ÅSIKT

Bilen - ett vapen i männens händer

Debattören: Sätt stopp för potenshöjaren – begränsa trafiken i städerna

Vinnarna i dagens trafikplanering är kapitalstarka män – förlorarna är kvinnor, barn och låginkomsttagare, skriver Lisa Deurell.
Foto: THINKSTOCK
Vinnarna i dagens trafikplanering är kapitalstarka män – förlorarna är kvinnor, barn och låginkomsttagare, skriver Lisa Deurell.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Bilens kapacitet att skada och döda är tragiskt nog en av orsakerna till att bilen i modern tid så framgångsrik lyckats erövra stadsrummet. Våldet är en del av bilens praktik och dess förutsättning för att kunna dominera.

Vi får lära oss redan som barn att bilen är farlig. Därefter tillbringar vi hela våra liv med att akta oss för bilar. Vi vet alla hur illa det kan gå!

Planerare har under decennier utvecklat trafiksystem för minimera bilens dödlighet. Genom städers utformning kontrolleras och begränsas icke-bilisternas rörelsefrihet.

Därför har vi ett system där gående måste hålla sig till trottoarer, därefter stanna för trafikljus vid varje korsning. Fotgängare tvingas ner i gångtunnlar under vägar. Bussresenärer blir försenade på grund av bilköer. Barn och katter får stanna hemma, de är helt enkelt för orädda av sig i trafiken.

Många väljer i dag att inte cykla på grund av rädsla för bilarnas våld. Det är en befogad rädsla. Att leva som fotgängare och cyklist är att leva under ständigt hot om våld.

Bilismen är patriarkatets förlängda arm. Trafikmaktordningen förklarar hierarkin mellan trafikslagen och hur den samverkar med andra maktordningar så som kön och klass. Till exempel så kör män 50 procent mer bil än kvinnor i Sverige. Vinnarna i dagens trafikplanering är kapitalstarka män. Förlorarna är kvinnor, barn och låginkomsttagare.

I vår kultur finns en olycklig förställning om att bilen skänker manlighet och potens till sina användare. Denna osunda relation mellan manlig identitet och bil behöver brytas. Den kollektiva synen på bilägande och användning är långt mer hållbar.

För att komma vidare behöver vi sluta ursäkta bilens beteende. Vi måste sluta kalla bilens våld för ”olyckor”. När olyckor är en del av vardagen bör vi kalla det praktik. Bilismen bygger på en våldspraktik. Om bilen gjordes ofarlig så skulle ingen längre orka akta sig för den, den skulle förlora sitt företräde. I en stadsmiljö skulle bilen reduceras till enbart dum och klumpig.

Eftersom bilism bygger på en våldspraktik bör bilens utrymme i städerna kraftigt begränsas. I dag upptar bilar ca 70 procent av gatubredden i vanlig kvartersstad. Detta är absurt. Det är inte acceptabelt att människor utan bil ska leva underordnade de som har bil. Därför har jag ett konkret förslag till att påbörja en trafikomställning för jämställdhet. Första steget är vad det heter: ”Dela gatan lika!”.

Det är mycket enkelt – vi bestämmer att bilar i stads- och boendemiljöer inte får uppta mer än halva uterummet. I gatumiljö låter det sig enkelt göras genom att antingen plocka bort en rad gatuparkering alternativt att göra gatan enkelriktad.

”Dela gatan lika!” kommer begränsa bilisternas framkomlighet, vilket också är en del av poängen. Att snabbt och enkelt kunna ta sig fram överallt med bil är ingen rättighet. Det är dags att planera för bilköer och parkeringsbrist.

All den plats som frigörs är full av potential och bör komma så många grupper som möjligt tillgodo. Den ger utrymme för bredare trottoarer, nya träd och planteringar. Eller plats för barn att leka, generösa och behagliga cykelbanor och nya parkbänkar. Möjligheterna är många.


Lisa Deurell, arkitekt SAR/MSA och aktiv i Kvinnors Byggforum


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.