ÅSIKT

När ska regeringen ta arbetsskador på allvar?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Tänk er ett försäkringsbolag som visar mångmiljardvinst. Orsaken till vinsten är att man bara betalar ut ersättning vid var 25:e brand i bostäder och olycka i trafiken. När det gäller bränder och trafikolyckor skulle det naturligtvis inte gå. Däremot går det alldeles utmärkt att göra så när människor får belastningsskador i arbetet.

Fram till 1993 godkändes varje år 50 000 belastningsskador som arbetsskador. Därefter skrevs arbetsskadelagen om och beviskraven skärptes så att sedan dess godkänns årligen bara drygt 2 000 belastningsskador.

Skador och sjukdomar i muskler, det som kallas för belastningsskador, är det i särklass största arbetsmiljöproblemet. De står för 42–45 procent av den totala mängden sjukskrivningar, sjukbidrag och förtidspensioner. Samhällets kostnader i form av sjukskrivning, sjukpensionering, medicin, produktionsbortfall, osv, handlar om 100 miljarder varje år.

Konsekvensen av att arbetsskadeförsäkringen försämrats har blivit att det finns hundratusentals människor som skadats i arbetet det senaste decenniet och inte fått ersättning. Trots att alla betalat till försäkringen lever de i ett försäkringslöst tillstånd. Det har varit möjligt genom att samhället valt att inte tro på de skadade, de flesta kvinnor. I stället får de diagnoser med fina ord som på vanlig svenska betyder att de är knäppgökar med psykiska besvär. Eller också heter det att 25-åringar och ännu yngre får ”åldersförändringar”. Alla som skadas vet att sådana dia-gnoser för det mesta är påhittade. Inte heller kan forskningen visa att de är riktiga. Svensk arbetsskadeförsäkring, som tidigare var ledande i Europa, tävlar i dag med bl a Portugal om bottenplatsen.

Sedan ett år finns ny forskning som ger de belastningsskadade rätt. Belastningsskadecentrum i Umeå, som är Europaledande, har under flera år samarbetat med olika centra i Italien, USA, Kanada och övriga delar av världen. De nya forskningsrönen visar att alla långvariga statiska eller repetitiva belastningar ökar risken för skador. Om det är en belastningsrelaterad skada och den som drabbats har ett arbete där det ingår statisk eller repetitiv belastning är forskarna i dag säkra på – de vet – att arbetet tillsammans med stress bidrar till att skadan uppstår. Dessutom är det inte bara så att stress ökar risken för en belastningssjukdom. En belastningssjukdom påverkar stressregleringsmekanismerna så att känsligheten för stress ökar. Belastningsskadorna bidrar troligen till dagens exploderande ökning av stressjukdomar.

Belastningsskador har alltid varit ett fruktansvärt plågoris för människorna som drabbats – våldsam värk dygn efter dygn, år efter år. Sjukvården har oftast inte räckt till för att bota, bara lindra för stunden. Regering och riksdag fortsätter som om det regnar. År efter år efter år. Återigen har socialminister Ingela Thalén meddelat att inte heller 2001 kommer det något nytt förslag om en bättre arbetsskadeförsäkring. Hon anser att en arbetsskadesjukpenning blir för dyr. De som skadas i arbetet får skylla sig själva även i framtiden. Nya forskningsrön verkar sakna betydelse. Den vägen är farlig, arbetsskadepenningen måste återinföras för att synliggöra den ohälsa som skapas på arbetsplatserna. Oavsett om det är goda eller dåliga tider måste ett välfärdssamhälle ta hand om alla skadade och sjuka.

Redan vid socialdemokraternas partikon- gress 1993 togs beslut om att arbetsskadeförsäkringen måste förbättras. Sedan dess har inget hänt. Göran Persson har lovat att vi ska få en värdig arbetsskadeförsäkring för dem som skadas. Är varken hans ord, kongressbeslut eller forskning värda något?

Ulf Björk (försäkringsansvarig Metall avd 230 i Umeå), Leif Stenberg (producent till ”Från förtvivlan till hopp – en film om belastningsskador”)