ÅSIKT

Dags för en ny kriminalpolitik

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Vi kan inte längre tillåta att rån och misshandel blir en del av ungdomars vardag, skriver Fredrik Reinfeldt.
Foto: Niclas Hammarström
Vi kan inte längre tillåta att rån och misshandel blir en del av ungdomars vardag, skriver Fredrik Reinfeldt.

I förrförra veckan skrev en engagerad föräldragrupp och en polisinspektör om det upptrappade ungdomsvåldet. Budskapet var hit men inte längre – ”Gör ungdomsvåldet till en valfråga”. Vi moderater delar deras oro och har i de flesta fall samma syn på vad som är problemet. Vi kommer i valet nästa höst begära väljarnas förtroende för att bryta med den misslyckade politik som i dag förs. Vi kan inte längre tillåta att allvarlig misshandel och omfattande rånverksamhet blir en del av vardagen för våra ungdomar.

Tydligast är den här utvecklingen i områden präglade av utanförskap och bidragsberoende. En mycket stor del av problemen är kopplad till att Sverige blivit avsevärt sämre på att skapa utrymme för dem som invandrat till Sverige de senaste decennierna. De har tvingats acceptera att de inte kommer in i det svenska samhället.

Barn lär sig tidigt att deras föräldrar inte kan stå på egna ben och klara av familjens försörjning. Den generella välfärden finns inte till för dem som lever i utanförskapsmiljöer. Till den som har eller åtminstone har haft en deklarerad inkomst och som bor i en egen bostad är många av välfärdssystemen uppbyggda för att skjuta till bidrag. De som försörjer sig på svartarbete och som inte har en fast förankring på bostadsmarknaden lämnas däremot ofta utanför välfärdsstatens murar.

De släpps inte heller fram på den alltför reglerade svenska arbetsmarknaden. I de större städerna råder i dag arbetskraftsbrist till många typer av arbetsuppgifter. Det saknas bilmekaniker, barnskötare, tågkonduktörer och butiksbiträden, men något utrymme för det stora antal invandrare som inte har arbete verkar det inte finnas.

En tydligare signal om att inte behövas kan inte det svenska samhället sända till dessa familjer och deras barn. Många har dessutom långa utbildningar från sina hemländer som inte får användas.

Det har bland annat hävdats att det finns mellan 15 000 och 20 000, nästan uteslutande invandrarkvinnor, som utför svarta städtjänster i svenska hem. Samtidigt förs en offentlig debatt där denna typ av arbetsuppgifter nedsättande kallas pigjobb och förklaras icke önskvärda. De skall inte införas i Sverige, säger socialdemokratiska makthavare till alla dem som redan i tysthet gör jobbet. För barnen till dem som nekas inträde på den svenska arbetsmarknaden finns ingen annan verklighet än utanförskap och bidragsberoende.

De allra flesta även i dessa utsatta områden försöker ändå leva sina liv ärligt och inom lagens råmärken, men med minimalt stöd från rättsstaten. I bostadsområden där brottsligheten är som närmast, är närpolisen oftast långt borta.

Vi moderater delar helt den uppfattning som föräldragruppen framförde i sin artikel förra veckan. Det måste bli ett stopp på pratiga referenser till olika politikerprojekt som får ersätta det faktum att det saknas poliser och kännbara straffpåföljder med innehåll.

På tre områden kan vi via politiska beslut bidra till att vända utvecklingen.

Stoppa narkotikatillförseln

Narkotika finns där dagens unga finns. Den är billig och de flesta unga har i realiteten enklare att få tag i narkotika än i alkohol. Det har dessutom skett en förskjutning i synen på användandet av narkotika. Många unga som använder narkotika anser sig inte knarka. Men de vet inte hur stark narkotikan är och de vet inte effekterna av att blanda olika preparat. I en del fall omvandlar det brukarna till mänskliga monster.

Narkotikan är en viktig förklaringsfaktor till stora delar av brottsligheten i Sverige. För att bryta våldsupptrappningen måste åtgärder för att bekämpa narkotikans utbredning ingå som en bärande del. Den lagstiftning som finns där även eget bruk av narkotika är kriminaliserat med fängelse inskrivet i straffskalan är en bra och offensiv lagstiftning. För att den skall fylla sitt syfte måste den efterlevas. Det kräver polisiära resurser för att närvara i ungdomsmiljöer och aktivt störa narkotikamissbruket. Statliga myndigheters och drogliberala debattörers rop på avkriminalisering måste kraftfullt tillbakavisas.

Tydliga konsekvenser

Utmärkande för många av ungdomsgängen är den kravfulla hårda inre miljön. Under närmast militäriska former organiseras och skapas lydnadsförhållanden. Många visar prov på ledaregenskaper och betydande uppfinningsrikedom, allt dock använt för att utföra kriminella handlingar. Samhällets reaktioner framstår för dessa ungdomar som nästan skrattretande. Samtalsinsatser räcker inte för att bryta de starka värdesystem och strukturer som ungdomarna delar i gängen.

Det har stor betydelse om den unge redan vid första brottet får en kännbar reaktion. Att döma straffmyndiga till vård inom socialtjänsten innebär ofta ingen förändring alls. Vi har sett många exempel på unga som begår brott efter brott, trots att de dömts till ”straffet” vård inom socialtjänsten. Både offer och gärningsman får sina liv förstörda av en påföljd som tillåter den unge att fortsätta som ingenting har hänt.

Vi moderater förespråkar att vård inom socialtjänsten utmönstras som påföljd och ersätts av påföljder med innehåll. För lindrigare förseelser kan det handla om att inom ramen för s k samhällstjänst bidra till att rätta till effekterna av de egna kriminella gärningarna.

För de grövre brotten som allvarlig misshandel, sexuella övergrepp och narkotikabrott kan det istället bli fråga om påföljden ungdomsstraff i ålderskategorin 15–17 år. Det skall avtjänas i särskilda anstalter anpassade för denna unga målgrupp där stort säkerhetskunnande blandas med ambitiösa påverkansprogram för att motivera dem för en annan livsföring.

Egna möjligheter att bryta utanförskapet

I Sveriges utanförskapsmiljöer frodas antidemokratiska och kriminella uppfattningar bland de unga. Till skillnad från allt som upplevs som stängt finns ett erbjudande som står öppet för alla och som inte diskriminerar någon. Genom en kriminell karriär kan man snabbt få allt man inte fått hemifrån eller från skolan. Det handlar inte bara om prylar och pengar. Man får respekt och makt och upplever sig bli sedd. Genom att öppna upp den svenska arbetsmarknaden kan fler känna att det finns möjligheter även utanför de kriminella gängen. Det måste göras i en kombination av avregleringar och attitydförändringar. Lägg därtill en politik som förstärker föräldrar i deras föräldraroll och som tillsammans med förskolan och skolan bättre betonar varje barns och elevs egna utvecklingsmöjligheter, då går det att påverka ungdomar att välja bort det kriminella alternativet.

Fredrik Reinfeldt (m)

Ordförande i justitieutskottet och kriminalpolitisk talesman för moderaterna

Tyck till: