ÅSIKT

Vi kan inte ge alla lärare ett lönelyft

Ministrarna: Staten tar sitt ansvar – nu är det upp till kommuner och friskolor att följa efter

Staten ger ett stort tillskott som räcker till fler än 60 000 lärare. Men om det finns fler lärare som har fel lön måste det ansvaret tas lokalt, skriver Helene Hellmark Knutsson och Gustav Fridolin.
Foto: Kristian Pohl (Montage)
Staten ger ett stort tillskott som räcker till fler än 60 000 lärare. Men om det finns fler lärare som har fel lön måste det ansvaret tas lokalt, skriver Helene Hellmark Knutsson och Gustav Fridolin.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Lärandet i skolan börjar i relationen mellan lärare och elev. Sverige har engagerade och kunniga lärare som varje dag arbetar för att våra barn ska nå kunskapsmålen.

Men under alltför lång tid har läraryrket halkat efter i lön och arbetsmiljön försämrats. Det arbetar regeringen för att vända. Läraryrket ska värderas som ett av våra viktigaste yrken, inte bara i ord utan också i pengar.

Regeringen skjuter via Lärarlönelyftet därför till tre miljarder per år till kommuner och friskolor för en bättre löneutveckling för lärare. Nära 1,4 miljarder kronor har begärts ut av de 1,5 miljarder som finns tillgängliga det första halvåret, en mycket högre siffra jämfört med de prognoser som funnits.

Det är ett tecken på att kommuner och friskolor vill ta ansvar för att stärka läraryrket och jobba med lärarnas löneutveckling. Det visar att reformen möter ett stort behov.

Lärarlönelyftet räcker till fler än 60 000 lärare. Men om det finns fler lärare som har fel lön måste det ansvaret tas lokalt. Staten har inte, och ska inte, ta över ansvaret för lönesättningen.

Vi ser huvudmän som nu tar eget ansvar genom lokala lönelyft för att höja lönen för fler lärare än de som det statliga bidraget räcker till, till exempel Nybro kommun och Botkyrka kommun. Det är välkommet och vi hoppas att fler följer efter. Det går inte att välja bort att möta lärarbristen. Alla behöver ta ansvar för att stärka läraryrket.

Lärarlönelyftets 3 miljarder per år ska vara en katalysator för en bättre lokal lönebildning där lärare ska uppvärderas och få högre lön för det kvalificerade arbete de gör.

Lärarlönelyftets syfte är att värdera att lärare stannar kvar, tar ansvar för utvecklingen i skolan och för eleverna samt utvecklas i yrket. Det är en extraordinär satsning för att få fart på löneutvecklingen. Och den behövs.

Bara fem procent av Sveriges lärare anser att yrket har hög status och bara varannan lärare skulle välja det igen. Mellan 2006 och 2011 lämnade var fjärde lärare yrket av andra skäl än pension.

Läraryrket har alldeles för länge värderats för lågt och framför allt visar OECD att lärare inte värderas i lön för sin erfarenhet. Det måste finnas en möjlighet att få högre lön för de som har jobbat många år som lärare och därmed har mer kunskap och erfarenhet än de nyutexaminerade. Det enda sättet att få högre lön kan inte vara att byta arbetsgivare.

Kriterierna för att ha möjlighet att ta del av Lärarlönelyftet togs fram i dialog med lärarfacken och arbetsgivarna inom skolan. De motsvarar just den typen av arbetsuppgifter erfarna lärare i alla tider tagit på sig, till exempel att ta ansvar för särskilt komplicerade undervisningssituationer, vidareutbilda sig eller handleda lärarstudenter och nya kollegor.  Lärarlönelyftets medel för löneökningar till ca 60 000 lärare når, tillsammans med medel för ca 17 000 karriärtjänster, en klar majoritet av de knappt 100 000 legitimerade lärare som arbetar i grund- och gymnasieskolan.

Det betyder att inte alla får ett lönelyft direkt, men satsningen är så stor att alla som stannar och utvecklas i yrket kan komma i fråga för ett statligt lönepåslag.

I reformens utformning är det tydligt att ett eller flera av kriterierna ska vara uppfyllda för att komma i fråga för högre lön. Men vilka som ska få högre lön måste bedömas lokalt, och av de som har det pedagogiska ledarskapet och ansvaret i skolan.

Från regeringens sida kommer vi följa implementeringen och i dag hålls ett möte med skolans parter. Men det är kommuner och friskolor som har ansvaret för lärarnas löner och att det faktiskt sker en löneutveckling samt att de statliga medlen fördelas tydligt och rättvist.

Reformens kriterier togs fram av lärarfacken och arbetsgivarna och måste nu bäras lokalt. Här vilar ett stort ansvar på de som slutligt har ansvaret för lärarnas löner – kommuner och friskolor.

Lärarlönelyftet är inte ett bidrag som bara tekniskt ska fördelas ut. Det ska vara en katalysator för en bättre lönebildning där lärare ska uppvärderas och få högre lön för det kvalificerade arbete de gör.


Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S)
Gustav Fridolin, utbildningsminister (MP)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.