Dåliga tolkar avgör asylsökandes öden
Debattören: Problemet större än vad jag trodde – asylutredningar är inte rättssäkra
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-02-20 | Publicerad 2017-02-18
DEBATT. Under 2016 har jag som migrationsjurist haft kontakt med hundratals asylsökande. Ett återkommande problem som har beskrivits för mig av sökandena är dåligt tolkade asylutredningar. I början tänkte jag att det nog är svepskäl när de fått avslag på sina asylansökningar.
Jag har därefter fått möjlighet att vara med vid många asylutredningar och upptäckte till min fasa att problemet med dåliga tolkar var större än vad jag trodde.
De flesta utredningar jag har haft på sistone har varit i ärenden som rör irakier. Nu råkar jag själv komma från Irak och kan språket flytande. Jag är dessutom auktoriserad tolk med specialkompetens som rättstolk och har utöver det varit tolklärare under årens lopp. Jag kan därför med gott samvete säga att jag, om någon, kan göra en bedömning av kvaliteten på tolkningarna.
Tyvärr är min erfarenhet hittills att få tolkningar levt upp till att vara rättssäkra. Tolkar har varit dåliga på att förmedla det sökanden berättar. Jag har ofta varit tvungen att ingripa och rätta till fel under utredningen.
Att korrigera feltolkningar på upp emot 40–50 gånger under en två timmars utredning är inte ovanligt för mig. Felen har ibland dessutom varit så grova att det har varit uppenbart att tolkarna borde ha avstått från att fortsätta tolka.
När jag utbildade mig till tolk fick jag lära mig att en sådan är skyldig att säga till om denne inte klarar av ett uppdrag. En tolk ska inte släta över ord denne inte kan med påhittade ord som verkar passa in i sammanhanget.
En del handläggare har uppmärksammat tolkfelen och därför avbrutit utredningen men ibland har jag varit tvungen att stoppa utredningen.
Ett återkommande problem har varit att en del tolkar inte velat medge att de gör fel och blir upprörda för att man rättar dem trots uppenbara fel. I stället har några avfärdat rättelserna och menat att dessa är bagatellartade trots att besluten från Migrationsverket bygger på den sökandes tillförlitlighet.
Vidare är det anmärkningsvärt att Migrationsverket har en inställning att ”man tager vad man haver”.
Jag kan inte tolka inställningen på annat sätt än att man tänjer på rättssäkerheten när det gäller språk där det råder brist på tolkar. Detta drabbar framförallt asylsökande från Irak och Afghanistan. Inte sällan handlar det om att Migrationsverket anser att personer från dessa länder antingen varit vaga i sina svar eller icke trovärdiga i sina berättelser. Dessa två skäl till avslag har dessvärre direkt koppling till tolkproblematik.
Efter att ha diskuterat frågan med flera jurister samt tolkar och handläggare har jag några förslag som kan öka rättssäkerheten.
Migrationsverket måste sträva efter att alltid ha rättstolkar i första hand, auktoriserade tolkar i andra hand och färdigutbildade tolkar i tredje hand. Tolkar som inte har gått grundtolkutbildning ska aldrig användas i ärenden som handlar om människors liv oavsett om det råder brist på tolkar eller ej.
Migrationsverket måste införa och spara ljudupptagningar så länge som ärendet inte är slutligt avgjort i de högsta instanserna. I dag använder Migrationsverket upptagningar enbart som hjälpmedel och raderar dem så snart som handläggaren justerat protokollet. Värdet av inspelningen försvinner därför när inspelningen raderas.
De skäl som presenteras för varför inspelningarna raderas faller på sin egen orimlighet. Exempelvis anges det att de sökande inte ska behöva vara oroliga för att deras utredning ska finnas på band på grund av integritetsskäl. Detta skäl är helt orimligt eftersom en sökandes berättelse ändå finns nedskriven. Dessutom är det enkelt att alltid fråga klienten om denne önskar att utredningen spelas in och sparas med beaktande av ovannämnda.
Ett annat skäl har varit att tolkar inte vill tolka om det spelas in.
Denna ursäkt bekräftar mitt påstående om att det råder stora brister bland tolkarna. En tolk som är säker på sig själv behöver inte vara orolig.
Jag vill dock påpeka att jag inte menar att syftet med inspelningarna ska vara att kontrollera tolkarna utan att en sökande ska ha chansen att visa och bevisa vad denne har sagt i utredningen.
Ett tredje skäl som har presenterats är att sökanden ändå får gå igenom protokollet tillsammans med sitt offentliga biträde. De som är insatta i processen vet att detta är en möjlighet som de facto inte alltid ges.
Dessutom innebär en genomgång av protokoll i efterhand enbart uppläsning av det som tolkats och inte av det som har sagts av den sökande. En sökande kan därför bekräfta ett protokoll som i och för sig är korrekt utan att för den delen mena att det korrekt återspeglar allt som har sagts.
Sammanfattningsvis anser jag att den rättssäkerhetsbrist som uppstår på grund av dåliga tolkar utgör stor fara för dåliga beslut som handlar om människors liv. Migrationsverket i egenskap av statlig myndighet är skyldig att tillsätta en utredning om hur detta problem ska lösas.
I väntan på en sådan utredning har vi som offentliga biträden skyldighet att vara uppmärksamma i den mån vi kan för att på så vis upptäcka bristfälliga tolkningar.
Majeed Alnashi, jur kand, magister i mänskliga rättigheter, rättstolk
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.