ÅSIKT

Bygg träbroar i stället, Banverket

DEBATT

Fiaskot med de sprickande, nybyggda betongbroarna fortsätter att uppröra.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Aftonbladet Debatt publicerar i dag ett inlägg som förespråkar att svensk infrastruktur i stället byggs i trä.

Med limträkonstruktioner blir broar miljövänligare men något dyrare – och i linje med regeringens ambition om ett ekologiskt samhälle.

Det skriver Mikael Westin, vd för Svenskt trä, och Kjell Dahlström, Skogs- och träfacket.

I FINLAND, Danmark, Holland, Storbritannien och Frankrike satsar man på ökad träanvändning. Men inte i skogsrika Sverige. Bilden visar en bro av limträbalkar i Finland.
I FINLAND, Danmark, Holland, Storbritannien och Frankrike satsar man på ökad träanvändning. Men inte i skogsrika Sverige. Bilden visar en bro av limträbalkar i Finland.

I OKTOBER i fjol invigdes en av Skandinaviens största vägbroar i trä. En fantastisk limträkonstruktion med ett brospann på 54 meter. Här samsas två körfält för biltrafik med en gång- och cykelväg samt en viltpassage över den 13 meter breda bron. Ungefär 600 kubikmeter gran gick åt varav 15 procent svensk råvara. Men var byggdes denna bro? Över Dalälven eller Viskan? Nej, sydväst om Ikast på Jylland i Danmark, och vägbron i trä korsar motorvägen mellan Herning och Silkeborg. Vän av ordning ställer sig frågan: Hur kan ett skogsfattigt land som Danmark komma på något sådant?

Jo, här har danskarna på ett framsynt sätt insett att en ökad användning av trä har positiva effekter för klimatpåverkan i form av sänkta koldioxidutsläpp. I dag är det allmänt känt att växande träd fixerar kol och därmed reducerar växthuseffekten. Mindre känt är att det är först när träd avverkas och förädlas till träprodukter som de stora effekterna uppstår. Det kol som fixerats förblir bundet i träet och tas ur kretsloppet under produkternas livstid.

Att använda trä i bland annat brokonstruktioner är än mer fördelaktigt, eftersom de positiva effekterna förstärks av att det krävs väsentligt mer energi för att producera de traditionella byggmaterialen stål och betong.

Danska Vejdirektoratet anser att det till och med är värt en extra prislapp för att introducera en ny, miljöriktig broteknik baserad på förnybar råvara. Merkostnaden för pilotbygget på Jylland ligger på nivån +25 procent jämfört med en standardbro i betong.

Bakom statliga Vejdirektoratets beslut finns en miljöpolicy, vars grundtanke är att vi långsiktigt måste minimera förbrukningen av ändliga naturresurser. Då måste också alternativ till den energikrävande stål- och betongbyggtekniken utvecklas och prövas.

Men vad gör då Vägverket i skogsrika Sverige? Jo, av alla tusentals nya broar som byggts i Vägverkets regi sedan myndigheten fick sitt nuvarande namn 1967, finns endast en handfull mindre vägbroar med trä som stommaterial. Detta rimmar illa med begrepp som ”uthållig offentlig upphandling”. Fram till och med 1980-talet ska man i och för sig säga till Vägverkets försvar att det saknades svenska leverantörer av träbroar. Men under 1990-talet har svenska träbroar utvecklats till ett tekniskt fullvärdigt och ur miljösynpunkt överlägset alternativ. Nu finns företag i Sverige som är världsledande på träbrotekniken, vilket på sikt också öppnar för export.

Men vad händer? Jo, statliga Vägverket är ytterst tveksamt inför möjligheten att bygga träbroar för vägtrafik. Lika kallsinnigt är Banverket. I upphandlings-

reglerna för det aktuella bygget av Bottniabanan står till och med inskrivet att endast etablerade tekniklösningar får upphandlas. Vilket innebär att möjligheten att ens räkna på träbroalternativ är utesluten redan från början.

Just så hanteras den ekologiskt helt överlägsna träbyggnadstekniken när det gäller Sveriges infrastruktur, där Vägverket, Banverket och Luftfartsverket står för de allra flesta (avskräckande) exemplen.

Det här är naturligtvis ohållbart, när statsministern varje år i riksdagens talarstol i sin regeringsförklaring deklarerar Sveriges högtidliga ambitioner som föregångsland i miljöfrågor. Men det ekologiskt uthålliga samhället kan enligt vårt förmenande aldrig förverkligas om vi inte antar strategier som handlar om begränsningar i användandet av ändliga resurser.

Ett viktigt steg är upprättandet av ett nationellt handlingsprogram för ökad träanvändning. Ett program som bör formas kring tre grundprinciper:

Stimulera användningen av träprodukter.

Ersätta fossilbaserade produkter med träbaserade.

Fasa ut ändliga material och ersätta med förnybara material.

Vi måste få en utveckling där alltfler inser att val av material för byggande, infrastruktur och boende måste bli en naturlig del av framtidens klimatpolitik. I detta sammanhang står det helt klart att träbaserade produkter kommer att spela en viktig roll. Delar av den svenska byggsektorn har en omotiverat låg träandel, exempelvis flerbostadshus, offentliga byggnader och väg- och järnvägsbroar. Detta är i dubbel mening anmärkningsvärt för ett land som är en av världens två största trävaruexportörer med stora outnyttjade skogsresurser.

I land efter land införs nu nationella träprogram. Att länder som Finland, Norge och nu senast Schweiz stimulerar träkonsumtionen är inte särskilt anmärkningsvärt med tanke på deras stora skogsresurser. Men när stora importländer som Holland, Storbritannien och Frankrike satsar på ökad träanvändning är det främst ett uttryck för att en ny miljöpolicy på allvar etablerats i Europa.

När är det Sveriges tur?

Tyck till:

Kjell Dahlström (Förbundsordförande i Skogs- och träfacket), Mikael Westin (vd Föreningen svenskt trä)