ÅSIKT

Släpp fram invandrare på arbetsmarknaden

DEBATT

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Undersökningar ger skrämmande resultat och visar att kommuner, landsting, andra arbetsgivare och fackförbund nu måste börja släppa fram människor med utländsk bakgrund, skriver Inger Efraimsson och Luis Abascal och ger goda exempel från Kista.

För nästan två år sedan trädde en ny lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet i kraft. I den sägs att arbetsgivare inom ramen för sin verksamhet ska bedriva ett målinriktat arbete för ökad mångfald. Trots det verkar lite hända. Inom flera verksamheter hotar arbetskraftsbrist samtidigt som framför allt personer med utländsk bakgrund står arbetslösa.

Allas lika rätt till ett arbete är en demokratisk rättighet. Det gäller oavsett etnisk bakgrund. Men mångfald i arbetslivet brukar dessutom ge tydliga positiva effekter både på arbetsmiljö och arbetsresultat.

Arbetsgivarna verkar dock ännu inte ha förstått den positiva kraft som kan komma ur etniskt blandade arbetsgrupper. Olika erfarenheter, perspektiv och kulturer kan bilda mycket dynamiska och kreativa arbetsmiljöer.

En del nya företag inom bland annat IT-branschen har förstått detta och anställer medvetet människor med olika bakgrund och kompetens. Denna utveckling har också stöd i internationella vetenskapliga kretsar: ju större den etniska mångfalden är, desto bättre blir besluten som fattas. På så sätt lönar sig mångfald även ekonomiskt.

För ett år sedan frågade SKTF alla landets kommuner om de hade en handlingsplan för mångfaldsarbetet. Resultatet var nedslående: endast sex av landets 289 kommuner hade en sådan plan.

I en ny undersökning från SKTF där anställda med invandrarbakgrund i ett antal kommuner har tillfrågats svarar över 20 procent att de på ett eller annat sätt känt sig diskriminerade på grund av sitt etniska ursprung. 35 procent anser att de inte har en tjänst som motsvarar deras kompetens. De tycker heller inte att deras lön är rimlig för det arbete de utför.

Endast femton procent tycker att arbetsgivaren arbetar för att främja mångfald på arbetsplatsen. Detta är förödande resultat som ska ställas i relation till det faktum att kommuner och landsting inom en tioårsperiod måste locka till sig över 800 000 nya medarbetare. Då duger det inte att ställa en stor del av den svenska befolkningen utanför.

Undersökningen ger tydliga signaler om att mycket nu måste göras – och att det är ett gemensamt arbete vi har att ta itu med. Tillsammans måste kommuner, landsting, andra arbetsgivare och fackförbund arbeta målmedvetet för att öka antalet människor med utländsk bakgrund på våra arbetsplatser och på förtroendeposter inom facket.

Kommuner och landsting borde som offentliga arbetsgivare gå före och visa vilka positiva effekter en etniskt blandad arbetsgrupp kan ge. Med enkla medel kan man här undanröja många hinder.

Kista är ett bra exempel på hur man kan använda sig av en mångkulturell befolkning på ett framgångsrikt sätt. I Kista och dess närområden finns unika mänskliga resurser från hela världen. Där talas mer än 150 språk och över 90 nationer finns representerade. Från att ha varit ett problemområde är Kista i dag ett av Stockholms hetaste områden och strategiskt viktigt inom IT- och telekomområdet, med en unik attraktionskraft på svensk och internationell forskning.

För Kista stadsdelsnämnd har visionen varit att alla ska ha ett jobb att gå till och att barnen ska se sina föräldrar jobba. 1996 hade Kista 5 000 arbetslösa (över 20 procent) – i dag har man knappt 700 arbetslösa (3 procent). Visionen är att arbetslösheten ska vara nere på noll inom ett år. Socialbidragsberoendet har under samma period minskat från 230 miljoner kronor 1996 till under 100 miljoner i dag. I Kista portförbjuds uttryck som ”det går inte”. Människor kan aldrig vara ett problem eller en belastning – de är i stället det avgörande kapitalet.

Nyckeln till framgång ligger i att Kista lyckats kombinera en växande industri med forskning och ett levande samhälle där alla resurser tas till vara. Det räcker inte med att skapa tillväxtregioner där high-techföretag koncentreras eller där kontaktytor mellan företag och högskolor bildas.

För att lyckas krävs att man nyttjar alla samhällets delar. Man måste kunna se att nya företag genereras av forskning, att utvecklingsprojekt växer fram i samarbete mellan företagens behov och forskarkompetensen, att företagen skapar arbeten för medborgarna och inte minst att medborgarna skapar företagens framgång. Det finns en nytta för företagen att medverka i lokalsamhällets utveckling, att skapa möjligheter för ungdomar att arbeta, att bereda plats för människor oavsett hudfärg eller nationalitet. Utöver breda kontakter mellan kommunen, näringslivet och det omgivande samhället har Kista satsat mycket på att skapa kontaktytor där de problem som uppstår direkt kan diskuteras.

Slutligen handlar det mycket om attityder. Ser man kulturskillnader som problem eller som en tillgång att ta tillvara? Ett första steg kan vara att avkodifiera ansökningshandlingar innan de behandlas. Så gör man i Kista. Det garanterar att den sökandes kompetens – inte hudfärg – får betydelse vid anställningsförfarandet.

Ska kommuner och landsting klara kvalitetskraven och det rekryteringsbehov man står inför krävs att man vågar ta till vara all den kompetens som finns tillgänglig.

För våra statliga myndigheter finns redan i dag ett krav att årligen redovisa, till sina respektive departement, vilka åtgärder man planerar och vilka man vidtagit för att främja den etniska mångfalden inom myndigheten. Om inte fler kommuner följer Kista och andra kommuner och stadsdelsnämnder som ligger långt framme, kanske detta är ett krav som också måste ställas på landets kommuner?

Inger Efraimsson förbundsordförande SKTF , Luis Abascal stadsdelsdirektör Kista