ÅSIKT

Dra in tillståndet – för extremister

Polischefen: Den som hotar nationella säkerheten och hyllar terror bör kunna få uppehållstillståndet återkallat

Erik Nord: ”Ett uppehållstillstånd är ingen självklar rättighet och att återkalla ett sådant tillstånd kränker inte några grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det som krävs av en rättsstat är att det i förväg är känt vilka förhållanden som gör att ett tillstånd kan återkallas. ”
Foto: Peter Wixtröm/pressbild
Erik Nord: ”Ett uppehållstillstånd är ingen självklar rättighet och att återkalla ett sådant tillstånd kränker inte några grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det som krävs av en rättsstat är att det i förväg är känt vilka förhållanden som gör att ett tillstånd kan återkallas. ”
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vi kan återkalla ett uppehållstillstånd från en utländsk student som jobbar extra på ett kafé för att dryga ut kassan. Men det är som att svära i kyrkan att föreslå att vi skulle återkalla ett uppehållstillstånd från en person som vill störta demokratin och införa en politisk eller religiös diktatur i Sverige.

Det är svårt att förstå varför Sverige inte skulle kunna skydda sig mot terrorattentat genom att återkalla uppehållstillstånd.

Ett uppehållstillstånd är ingen självklar rättighet och att återkalla ett sådant tillstånd kränker inte några grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det som krävs av en rättsstat är att det i förväg är känt vilka förhållanden som gör att ett tillstånd kan återkallas.

Att återkalla ett uppehållstillstånd är inte heller ett straff i formell mening – även om det självfallet kan upplevas så.

Det är ett förvaltningsrättsligt beslut, ett av många byråkratiskt administrativt beslut som den svenska offentliga förvaltningen är uppbyggd på.
I arbetet mot våldsbejakande extremism finns det fördelar med att använda även denna del av juridiken för att minska risken för terrorattacker i Sverige. Det är en snabbare och enklare väg än ett brottmål och den tvingar båda parter att bidra aktivt i processen. Rent generellt ställs det högre beviskrav för att döma någon för brott än vad som krävs för att återkalla ett tillstånd.

Om en person vid ett föredrag eller predikan hyllar terrorhandlingar och förespråkar en samhällsordning som inte respekterar de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna är det inte självklart att han gör sig skyldig till något brott.

Kränker han inte någon särskild grupp som skyddas av bestämmelserna om hets mot folkgrupp återstår i princip bara brottet uppvigling som inte är speciellt lätt att bevisa och som har så lågt straffvärde att det med dagens bestämmelser inte kan leda till utvisning vid fällande dom.

Det har framförts att man inte får förbjuda åsikter i en demokrati och det är förstås rätt. Men det är inte åsikten i sig som är motivet för att dra in uppehållstillståndet. Man får tycka vad man vill och den rätten har även utländska medborgare som lever i Sverige. Nej, det är i stället att man genom att sprida budskapet kan gynna våldsbejakande radikalisering och därmed hotar den nationella säkerheten som skulle vara motivet för att återkalla uppehållstillståndet. Ungefär som resonemanget kring brottet hets mot folkgrupp – man kan ha åsikten men får inte sprida den offentligt.

Justerar vi i bestämmelserna hade vi säkert kunnat dra in uppehållstillståndet för någon som predikar våld och hat men den stora vinsten skulle förmodligen ligga i den förebyggande effekten.

Den som vet att han lägger sitt uppehållstillstånd i potten kommer förmodligen hålla en mer återhållsam och dämpad ton. Rimligtvis borde det leda till en lugnare agitation som inte lika lätt framkallar våldsbejakande radikalisering som i sin tur kan utlösa terrorhandlingar.

En annan synpunkt är att återkallandet av uppehållstillstånd skulle bli ett slag i luften. Att många av de personer som skulle kunna förlora sitt uppehållstillstånd ändå inte skulle gå att utvisa eftersom de kan ha skyddsbehov som måste vägas in eller att deras hemländer inte tar emot dem. Det må så vara och det är i sig inget nytt. Så är det redan i dag – att många utan tillstånd blir kvar i Sverige på grund av så kallade verkställighetshinder. Men deras rättsliga status förändras avsevärt.

De kan till exempel resa ut från Sverige men de kommer inte att få komma tillbaka och de förlorar rätten till familjeåterförening.

Risken att hamna i den situationen skulle nog få de flesta hetsiga agitatorer att kamma till sig lite.


Erik Nord, chef för polisområde Storgöteborg


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.