ÅSIKT

Betygsintagningen ett svek mot de svaga

DEBATT

Maud Olofsson (c) går i dag till attack mot sina borgerliga kollegor i skolfrågan på Aftonbladet Debatt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att bygga upp valfriheten i ett segregerat system är att börja i fel ände, skriver hon.

”Vi riskerar en utslagningsskola.”

Skolminister Thomas Östros menar hon har abdikerat i skoldebatten till att bli en arg kritiker av den lokala politiken i Stockholm.

Själv föreslår hon att den nioåriga skolplikten avskaffas och ersätts med kunskapsplikt.

Foto: Stefan Mattsson

EN SKOLA SOM GER eleverna godkända kunskaper är en grundförutsättning för att alla ska få en god start i livet. Därom råder inget tvivel. I detta ligger heller inga politiska motsättningar. Alla partier i riksdagen ställer upp på detta. Någonstans har det dessvärre blivit fel. 25 procent av alla elever i Sverige lämnar grundskolan utan godkända kunskaper. Det viktigaste nu är att se till att alla elever, lärare och föräldrar ges möjlighet att skapa en skola där alla elever klarar kunskapsmålen.

Debatten om skolan har hamnat i en situation där låsningar och prestige dominerar. Regeringen har abdikerat och ägnar sig åt att skälla på den skolpolitik den politiska majoriteten i Stockholms stadshus bedriver.

Mina vänner i de borgerliga partierna skäller tillbaka och framhåller att allt som händer i Stockholm är det bästa. Stockholm görs av båda sidor och av olika skäl till mall för resten av landet. Men är sanningen så enkel? Det givna svaret är naturligtvis nej.

I Stockholm har den politiska majoriteten, i mångt och mycket uppbackad av socialdemokraterna, börjat i fel ände.

Valfriheten till gymnasieskolan har för Jan Björklund (fp) setts som den överordnade frågan. Betygsintagningen till gymnasiet har införts i ett läge där många lämnar grundskolan utan godkända betyg. Hur slår valfriheten för dem? Att bygga upp valfriheten i ett segregerat system är att börja i fel ände.

Vi måste börja med grundskolan. Rusta våra barn och ungdomar för framtiden, se till att de har godkända kunskaper. Att de kan läsa, skriva och räkna. Allt annat är ett svek.

BETYGSINTAGNINGEN till gymnasieskolorna i Stockholm har lett till ökad segregering säger en del. Andra hävdar att det är tvärtom. Vad är sant när båda sidor använder sig av samma statistik? Att föräldrarnas bakgrund och inkomst spelar roll är dock helt klart.

Barn och ungdomar till föräldrar med låg utbildning är också de som är mest utsatta och de som i störst utsträckning riskerar att slås ut. Det är inte acceptabelt att vi har en skola som redan tidigt sorterar ut människor. En rak betygsintagning till gymnasiet med en grundskola där många går ut utan godkända betyg är inte rätt väg.

Valfriheten är viktig för mig men utan en grundskola som ger alla den hjälp de behöver riskerar vi att få en utslagningsskola. Det är i de tidiga åren i skolan som mycket avgörs.

Just mot bakgrund av detta är det så viktigt med rejäla satsningar på just grundskolan. Det är rätt väg att gå om valfriheten ska kunna öka och vara reell för alla elever. Därför satsar centerpartiet tio miljarder mer till skolan kombinerat med högt ställda krav på kunskaper, på trygghet, ordning och reda och framförallt tillräcklig hjälp till alla elever.

Min uppmaning till Jan Björklund är att börja i rätt ände. Börja med att stärka barnens möjligheter att skaffa sig kunskaper i tidiga år. Satsa på grundskolan så att valfriheten kan bli reell för alla och inte bara dem som har rätt bakgrund.

Jan Björklund har också valt att lansera vad han väljer att kalla ”stockholmsmodellen” som innebär att den nioåriga grundskolan avskaffas. Istället för att gå nio år i skolan så är det kunskapsmålen som ska styra.

Jag välkomnar att Jan Björklund tagit till sig av våra förslag innan hans partikamrater i riksdagen gjort det. Centerpartiet har under flera år föreslagit att rätten till kunskap och kunskapsmålen och inte antalet år i skolan ska vara vägledande. Dock utan gehör från folkpartiet eller andra partier men här ser jag nu att vi kan nå varandra.

DEN NIOÅRIGA skolplikten har spelat ut sin roll. Elevens rätt till kunskap handlar inte om rätten att gå nio år i grundskolan. Det handlar istället om att alla ska ha rätt att få kunskap. Därför måste vi fokusera på elevernas kunskaper, inte antal år de gått i skolan.

Samtidigt som det finns stora problem i den svenska skolan får vi inte glömma bort alla positiva inslag. På olika håll runt om i landet pågår ett viktigt och fantastiskt utvecklingsarbete där man trots knappa resurser uträttar storverk i sina klasser.

Det finns rektorer och andra skolledare som lyfter hela skolor. Det finns elever som är djupt engagerade i sin skola.

Detta understryker bara vikten av att vi måste ge dem som finns mitt i verksamheten mer att säga till om. Elever, lärare, skolledare och föräldrar måste ges makt och mandat att forma en skola i absolut toppklass.

MEN TROTS DE GODA exemplen går det inte att blunda för problemen när 25 procent av eleverna lämnar grundskolan utan godkända kunskaper. Det går inte att som skolminister Thomas Östros sopa problemen under mattan och sedan försöka skrämma resten av landet med vad som händer i Stockholm.

När Östros fokuserar på skolpolitiken i Stockholm så undviker han det verkliga problemet. Han börjar precis som Björklund i fel ände. Grundskolan kommer i skymundan när skolministern glömmer sin roll som minister för hela landet. Istället är han bara arg kritiker till den lokala politiken i Stockholm.

Det duger inte, Thomas Östros!

Kunskap är den enda hållbara vägen till social utjämning och lika villkor för alla. Därför måste grundskolan sättas i fokus.

Tyck till:

Maud Olofsson partiledare c