ÅSIKT

Ni förstår inte alls hushållens situation

Replik från Villaägarna om fastighetsskatten

Jakob Eliasson och Håkan Larsson, Villaägarnas Riksförbund.
Jakob Eliasson och Håkan Larsson, Villaägarnas Riksförbund.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

REPLIK. Före 2008 bestämdes fastighetsskatten av hur god affär grannarna gjorde när de sålde huset. Det gjorde boendekostnaderna oförutsägbara och kunde spräcka hushållsbudgeten. Vänsterpartiet kallar detta för ”rättvist”.

V delar upp landet i dem med ”guldkranar och salonger” i ”slott och herrgårdar”, och dem med ”vanliga inkomster som bor i vanliga villor”. Graden av nyansering skulle platsa i en amerikansk presidentvalsdebatt, och visar en brist på insikt i just de vanliga hushållens situation.

SCB har visat att barnfamiljer gynnades mest av fastighetsskattereformen, eftersom de bor i förorter till storstäder där huspriserna har gått upp till följd av stigande markvärden.

V verkar tro att familjen som säljer med vinst, använder den till att glatt skrålande vaska champagne på Stureplan. Så är inte fallet. Pengarna går till nästa hem, som har stigit lika mycket i pris som huset de just sålt.

Ett hushåll i ett radhus för fem miljoner skulle med den gamla fastighetsskatten betala 37 500 kronor i fastighetsskatt – 30 000 mer än i dag. På vilket sätt det är ”rättvist” är oklart.

De med taxeringsvärde under en miljon lever i ett system där grannens husaffär avgör skatten. Lösningen är inte att jaga barnfamiljer i storstan, utan att frysa taxeringsvärdena. Men Vänsterpartiet är inte intresserade av att sänka skatten för någon, utan bara av att höja den.

Att tala om herrgårdar med guldkranar är att håna barnfamiljer som vill ha ett passande boende i närheten av jobbet. Det är de som får störst problem om Vänsterpartiet får som de vill.


Jakob Eliasson, samhällspolitisk chef
Håkan Larsson, boendeekonom
Villaägarnas Riksförbund