Nöjesbladet

Victoria och Daniel sa ”ja” i Storkyrkan

Victoria och hennes prins Daniel kysstes på slottstrappan efter vigseln

Victoria och Daniel har sagt ja till varandra i Storkyrkan.

Aftonbladets Jenny Alexandersson var med vid vigseln.

– Det var väldigt känslosamt och stämningsfullt med mycket tårar. Drottning Silvia var oerhört berörd, säger hon.

Brudparet tog bröllopskyssen på kyrktrappan och påbörjade sen sin kortege genom Stockholm.

Både Victoria och Daniel grät när de avgav sina löften inför präst och församling i Storkyrkan i dag.

Victoria var klädd i en vit, båtringad sidenklänning med en flera meter lång slöja.

Till det bar hon kamédiademet – samma som drottning Silvia hade när hon gifte sig.

Aftonbladets Jenny Alexandersson rapporterade direkt från kyrkan.

– Victoria var noga med att ta på Daniel genom hela vigseln. De är måna om varandra och väldigt fysiska, säger hon.

Silvia grät

Drottning Silvia var märkbart rörd inne i kyrkan.

– Hon hade tårar i ögonen under hela vigseln.

Vigseln var pampig och högtidlig, berättar Jenny Alexandersson.

– Man hörde flera säga att det var en upplevelse som var ”once in a lifetime”. Alla var imponerade av Victorias fina klänning. Det hördes ett ”åh” när hon kom in i kyrkan.

Vigseln följde svenska kyrkans tradition med bön och musik.

Det första stycket som spelades under vigseln var en specialskriven hymn av Karin Rehnqvist.

Stämningen var känslosam, brudparet tittade hela tiden på varandra och höll varandra i handen. Victoria strök under hela vigseln sin blivande man över handen.

Hon kysste hans hand där de stod.

Victoria var på bra humör och blinkade åt några av gästerna och prins Carl Philip.

Det blev en brudöverlämning, från kungen till Daniel, precis som Victoria ville.

Hon log när hon fördes fram och nickade mot gästerna.

”Man och hustru”

Ärkebiskop Anders Wejryd talade till brudparet om vikten av att stötta varandra och om deras speciella situation som ett offentligt par.

– Er nyttighet i de stora sammanhangen blir kanske viktigast när ni kan stå för viktiga värden som hotas. Som hoppfullhet, sa han.

– Ni är nu man och hustru. Det är nu bekräftat offentligt.

Victoria blinkade åt Daniel under ärkebiskopens tal.

Brudparet hade då redan gett sina löften.

Daniel var först ut. Efteråt gav Victoria sina löften inför hela kyrkan:

Sa ”ja”

– Att dela glädje och sorg med dig, sa Victoria, som grät av alla känslor.

Victoria och Daniel höll varandras händer medan kören framförde ”Vilar glad i din famn”, tonsatt av Benny Andersson och med text av poeten Kristina Lugn.

Vigseln avslutades med att Agnes Carlsson och Björn Skifs sjöng Jörgen Elofssons specialskrivna sång ”When you tell the world you are mine”.

Madeleine klädd i blått

Prinsessan Madeleine bar en puderblå blåsa som hade ett tajt liv och kjoldelen hade stor vidd med väldigt mycket volanger nedtill.

Drottning Silvia bar en rosa vacker aftonklänning med spets och det brasilianska diademet.

Daniel Westling hade på sig frack och kom till kyrkan tillsammans med prins Carl Philip.

Under vigseln assisterades ärkebiskopen Anders Wejryd av överhovpredikanten Lars-Göran Lönnermark, domprosten i Stockholms domkyrkoförsamling Åke Bonnier och av biskopen i Lund, Antje Jackelén.

Victoria hade särskilt bett om att det skulle finnas en kvinnlig präst med i kyrkan.

FAKTA

Läs hela Ärkebiskop Anders Wejryds tal

För att livet ska bli gott måste man få ta ansvar och få påverka.

Vi unnar varandra att reda oss i livet och råda över våra liv.

Er situation, kronprinsessan Victoria och prins Daniel (nu blev det sagt, för första gången), är både unik och delad. Ni går in i uppgifter som ni inte kan välja bort — men som ni kan påverka. En av er har haft många år på sig att förbereda och leva detta liv — en av er bara några få. Ni kommer inte att rå er helt själva — men ni kommer att reda er, om ni har kvar fokus på andra än er själva, på sammanhangen, på samhället, familjen och framtiden. "Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Vi unnar varandra att behövas och vara till nytta.

Nyttighet har flera led. Varje människa måste tänka i flera led. Vad blir följden av det valet eller det valet? Vad kan jag klara — och vad bör jag göra fastän jag undrar om jag klarar det? Ingen av oss är oumbärlig, inte heller kronprinsessor eller prinsar. Ändå behövs vi. Alla kan vi ifrågasättas, inte minst offentliga personer. Det kostar inget att kritisera, inte ens att vara elak. Ändå ska vi alla försöka bidra positivt med våra gåvor.

Er nyttighet i de stora sammanhangen blir kanske tydligast när ni kan stå för viktiga värden som hotas, som tacksamhet, som samhörighet vid kriser och förluster, som hoppfullhet i orostider, som upprördhet över och engagemang mot brott mot mänskliga rättigheter. Er betydelse för samhällslojalitet och samhällsgemenskap med fritt rum för verkligt vital demokrati och debatt kan vara stor.

Samtidigt kan ni lätt reduceras till stämningsförhöjare och minsta-gemensamma-nämnare-personer. Det kan komma att förväntas så mycket av er, som inte i grunden känns viktigt för er. Måtte ni då kunna behålla er nyfikenhet och förväntansfullhet!

Så är ni nu man och hustru. Privat har ni upprättat en frizon som nu är bekräftad så offentligt det bara går. I vigseln slås en bro mellan det mest personliga och det gemensamma. "Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." Alla vi, över världen, som nu följer er vigsel, som har bett för er och kommer att be för och tänka på er, vi har också ansvar för att bistå er och hjälpa er att hålla ihop — precis som vid alla bröllop vi varit och är med vid!

I familjen kan sådan öppenhet och ömsesidighet få rum, som offentlighet och prestationsliv aldrig kan rymma. Här har ni varann, för att ni älskar varann och vill ha denna samhörighet som pålitlig och oföränderlig utgångspunkt för era liv. Mot varandra behöver ni inte vara duktiga — men ni behöver ha blicken på varandra. "Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter."

Vi unnar varandra att bäras och ta emot hjälp.

Oberoende, självbestämmande och frihet är viktiga begrepp. Ingen ska behöva krypa, ingen ska behöva vara underdånig. Det är svårt att stå i tacksamhetsskuld.

Det är otryggt att vara i underläge om man inte kan lita på den andra. I storsamhället och offentligheten är det ofta verkligheten. I den nära relationen, när den är som vi önskar, är det på ett annat sätt. Vi mår väl av ett ömsesidigt, tryggt, kärleksfullt beroende. Det har ni gått in i. Må er frizon få behållas fri, fridlyst, men ändå välkomnande för dem ni vill ha allra närmast!

Och ett liv kan bli långt. Den som är stark kan bli svag, den som föds svag blir stark. Det får ni förvalta i er familj. Den som är trygg törs bli buren!

I en nära och förtroendefull relation kan man både be tillsammans och var för sig. Ta vara på den kraften!

"Kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud." Genom kärleken manifesteras Gud. Enligt vår tro också för dem som inte tror sig känna Gud!

Vi unnar varandra att komma tillbaka fastän vi misslyckas.

Jag tror inte någon människa lever upp till vad hon eller han skulle vilja leva upp till. Vi kommer alla till korta. De utomordentliga etiska principerna om att älska sin nästa som sig själv och att göra det mot andra som man vill att de ska göra mot en själv, är vackra men svåra. Ibland blir självföraktet övermäktigt när man ser alla sina tillkortakommanden.

Ni har gift er. Ni har kommit så nära varandra att ni vet att kärleken är ömsesidig och rymmer ömsesidig förlåtelse. Då finns det utrymme också för misslyckanden och svaghet!

Ni har inte gjort er förtjänta av livet. Ingen har det. Det ges oss. Luften, universums existens och någorlunda balans, minnen och förhoppningar. Det ges av Gud som vill oss väl. Kärlekens Gud. Genom det Jesus gjort för oss, vet vi att Gud förlåter och unnar oss att leva och komma tillbaka, fastän vi misslyckas!

Vi unnar varandra att reda oss i livet och råda över våra liv. Vi unnar varandra att behövas och vara till nytta. Vi unnar varandra att bäras och ta emot hjälp. Vi unnar varandra att komma tillbaka fastän vi misslyckas. Vi unnar er det!”

Programmet i kyrkan

Det blir en blandning av traditionell och modern musik i Storkyrkan vid vigseln.

Agnes Carlsson och Björn Skifs är några av artisterna.

Riksspelmännen Hugo och Thomas Westling ska spela för brudparet, Hugo är kusin med Daniel Westlings pappa.

Adolf Fredriks flickkör sjunger utanför Storkyrkan.

Victoria och kungen tågar in till fanfaren som skrevs till Victoria vid hennes myndighetsdag.

Kungliga Filharmonikerna.

Riksspelmännen Hugo och Thomas Westling samt dragspelaren Britt-Marie Jonsson uppträder. De framför bland annat visan ”Vårisen”.

Hugo är kusin med Daniel Westlings pappa.

Psalm 201, ”En vänlig grönskas rika dräkt”.

Den specialskrivna låten ”Vilar glad i din famn” av Benny Andersson och Kristina Lugn.

Psalm 84, ”Vi lyfter våra hjärtan”.

Jörgen Elofsson sång ”When you tell the world you are mine”.

Brudparet tågar ut till ”Praise the lord with drums and cymbals”.

Solisten Jeanette Köhn sjunger i kyrkan.

Blåsare från Försvarsmusikcentrum.

Orsa spelmän spelar i kyrkan. Likaså Gustaf Sjökvists kammarkör och Storkyrkans kör.

Gustaf Sjökvist är dirigent och ansvarig för musiken vid vigseln.

Rosa rosor och pioner smyckar kyrkan

Temat för blomsterdekorationerna vid vigseln är det nordiska ljusa midsommarljuset. Bland blommorna finns rosa rosor, pioner, luktärter, syrener och hortensior tillsammans med liljekonvaljer och brudslöja och riddarsporrar i blå och vita nyanser.

Blommor har hämtats in från Ockelbo.

En blå matta leder från slottet till Storkyrkan. Stensocklarna vid kyrktrappan pryds med björklövsklädda obelisker i smide.

Vid Storkyrkan har tegelpelarna klätts med blommor. Trappan framför altaret har byggts ut och trappstegen vid sidorna dekoreras som rabatter av rosa sommarblommor. På altaret står rosa luktärter.

En sju meter hög triumfbåge står på Skeppsbron.

Blomsterarrangemangen är skapade av Kungl. Hovstaternas florist Claes Carlsson. Ett 60-tal volontärer från Sverige, Norge, Danmark och Island avslutade det sista arbetet med dekorationerna i natt.

Källa: Hovet.