ÅSIKT

Polis, vård och skola är byråkratins slavar

Debattören: Utvecklingen med eviga kontroller och toppstyrning måste brytas

I stället för att befria de offentligt anställda och se till att alla har den information de behöver för att göra ett bra jobb har systemen använts för att förslava och kontrollera, skriver Ulf Dahlsten.
I stället för att befria de offentligt anställda och se till att alla har den information de behöver för att göra ett bra jobb har systemen använts för att förslava och kontrollera, skriver Ulf Dahlsten.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vad har sjukvården, skolan och polisen gemensamt? Förutom vantrivsel, personalomsättning och sviktande förtroende hos allmänheten?

Jo de är offer för en förvaltningsfilosofi som spårat ur.  Det började under åtti- och nittiotalen med en behövlig uppstramning av en offentlig förvaltning som vuxit snabbt och kunde bli effektivare. Medel som med framgång användes var målstyrning och konkurrens.  Men redan for tjugo  år sedan  började det gå snett när allt fler  anammade den nyliberala New Public Management School (NPM). I stället för målstyrning kom de nya informationssystemen att användas för detaljstyrning.

I stället för att befria de offentligt anställda och se till att alla har den information de behöver för att göra ett bra jobb har systemen använts för att förslava och kontrollera.

Fråga en lärare och en polis hur mycket tid de ägnar åt att rapportera till lager av chefer och kontrollanter och du blir skrämd.  Ett nedslag på en vanlig vårdcentral lärde mig att bara 20 procent av den totala arbetstiden var i patientkontakt. Resten användes för journaler, rapportering, interna möten och väntan på varandra. 

På sjukhusen i Stockholms läns landsting ägnar personalen oändlig tid, tycks det dem, till att köpa och sälja tjänster av varandra på konstgjorda marknader i stället för att sköta sina jobb. Inte konstigt att administration har kommit att ta en så stor del av landstingets budget.

Vi som har erfarenhet av offentlig sjukvård i andra länder känner igen oss. Vad som hänt i Sverige påminner om hur man i England håller på och förstör National Health Service.  Fyrtio procent av budgeten på en engelsk vårdcentral är nu administration. Att det finns likheter beror pa att NPM kommer från de anglo-sachsiska länderna.

Det finns ett tungt skäl att kasta loss från detta tankegods, förutom att det skapar ineffektivitet och kräver en tung administrativ överbyggnad, och det är att den bygger på en felaktig människosyn.  Modern forskning i vilken bland annat de svenska forskarna Bo Rothstein och Göran Lindvall bidragit visar entydigt att de ekonomier fungerar bäst där det sociala kapitalet är störst och den viktigaste ingrediensen i det kapitalet är förtroende och tillit. Och det har vi i Sverige varit kända för. 

Det är raka motsatsen till NPM som bygger på att det bara är administratörer man kan lita på och att alla andra måste kontrolleras så att de inte gör fel. Det finns en rädsla i de anglo-sachsiska länderna för att bli stämd i domstol och kanske det oförlåtande medieklimatet i Sverige gjort att vi anammat samma rädsla.

Men nu måste vi ta oss loss från denna felsyn.  Den destruktiva utvecklingen med misstro och toppstyrning måste brytas. Civiilminister Ardalan Shekarabi är på rätt spår med sin tillitsutredning. Ska vi få ordning på sjukvård, skola och polis behöver vi lära oss av länder som fortfarande tillämpar tillit.

I Belgien som har en fantastisk primärvård fungerar försäkringsanslutna läkare under fullt eget ansvar.  I länder med lokal polis som agerar under eget ansvar klaras fler brott upp.

Frankrike skickade en delegation till Finland för att undersöka varför den finska skolan har så mycket bättre resultat och fann att orsaken var att Finland visade lärarna mycket större förtroende att utforma undervisningen utifrån sina egna bedömningar. Precis som vi hade det i Sverige innan studieresultaten sjönk.

Visst behövs målstyrning och det behovs incitament att nå målen. Men alla fungerar bättre om vi får förtroendet att nå målen på vårt sätt och om IT används för att hjälpa oss och inte som en kvävande Storebror.


Ulf Dahlsten, gästprofessor, London School of Economics. Ordforande Samhallsekonomiska radet, global utmaning


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.