ÅSIKT

Århundradets match – en orgie i sexism

Debattören: Inom idrotten lever unkna och förnedrande ideal kvar

Nina Rung: Boxningsmatchen skulle bli århundrades match. Det blev en uppvisning i en sexism och kvinnoförnedring som jag trodde vi lämnat för ett sekel sedan.
Foto: TT/GETTY IMAGES
Nina Rung: Boxningsmatchen skulle bli århundrades match. Det blev en uppvisning i en sexism och kvinnoförnedring som jag trodde vi lämnat för ett sekel sedan.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Boxningsmatchen skulle bli århundrades match.

Det blev en uppvisning i en sexism och kvinnoförnedring som jag trodde vi lämnat för ett sekel sedan.

Det måste få bli ett slut på det här nu. Idrott och sexism hör inte ihop.

De boxningsmatcher som sändes världen över sågs av miljontals tittare, många pojkar och män. Matchen mellan MMA-stjärnan Conor McGregor och boxaren Floyd Mayweather var en superhajpad match och en match som därför fick enorm spridning. Inte bara sändes matchen på betalkanaler, utan delar av den också i de traditionella kanalerna.

Och vad var det vi fick se? Jo, vi blev serverade den sexism vars logik går ut på att män som slåss hör ihop med avklädda kvinnokroppar och öl.

Kvinnokroppar som inte bara var tillgängliga under
rondpauser utan som också flankerade boxarna när de intervjuades. Det såg nästan ut som en parodi. Ett riktigt unket, vidrigt skämt från forna tider.

Men när en inser att det inte är ett skämt så blir bara det vidrigt unkna kvar.

Dessvärre är inte boxningen ensam om att se den heliga treenigheten som män, öl och avklädda kvinnokroppar verkar utgöra.

Ett stort fotbollslag hade för inte länge sedan en ramsa som gick ut på just fotboll, öl och nakna kvinnokön. En annan är bilsporten med nästan endast manliga utövare och omgärdade av avklädda kvinnor vid både start och mål.

Vad är det med idrottens oförmåga att ta tag i de kanske unknaste och mest förnedrande och förlegade idealen. Hur kan det komma sig att inom idrotten så är nästan allt fortfarande tillåtet.

Som att boxaren blivit anmäld för våld mot kvinnor vid sju tillfällen på 13 år. Och fälld vid flertalet, men ändå får fortsätta utöva sin idrott.

Det att idrotten och omklädningsrummen fortfarande präglas av att män som ”viker ned sig”, som inte pallar stå upp eller som skadar sig är bögar och kärringar.

En gång är ingen gång - men flera gånger skapar en kultur. Den här kulturen försiggår dag ut och dag in i omklädningsrum, på arenor och på bästa sändningstid. Kvinnors kroppar används som någon form av inramning och som passiva objekt endast till för att behaga mäns blickar.

Det är inte en enskild händelse – det är en kultur. Och den här kulturen betalar vi ett högt pris för. Den innebär att många unga pojkar som växer upp i omklädningsrum, på planen och bredvid pappor och storebröder som följer speedway, boxning eller fotboll faktiskt vaggas in i en kultur som är skadlig. Dödligt skadlig till och med.

Därför att vi vet att pojkar och män som har stereotypa föreställningar om kön också använder våld mot en partner i högre utsträckning. De män som står för mestadelen av våldet mot kvinnor är mellan 16-30 år.

Så vad är det vi lär unga och vad säger det om oss vuxna. Vi som tillåter och fortsätter betala för matcher, skriker ut sexism från plan och på plan?

Den här machokulturen som odlas är inte bara skadlig för flickorna och kvinnorna i männens närhet. De här normerna skadar också unga män.

Unga män som mår dåligt, men inte söker hjälp på grund av maskulinitetsnormer och män som överrepresenterade i självmordsstatistiken, många gånger på grund av att de inte kan leva upp till rådande normer och mansideal. Så det minsta en kan begära av oss vuxna, det är att vi tar avstånd. Att vi tar tydlig ställning mot sexism både på och utanför plan.

Jag vill se att boxare går samman och ber om att kvinnoförnedringen upphör. Att speedwayutövare gör detsamma och att män på våra läktare förstår att kärlek till fotboll inte är liktydigt med sexism och kränkningar mot andra.

Det tycker jag är det minsta vi kan göra för våra alla unga pojkar och män. Och det är vi skyldiga att göra för alla utsatta flickor och kvinnor.


Nina Rung, kriminolog


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.