ÅSIKT

Sexlivet ska inte styras av plånboken

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Vad är ett välgrundat behov? Monika Paulin tycker att socialministerns syn på sexualiteten är förlegad. Konstnär: CARIN CARLSSON
Foto: MAGNUS TORLE
Vad är ett välgrundat behov? Monika Paulin tycker att socialministerns syn på sexualiteten är förlegad. Konstnär: CARIN CARLSSON

Personer med erektionsproblem på grund av neurologiska sjukdomar som MS eller ryggmärgsskador ska inte kunna få Viagra eller andra potensmedel som subventionerade läkemedel. Det är Läkemedelsverkets förslag till regeringen. Det är en sällsynt förvirrad historia som nu väntar på sin upplösning.

När regeringen först fattade sitt beslut i april, efter en överenskommelse med landstingsförbundet och med stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet, gav social-

minister Lars Engqvist intrycket att det skulle vara möjligt att få dispens för den vars erektionsproblem hade en välgrundad medicinsk orsak. När han så småningom begrep att det inte handlade om ett litet fåtal personer, började han tala om ”exceptionella” skäl. Fortfarande utan att förstå något av hur problematiken ser ut, gav han Läkemedelsverket i uppdrag att behandla dispensansökningarna och ge regeringen förslag till beslut.

I dag, torsdag, har regeringen möjlighet att rätta till sitt klavertramp. Då ska man behandla cirka 250 ärenden från personer som haft mod att skicka in sina ansökningar till socialdepartementet – där de blir offentlig handling så att alla kan ta del av deras djupt privata förhållanden.

Lars Engqvist skrev i en regeringspromemoria 3 april: ”Det finns en grupp av patienter som har ett välgrundat behov av att behandlas mot impotens och fetma. Regeringen har alltid möjlighet att bevilja dispens från undantaget i förordningen om högkostnadsskydd.”

Vad är ett välgrundat behov? Ta en gift trebarns- far som efter en svår trafikolycka har en ryggmärgsskada som innebär att han får erektionsproblem. Har han ett välgrundat behov av att behandlas mot impotens? Enligt läkemedelsverkets förslag har han inte det.

De fall som beviljats dispens är endast sådana där behandlingen syftar till att förbättra ett annat sjukdomstillstånd. Om man exempelvis har en depression får man impotensläkemedel som en hjälp att häva depressionen.

Kostnaden för impotensläkemedel är i sammanhanget inte någon tung del av läkemedelsförmånen. Läkemedlet Viagra, som diskuterats mycket, utgör 0,8 procent av de totala läkemedelskostnaderna. I de sammanlagda kostnaderna för hälso- och sjukvård utgör detta läkemedel endast promillen. Engqvists uppfattning i fråga ser ut att vara klar: människor med funktionshinder har inte rätt till sin sexualitet. Socialministerns beslut ger uttryck för en förlegad syn på funktionshinder och sexualitet.

Men denna fråga får också ekonomiska konsekvenser för människor med funktionshinder. Regeringens beslut i dag kommer att innebära att en ekonomiskt svag grupp som redan får bära stora kostnader på grund av sina funktionshinder kommer att bli än mer belastad. Hur väl rimmar detta med socialdemokratins utfästelser om generell välfärd och solidaritet? Hur väl överensstämmer detta beslut med FN:s standardregler nr 9.2 om att en individ med funktionsnedsättning inte får förnekas sexuella erfarenheter och sexuella relationer eller att bli förälder?

Det djupt tragiska med denna historia är de sociala konsekvenserna som impotens innebär för självbilden och för samlivet. Dessa konsekvenser bör ses i ett bredare perspektiv: att lyfta ur impotensläkemedlen från högkostnadsskyddet är en förlustaffär för alla parter, inklusive regeringen. Möjligheten att återgå till yrkeslivet efter att man drabbats av en sjukdom eller skada är beroende på många faktorer. Man kan behöva rehabilitering, hjälpmedel eller en anpassad arbetsplats. Men en sak ska inte underskattas – varje människas behov att fungera i sin sociala situation och i samlivet. Det är förnedrande att tvinga människor planera in sitt sexliv i hushållskassan. 785 kronor kostar en förpackning med 12 tabletter Viagra. För den som måste använda injektion är kostnaden mer än dubbelt så stor.

Varken regeringen eller stödpartierna hade någon som helst uppfattning om hur deras beslut skulle komma att fungera i praktiken. Nu vet vi att om regeringen beslutar enligt Läkemedelsverkets förslag så blir det ett slag i ansiktet på många människor som redan är hårt drabbade både ekonomiskt och socialt.

Vi ber socialminister Lars Enqvist att tänka om inför dagens möte: låt de personer som är impotenta till följd av sjukdom eller skada få tillgång till impotensläkemedel inom ramen för läkemedelsubventionen!

Monika Paulin (förbundsordförande Neurologiskt handikappades riksförbund)