ÅSIKT

Hangarfartyg svåra att motstå

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Hangarfartyg är häftiga och OS är roligt.

Få människor som växt upp i ett pojkrum förnekar det.

En del försöker. Ytterligare några skriver bekymrade debattartiklar och grubblande ledare om USA-patriotismen som nu väller ut ur teven från Salt Lake City i form av flaggviftande.

Det känns lika meningslöst att stå emot som att försöka påstå att Tom Cruise inte ser cool ut i flygarjackan, på motorcykeln, i soluppgången på väg från tjejen till hangarfartyget i Top Gun.

Oroliga kopplingar görs nu mellan den passionerade amerikanska självförälskelsen till världshistoriens största militärbudget som George W Bush begärde i veckan på 4 000 miljarder kronor.

Den galna summan har fått europeiska politiker och debattörer att börja räkna och mäta.

Det visar sig att USA ensamt kommer att stå för 40 procent av världens alla militärutgifter.

Tvåa är Ryssland på 6 procent. På åttonde plats kommer det gigantiska Kina på 3 procent.

Otroliga siffror för män från pojkrum.

Det är som om en manlig porrskådis plötsligt kliver in i ett duschrum för mellanstadiepojkar efter gympan.

Lägg till det amerikanska kommentarer från killtuffa tidningar som Wall Street Journal som i början av veckan skrev:

”Européerna vill inte betala vad det kostar att bli relevanta. I stället delegerar de sin säkerhet till USA och gnäller om att jänkarna inte pratar med dem tillräckligt. Ledsen, kära vänner, ni kan inte få både och.”

Vadå?

Skulle inte vi kunna vara lika coola som grabbarna på U S S Enterprise, med hjälmen nonchalant under armen i glödande solnedgång som skriver ”Suck on this Saddam” på missilerna innan de lyfter?

Skulle vi vara någon slags mesar här bara för att vi inte visste hur vi skulle reda ut det där skiten på Balkan själva?

Även de mest bombglada debattörerna i Europa börjar nu bli harhjärtade och blödiga när Bush börjat prata om ”ondskans axel” – Nordkorea, Irak och Iran.

Det är svårt att begripa denna plötsliga tvekan från dem.

Förvisso är Nato förpassat till åskådarplats och EU:s utrikesministrar klampar denna helg runt i gruset i någon ort som heter Cáceres utan att veta vad de vill.

Men varför denna plötsliga omsorg om personer som Saddam Hussein och Kim Jong Il? Två notoriska folkmördare vars folk enligt bombentusiasternas logik borde må lika bra av bomber som Afghanistans folk.

De gömmer visserligen såvitt känt inga al-Qaidamän, men det folkrättsliga stödet för en attack ordnar sig säkert – det brukar det ju göra.

Jag trodde det var mer ruter i bombentusiaster än så här.

Ja, i övrigt så utgår jag från att vi alla följde Svenska Dagbladets uppmaning på ledarplats i fredags och stod i givakt ”som en enad nation framför tv-apparaten” när amerikanska flaggan gick i topp vid OS-invigningen.

Jamenvisst, sluta nu att gnälla om de dumma stackare som varken kan hålla sitt land taliban- eller diktatorfritt, inte bygga hangarfartyg och inte åka skidor.

Nu ska vi bara ha riktigt roligt tillsammans i snön. Och drömma att vi är hela jorden.

Jan Helin