ÅSIKT

Ta ansvar – skapa en plan för integrationen

Debattören: Sverige har gått itu, politikernas största uppgift är att ena landet

Vi medborgare behöver ledare som tror på medmänsklighet, demokrati och att vi alla kan göra skillnad, skriver Ulrika Sedell. OBS: Personerna på skolbilden har inte med texten att göra.
Foto: TT
Vi medborgare behöver ledare som tror på medmänsklighet, demokrati och att vi alla kan göra skillnad, skriver Ulrika Sedell. OBS: Personerna på skolbilden har inte med texten att göra.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Jag står på Medborgarplatsen i Stockholm och jag har svårt att ta in det jag ser och hör. ”Det är vårt land och inte ert!” skriks ut av ett 100-tal personer som har samlats här.

Anledningen är att ett stort antal afghanska ungdomar i desperation sittstrejkar sen de fått besked om att de måste lämna Sverige. De skrikande svenskarna har förenats på Facebook i en grupp som heter ”Stå upp för Sverige”. Där finns 175 000 svenskar som enats i sin avsky över invandringen. Detta hände för bara några dagar sedan.

Hur blev det så här? Vilken verklighetsuppfattning ledde till att så många kunde med att stå, rakt upp och ner, mitt på ljusa dan och rakt i ansiktet på ett gäng utsatta ungdomar skrika ut ren hat?

Jag har nyligen haft förmånen att resa runt i landet och tala med 14 chefer i kommuner, inom ideella organisationer, i näringslivet och sociala entreprenörer samt engagerade medborgare som skapat nya modeller för införlivande i det svenska samhället. De har lett dessa arbeten och lyckats med hållbar integration. De har en annan uppfattning än den som ofta får ta plats i samhällsdebatten.

”Den stora krisen i Sverige handlar inte om invandringen eller att Sverige fick en systemkris, utan att Sverige har gått itu. Politikers största utmaning är att ena landet och ge förutsättningar för ett land för alla”.

Det menar många av dem jag mött. Det är efter att ha hört alla deras berättelser som jag blir övertygad om att fler borde höra dem.

Samhällsdebatten borde vara full av goda exempel, på berättelser om att invandring berikar och skapar ett bättre samhälle. Politiker har ett uppdrag i att underlätta för dessa goda krafter men också att lyfta upp deras perspektiv och visa på visioner och medmänsklighet.

Jag önskar mig politiker som skickar signaler som inte bygger mentala och fysiska murar.

Här är tre råd till dagens politiker:

En långsiktig vision för Sverige

Kortsiktigheten är direkt destruktiv för alla som arbetar med långsiktig integration. En tydlig vision underlättar för till exempel kommuner och civilsamhälle som då kan docka in sitt arbete i det gemensamma. Genom långsiktiga mål kan även medborgare i högre grad förstå hur vi tillsammans kan bidra.

Samverka och lyssna med dem som gör skillnad

För att sätta in adekvata insatser behöver beslutsfattare i högre grad lyssna in dem som sedan ska genomföra åtgärderna. Det vill säga besluten tas för långt ifrån behoven vilket resulterar i inadekvata åtgärder och ibland direkt olämpliga beslut. Genom fokusgrupper, dialogmöten, enkäter och/eller att beslutsfattare besöker genomförare mer frekvent så kvalitetssäkras att beslut eller insatser blir rätt.

Stödja och skapa system för finansiering av nya modeller för integration

Förslag på framgångsrika modeller för integration blir stoppade för att de inte passar kommunens struktur. Organisation och struktur blir överordnat idéer för resultat istället för att organisera kring idén. Trots att nya modeller skapar samhällsnytta, ökar skatteintäkter och minskar kostnader saknas många gånger finansiering för att skala upp och öka samhällsvinsten.

När jag står på Medborgarplatsen tänker jag till exempel på it-guiderna. Här lär nyanlända ut it-kunskap till etablerade seniorer. En modell som svarar upp på flera samhällsutmaningar som äldres behov av kunskap när samhällsfunktioner digitaliseras och unga nyanländas behov av att integreras. Tyvärr är detta en modell som ofta ramlar mellan kommunens olika avdelningar.

Och mina tankar skingras återigen av hatiska rop från medelålders svenskar som skriker till afghanska ungdomar att de är parasiter och jag undrar hur planen för ett riktigt demokratiskt samhälle ser ut.

Ansvaret för den planen faller tungt för alla sektorer men särskilt tungt faller det på våra folkvalda politiker. Er uppgift är viktigare nu än på länge. Vi medborgare behöver ledare som tror på medmänsklighet, demokrati och att vi alla kan göra skillnad.

Om ett år går vi till val om det samhälle vi tillsammans vill skapa.


Ulrika Sedell, författare av boken Vägar till innanförskap


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.