ÅSIKT

Jag har slutat att ta seden dit jag kommer

Jan Björklund: Vi kan inte acceptera normer vars enda syfte är att vara kvinnoförtryckande

Jag hade tidigare uppfattningen att man alltid tar seden dit man kommer. Men jag har omprövat detta, skriver Jan Björklund.
Jag hade tidigare uppfattningen att man alltid tar seden dit man kommer. Men jag har omprövat detta, skriver Jan Björklund.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. I svenska förorter gror extremism och utanförskap. Självutnämnda religiösa moralpoliser kontrollerar flickor och kvinnor. Mitt i det svenska samhället lever de som inte får välja vem de ska umgås med, hur de ska klä sig eller vem de ska dela resten av sitt liv med.

Att motverka hedersförtryck är den största jämställdhetsutmaningen vi står inför och som liberal är uppdraget att försvara de värderingar som vårt humanistiska samhälle vilar på.

I helgen besökte den svenska regeringen med statsminister Stefan Löfven i spetsen Iran. Att den svenska regeringen besöker länder som Iran för att utveckla handelsrelationer är inget fel i sig, men regeringen måste vara glasklar när det gäller mänskliga rättigheter.

Under besöket bar handelsminister Ann Linde slöja, det plagg som regimen använder för att upprätthålla kvinnoförtryck och som symboliserar ofriheten – i Iran är slöjtvånget inskrivet i lag, det är inget som kvinnor väljer själva.

Jag undrar vad flickor och kvinnor i förorterna tänker när de ser den svenska ministern i slöja under besöket. Bilden sänder mycket olyckliga signaler och sprids nu i våra förorter och försvårar kampen mot hedersförtryck.

Den sprids också i Iran som en legitimering av regimens politik. Iran är en religiös diktatur där tortyr och dödsstraff är vanligt. Yttrandefriheten är kraftigt begränsad, homosexualitet är olagligt och människorättsaktivister fängslas. Kvinnor saknar de rättigheter som vi i västvärlden tar för givna. Våldtäkt och misshandel inom äktenskapet är lagligt, synen på jämställdhet är i praktiken på en medeltidsnivå.

Jag hade tidigare uppfattningen att man alltid tar seden dit man kommer och anpassar sig efter andra länders regler och normer. Så har vi traditionellt i Sverige gjort när regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, besökt andra länder.

Men jag har omprövat detta, allt eftersom jag lärt mig mer och mer om det hedersförtryck som varje dag lämnar flickor och kvinnor i ofrihet. För det finns gränser för toleransen. Vi ska inte acceptera kvinnoförtryckande seder med hänvisning till att de är en del i en kultur, tradition eller religion.

Regeringen borde agerat annorlunda och avstått slöjan. Det är en viktig lärdom för framtiden. Handelsavtal kan undertecknas i Sverige eller på svenska ambassaden eller på annan plats. 

Ambitionen att vara världens första feministiska regering är god, Sverige bör sprida liberala värderingar runt om i världen. Men det förpliktigar och regeringen har inte levt upp till sitt namn. Klavertramp efter klavertramp har radat upp sig under mandatperioden. Kampanjen för att få en plats i FN:s säkerhetsråd innebar att regeringens kritik mot diktaturer mildrades och att biståndspengar användes som kampanjmedel.

Under regeringens besök i Saudiarabien konstaterade Stefan Löfven att det både i Saudiarabien och i Sverige finns hinder för kvinnor, som i Sveriges fall där många kvinnor arbetar deltid. Det är en absurd jämförelse. Det verkar allt mer som om att ambitionen om att vara världens första feministiska regering är en floskel. 

Vi får inte ge vika en tum för att stå upp för de liberala värderingar som präglar vårt samhälle och hela västvärlden. Därför ska svenska ministrar inte bära slöja i Iran.

Mänskliga rättigheter gäller alla, oavsett om man bor i Iran eller i Rinkeby. Det är en feministisk regerings uppgift att visa att det är så.


Jan Björklund, partiledare (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.