ÅSIKT

Språkrören förstår inte Miljöpartiets roll

Birger Schlaug: Ett grönt parti ska vara systemkritiskt och ifrågasätta arbetslinjen

”Miljöpartiet har en mycket större roll att fylla än vad  den nuvarande partiledningen tycks mena.” skriver ex-språkröret Birger Schlaug om nuvarande språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin.
Foto: TT
”Miljöpartiet har en mycket större roll att fylla än vad  den nuvarande partiledningen tycks mena.” skriver ex-språkröret Birger Schlaug om nuvarande språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Miljöpartiet behövs mer än Miljöpartiet tycks förstå. När språkrör, partisekreterare och andra ledande miljöpartister vill marknadsföra sina framgångar slår det tyvärr tillbaka på det egna partiet. Inte minst när det gäller klimatfrågan.

Företrädarna vill vikta sina framgångar och hävdar att klimatlagen ”tvingar samtliga regeringar framåt att lägga fram en offensiv klimatpolitik” och på hemsidan kan man läsa att ”lagen tvingar även kommande regeringar att ta hänsyn till planetens ramar”.

Därmed kan man således rösta på vilket parti som helst om man anser att klimatfrågan är viktig, alla regeringar - även en regering med SD och M - tvingas ju, enligt MP, att driva en offensiv klimatpolitik och ta hänsyn till planetens ramar.

Nu är det emellertid inte så. 

Miljöpartiet behövs mer än vad språkrör och andra ledande företrädare hävdar.

Den så kallade klimatlagen tvingar inte någon att göra någonting. ”Straffet” om man bryter mot dess intentioner är möjligen en KU-anmälan som behandlas av en majoritet som förmodligen ställt sig bakom den politik som bryter mot ”lagen”.

Ska klimatlagen fungera krävs ett starkt Miljöparti som även i ekonomiskt kärva tider orkar med att prioritera miljö- och klimatfrågan.

Jag menar också att ett starkt grönt parti, vilket i detta fall innebär MP, krävs för att den nödvändiga systemkritiken ska bli en del av den politiska debatten. Ett grönt parti bär, på ideologisk grund, en helt annat syn på sådant som är heligt för andra partier baserade på liberalism eller traditionell socialism.

Grön kritik av arbetslinjen, och hela den begreppsvärld som den inrymmer, är nödvändig för att det politiska samtalet ska rymma mer än en enda värderingsgrund. 

Kritisk analys av ekonomiskt tillväxt är ett annan grön grundbult som kan bidra till en bredare och djupare debatt - är det ekonomisk tillväxt vi ska uppnå i ett land som kommit så långt som Sverige har i samhällsevolutionen eller är målet istället bättre liv för människor - och är bättre liv verkligen detsamma som ökande konsumtion istället för mer fri tid, mer delaktig kultur, mer social närvaro?

Miljöpartiet bär på den ideologi som bryter mot den krigsretorik som snart sagt alla andra riksdagspartier ägnar sig åt. Ur grönt perspektiv är det väsentligare att tala om fred än om krig, om nedrustning än om upprustning, om konfliktlösning än om byggande av nya konfliktzoner som genom till exempel värdlandavtalet med Nato.

I vars kölvatten i höst närmare 1000 amerikanska soldater ingår i en jätteövning på och omkring Gotland - att något sådant skulle ske för första gången när MP sitter i en regering var totalt otänkbart för bara några år sedan.

Miljöpartiet bär på värderingar som innebär att man, till skillnad från liberaler, förstår vilken oerhört skillnad det är på frihet för människor och frihet för kapital. Partiet bär på värderingar som medför starkt kritik av den kapitalistiska planekonomi som växer fram och som dödar det bästa i en fungerade marknad. 

Grön ideologi omfattar en kritisk analys av det som idag kallas frihandel och som i en alltmer globaliserad värld innebär allt från ständigt ökande transporter över haven till ständig mer koncentration av kapitalägande.

Kort sagt: Grön ideologi är systemkritisk. Tyvärr har detta allt mer reducerats till förmån för förvaltande av rådande system, strukturer och normer. 

Jag menar att Miljöpartiet har en mycket större roll att fylla än vad  den nuvarande partiledningen tycks mena.

Partiets företrädare brukar säga att de är visionära realister det vill säga visionärer inom det som olika etablissemang anser vara realistiskt. Med den synen hade vi inte haft ens kvinnligt rösträtt, eller fem veckor semester. 
Det vi behöver är realistiska visionärer, sådana som vågar driva frågor som av rådande maktetablissemanget anser vara orealistiska. I vårt tidevarv behövs sådana mer än någonsin.

Därför behövs ett modigt och starkt grönt parti. Miljöpartiet borde vara det partiet. Kan bli också.

Om ledande miljöpartister känner tillit till den gröna ideologin. Om språkrören är språkrör för sitt parti, inte i första hand för den löfvenska regeringen. Våga mer!


Birger Schlaug, fristående debattör, fd språkrör (MP)


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.