och materialval, berättar Inga.

Hjälp av en botaniker

Men snart började hon fundera över trädgården, vad fanns där som var värt att bevara och hur skulle hon gå tillväga för att återskapa torpträdgården så som den en gång sett ut?

–?Jag insåg att växterna rymde minst lika mycket kulturminnen som huset, säger Inga.

Hon tog hjälp av botanikern Olle Svedjemyr som inventerat torpväxter i många år. Inga upptäckte då att de flesta av de växter hon hade i sin egen torpträdgård fanns med på Svedjemyrs lista. Pion saknade hon dock. Någon hade tydligen grävt upp den, för hon hittade rotdelar av pion i mullen intill huset. Så pioner fick det bli.

Tog från andra torp

–?Sedan åkte jag runt till andra torp, tog skott, frön och plantor med mig, med ägarnas tillåtelse, förstås!

Så gjorde man ofta förr, innan plantskolornas och blomsteraffärernas tid.

–?Växterna var minnen som man delade med sig av och tog med sig då man flyttade, säger Inga.

Hennes intresse för de gamla torpväxterna och deras historia växte i takt med att hennes egen torpträdgård tog form. Vid det laget hade hon rest runt och besökt mängder av andra torp och samlat på sig kunskap som hon gärna ville dela med sig av.

Förra året kom hennes bok ut, den heter ”Våra älskade torpväxter” med massor av läsning och inspirerande bilder för den som står inför utmaningen att skapa ordning i en igenvuxen gammal trädgård.