ÅSIKT

Sorry Norrland – ni klarar er inte själva

Debattörerna: Utan Stockholm skulle Norrland tvingas chockhöja skatten för att behålla välfärden

Den 6 januari konstaterade bland annat ekonomen Bengt Roström i Aftonbladet att Norrland skulle klara sig bra på egen hand. Dagens debattörer, Fredrik Bergström Tore Englén från analys- och teknikkonsultföretaget WSP, håller inte med.
Foto: TT
Den 6 januari konstaterade bland annat ekonomen Bengt Roström i Aftonbladet att Norrland skulle klara sig bra på egen hand. Dagens debattörer, Fredrik Bergström Tore Englén från analys- och teknikkonsultföretaget WSP, håller inte med.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Brexit, Frexit, Grexit … Det sköljer en separatistisk våg över Europa och nu höjs det till och med röster för att Norrland borde kräva självständighet. Nexit?

Argumenten är bekanta och sammanfattningsvis går de ut på att Norrland är missgynnat och om bara regionen finge behålla alla intäkter från malmen och vattenkraften och därutöver lämnades i fred så skulle de norrländska vidderna snart förvandlas till ett nordiskt Dubai.

Även Parlamentariska landsbygdskommittén pekar på att bland annat Norrland är missgynnat och att det krävs särskilda kompensatoriska insatser, till exempel utflyttning av myndigheter.

Stämmer det att Norrland förlorar på att vara en del av Sverige? Skulle det gå bättre om man fick bli ett eget land? Med hjälp av den regionalekonomiska prognos- och analysmodellen Raps har vi gjort beräkningar av hur stort skatteuttag som skulle krävas i ett självständigt Norrland för att finansiera regionens totala offentliga utgifter.

Slutsatsen är att skattekvoten, det vill säga skatternas andel av BNP, behöver uppgå till cirka 55 procent. Det skulle göra Norrland till överlägsen etta i den internationella skattetoppen med ett betryggande avstånd till tvåan Danmark som har en skattekvot på knappa 47 procent.

En norrländsk självständighetsförklaring skulle alltså gå hand i hand med en rejäl skattechock. Vår bedömning är att det totala skatteuttaget i de fem norrlandslänen i dag utgör ungefär 45 procent av BRP (den regionala motsvarigheten till BNP).

En skattekvot som är 10 procentenheter högre skulle innebära ökade skatter på totalt drygt 40 miljarder per år eller 36 000 kr per norrlänning.

En överföring av ägandet i LKAB samt Vattenfalls norrländska anläggningar skulle bara marginellt förändra kalkylen. I bästa fall, om bolagen gör vinst i linje med aktuella avkastningskrav, skulle detta minska den nödvändiga skattekvoten från 55 till 53 procent.

Vattenkraften och gruvindustrin är alltså inte den potentiella kassako för ett självständigt Norrland som många tycks tro. Tillsammans står energiproduktionen och mineralutvinningen för endast omkring 10 procent av den totala produktionen i de fem norrlandslänen. Många andra branscher är väl så viktiga, till exempel detaljhandeln som är nästan lika stor som energi- och mineralindustrin tillsammans.

Norrlandslänen är dock långt ifrån ensamma om att vara vinnare i den långtgående regionala omfördelning som kännetecknar den svenska välfärdsmodellen.

Faktum är att det bara finns en entydig förlorare; Stockholms län. Vår bedömning är att huvudstadslänet, om det bröt sig loss från Sverige, skulle klara det nuvarande offentliga åtagandet med en skattekvot på omkring 30 procent.

Det är cirka 13 procentenheter lägre än den nuvarande svenska skattekvoten och ungefär i nivå med europeiska lågskatteländer som Storbritannien och Estland.
Vår bedömning är att det kommunala utjämningssystemet och statsbudgeten tillsammans omfördelar omkring 140 miljarder kr mellan länen. De regionalpolitiska insatser som landsbygdskommittén föreslår skulle förstärka denna omfördelning med uppskattningsvis 10 procent, främst som ett resultat av att man vill flytta ut omkring 10 000 statliga jobb från Stockholm.

Det finns dock svagt stöd i forskningen för att ytterligare regional omfördelning skulle bidra till långsiktig tillväxt vare sig för Sverige i sin helhet eller i ”stödregionerna”.

Vad som snarare behövs är ökat fokus på de områden som vi vet är välståndsskapande för hela Sverige, till exempel satsningar på kunskap, ett företagsklimat som bidrar till konkurrens och innovationer, en dynamisk arbetsmarknad med lägre trösklar för att få ett jobb, en bostadsmarknad där utbud och efterfrågan möts, samhällsekonomiskt motiverade infrastrukturinvesteringar samt välskötta statsfinanser.


Fredrik Bergström
Tore Englén


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Fredrik Bergström, ekon dr, affärsområdeschef, WSP Analys & Strategi
Tore Englén, regionalekonomisk analytiker, WSP Analys & Strategi

DEBATTEN

Efter Brexit och Skottlands försök att bryta sig ut ur Storbritannien har frågan om ett självständigt Norrland börjat diskuteras igen. Men skulle det fungera? Nej, säger dagens debattörer. Pengarna räcker inte till att finansiera regionens offentliga utgifter.