ÅSIKT

Hård press knäcker barn som idrottar

Debattörerna: Om unga ska vara aktiva måste idrottsrörelsen skapa miljöer som främjar glädje

Debattörerna vill skrota toppning och nivåindelning bland barn som sportar, och skriver: Forskning visar tydligt att barnidrott som bedrivs under påverkan av dessa begrepp slår ut unga och får dem att sluta.
Foto: matimix / iStockphoto
Debattörerna vill skrota toppning och nivåindelning bland barn som sportar, och skriver: Forskning visar tydligt att barnidrott som bedrivs under påverkan av dessa begrepp slår ut unga och får dem att sluta.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Under de senaste åren har frågor kring tidig selektering, toppning, nivåindelning och tabellernas vara eller icke vara inom barn- och ungdomsidrott varit flitigt omdebatterade. Vi välkomnar debatten då vi tror att den kommer göra idrotten bättre, men det finns ett antal aspekter som gör oss bekymrade.

Tyvärr är det allt för vanligt att debatten tar sin utgångspunkt i anekdotisk bevisföring som ”jag vet en spelare som… eller ”det funkade för mig så därför funkar det för alla” och ibland med goda intentioner ”det är barnen själva som vill träna mer, satsa och tävla”.

Vi tycker att barn- och ungdomsidrotten i stället ska ta utgångspunkt i forskning i kombination med barn och ungdomars egna åsikter. En viktig sak i sammanhanget är att dessa två utgångspunkter i stor utsträckning hänger ihop.

När man frågar barn och ungdomar om de viktigaste anledningarna för att de deltar i idrott är ett av de vanligaste svaren ”för att ha kul” medan ”vinna” eller ”vara bättre än andra” är mindre vanliga.

Om vi vänder på frågan till varför barn och ungdomar slutar med idrott dominerar svar som ”skador”, ”höga nivåer av stress” och ”att det inte längre är roligt”.

Några av de anledningar som barn själva anger för att förklara varför det inte längre är roligt är att ”man inte får spela lika mycket som de andra”, samt att ”det är för mycket fokus på prestation och krav”.

Om vi vill att våra barn och ungdomar ska vara aktiva är en av idrottsrörelsens viktigaste uppgifter att skapa miljöer som främjar glädje och välmående samt minskar stress och oro.

När vi dessutom kan konstatera att forskningen visar att barn, både på kort och lång sikt, riskerar negativa effekter av tidig specialisering så undrar vi hur det går att försvara metoder som förespråkar just detta?

Toppa, exkludera, nivåindela, lika barn leka bäst, selektera: kärt barn har många namn. För oss är dessa begrepp inget som utvecklar svensk fotboll eller värnar om barns utveckling. Forskning visar tydligt att barnidrott som bedrivs under påverkan av dessa begrepp slår ut barn och unga och får dem att sluta idrotta.

I Sverige får resonemanget stöd av exempelvis forskarna Jesper Fundberg, Lars Lagergren och Torsten Buhre vid Malmö högskola. Riksidrottsförbundet har dessutom med hjälp av forskare sammanställt forskning från hela världen som också stödjer resonemanget.

Så med stöd både i nationell och internationell forskning finns starka argument för att barn och ungdomsidrott bör utgå från barnets perspektiv och så långt som möjligt evidensbaserade metoder, för att få fler att stanna kvar, må bra och bli bra fotbollspelare.

Barnets perspektiv innebär att utgå från vad barn kan och uppfattar: barn lär sig då fotboll genom idrottslek, lek med hög aktivitetsgrad, upptäckarlust och bekräftelse.

Vi vet också genom undersökning, förmedlat exempelvis av Bris, att minst 10 procent av alla barn som idrottar far direkt illa, att ytterligare 20 procent ligger i farozonen att fara illa i sitt idrottande. Att 10-30 procent av våra barn far illa eller riskerar fara illa i sitt idrottande är inget vi vill stå bakom eller uppmuntra, vilket i dag riskerar att göras i allt för stor utsträckning.

Givetvis är toppning och nivåindelning inte orsaken till alla negativa aspekter, men detta tillsammans med en miljö som betonar vikten av prestation framför utveckling bidrar sannolikt till att skapa en osund miljö där risken för negativa utfall ökar.

I linje med att försöka erbjuda en idrottsmiljö med fokus på glädje och välmående har Hallands- och Skånes Fotbollförbund fattat beslut att i grunden förändra sitt arbete med barn- och ungdomsfotboll i respektive distrikt. Lösningarna kommer se olika ut mellan distrikten, samtidigt är bevekelsegrunderna desamma – en bättre verksamhet för barn och unga.

Att toppa ett lag innebär, för oss, att de spelare som för stunden är bäst spelar med syfte att vinna en viss match, en serie eller en cup. Denna inställning har präglat vår barn- och ungdomsfotboll så långt vi kan minnas, den bäste för stunden ska spela. För oss är det ett vuxenperspektiv som på intet sätt gagnar barn och ungas utveckling eller stimulans att orka eller kanske våga stanna kvar i fotbollen.

Så vad ska då vara fokus för att vi både ska behålla barn och ungdomar inom idrotten samtidigt som vi utvecklar dem som idrottare?

Vårt svar är att vi måste lägga mer tid och resurser på att utbilda våra ledare och utveckla de miljöer där spelarna finns, det vill säga föreningarna.

Eftersom ledaren har mycket stor inverkan på vilket klimat som finns i en grupp med idrottande barn och ungdomar är det självklart att fokus bör vara att ge dessa alla verktyg för att skapa en miljö där alla barn och ungdomar känner sig välkomna, samtidigt som de utvecklas som fotbollsspelare och människor.

Detta är inte hela lösningen på den problematik som finns, men vi tror och hoppas att det kan ta oss ett rejält steg.


Johan Johqvist
Claes Ohlsson
Andreas Ivarsson
Johan Fallby
Magnus Lindwall

Fotnot: Artikeln är förkortad, en längre version kommer att finnas på Hallands- respektive Skånes fotbollförbunds hemsidor.


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Johan Johqvist, ordförande Hallands fotbollförbund
Claes Ohlsson, ordförande Skånes fotbollförbund
Andreas Ivarsson, Fil. Dr i psykologi, lektor i psykologi inriktning idrott, motion, och hälsa, Högskolan i Halmstad
Johan Fallby, Idrottspsykologisk rådgivare
Magnus Lindwall, Fil. Dr och docent i psykologi, lektor i psykologi med inriktning hälsopsykologi, Göteborgs Universitet


DEBATTEN

Hård press på barn och ungdomar som tränar är flitigt omdiskuterad. Dagens debattörer tycker det är dags att skrota toppning och nivåindelning och i stället låta glädje och upptäckarlust prägla idrotten.