ÅSIKT

Regeringen föreslår ny lagstiftning mot människohandel

DEBATT

I dag lägger regeringen fram förslag om att införa brottet människohandel för sexuella ändamål i svensk lagstiftning. Det är en reform vi helst hade sluppit genomföra. Vem kunde tro att vi i det tjugoförsta århundradet skulle behöva lagar som sätter stopp för företeelser som liknar det slaveri vi läser om i våra historieböcker?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men det går inte att blunda för en verklighet där tusentals kvinnor och barn varje år blir offer för en cynisk hantering som ger miljarder i inkomster till människohandlarna. Det finns stora mörkertal i statistiken men flera källor uppskattar att det varje år säljs minst en miljon kvinnor och barn som sexslavar i världen, varav hälften till Europa. De internationella maffiorna och brottssyndikaten som i slutändan tar hem profiten från sexslavhandel och annan kriminell verksamhet, lämnar av förklarliga skäl inte ut några statistiska fakta om sina verksamheter

Sverige är relativt förskonat, men uppskattningar från Rikskriminalpolisen säger att mellan 200 och 500 kvinnor kom till Sverige som offer för människohandel under ett år. Det är mer än nog för att vi nu ska införa ett särskilt brott för människohandel med straff på upp till tio års fängelse.

Redan 1998 gav regeringen en utredning med representanter för alla de politiska partierna i uppdrag utreda om det fanns behov av ett särskilt brott som tar sikte på handel med människor. Sedan dess har tre olika överenskommelser om människohandel förhandlats fram inom FN och EU. De berör människohandel för sexuella ändamål, men även exempelvis exploatering av arbetskraft och organhandel.

Vi är väl medvetna om att vi kommer att behöva arbeta vidare för att anpassa vår lagstiftning till de olika internationella instrument som finns. Det finns också de som anser att vi borde ha ännu mer långtgående kriminalisering av sexhandeln. Men vi vill inte vänta en dag till utan anser att sexualbrottskommittén har gett oss underlag för att redan nu föreslå lagstiftning mot människohandel för sexuella ändamål. Det förslag som nu läggs fram skall alltså ses som ett första, men viktigt, steg när det gäller straffrättsligt skydd mot människohandel, eller som det i dagligt tal kallas, sexslavhandel.

Den nya lagen säger att den som med olaga tvång, vilseledande eller annat otillbörligt medel förmår någon att bege sig till ett annat land i syfte att den personen där ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för sexuella ändamål ska kunna dömas för människohandel. Även försök till människohandel kriminaliseras liksom underlåtenhet att berätta för polisen om man känner till pågående människohandel.

Redan i dag täcker lagstiftningen in en rad av de brott som brukar förknippas med människohandel. Det är inte tillåtet vare sig att röva bort eller misshandla människor. Men med den nya lagen blir alla delar av människohandelns kedja kriminaliserade. En särskild straffbestämmelse underlättar också det internationella samarbetet som är nödvändigt för att vi tillsammans skall kunna bekämpa människohandeln, sexslavhandeln.

Kravet att ”otillbörliga” medel ska användas för att det ska kunna kallas människohandel innebär inte att det ska krävas tvång. Det ska räcka med att någon utnyttjat en person som befinner sig i en utsatt situation. Om den som blivit offer för människohandel senare ”frivilligt” går med på att prostituera sig spelar ingen roll, det ska likväl kallas människohandel och leda till straff.

Även den som tjänar pengar på att någon ”frivilligt” och på eget initiativ prostituerar sig kan redan i dag dömas för koppleri. När det gäller barn finns över huvud taget inget krav på att otillbörliga medel används. Detta eftersom barn alltid måste anses befinna sig i en utsatt position.

Mer än någonting annat handlar kampen mot människohandel om internationellt samarbete. Sverige gjorde en viktig insats under ordförandeskapet i EU när vi drev fram en överenskommelse om gemensamma definitioner och gemensamma straffsatser för människohandel, eller sexslavhandel, som det i dagligt tal kallas.

Men kampen mot människohandel får givetvis inte stanna vid lagar och deklarationer. Lagstiftning är endast en, men viktig, åtgärd bland flera. Vi måste känna ett ansvar för de kvinnor som är människohandelns brottsoffer. De måste få det stöd de behöver och möjligheter att återvända till sina hemländer med bättre förutsättningar till ett värdigt liv.

Det krävs också insatser mot de strukturella orsakerna till såväl sexslavhandel som prostitution – kvinnoförtryck, arbetslöshet, fattigdom och social utslagning. Insatser inom dessa viktiga områden bedriver regeringen främst i olika internationella sammanhang

Slutligen gäller det även att sprida kunskap och bedriva opinion i frågan om människohandel. Ett steg i detta är en kommande kampanj mot sexslavhandel i de nordiska länderna och Baltikum.

En kampanj som Sverige varit initiativtagare till och som startar under våren. Denna internationella kampanj stöds av jämställdhets- och justitieministrarna i åtta länder! Den är en viktig pusselbit i det gemensamma arbete som nu pågår både i den svenska regeringen och i våra grannländer.

Vi behöver en starkare opinion mot denna form av handel som pågår i dag, också med svensk medverkan. Sexköparna, männen, finns i de nordiska länderna och kvinnorna kommer från framför allt Baltikum och grannländerna i Östeuropa. I Sverige kommer kampanjen att riktas just mot köparna – utan dem fanns det ingen marknad!

Tomas Bodström (justitieminister), Margareta Winberg (jämställdhetsminister)