ÅSIKT

Förlegat att tvångs- placera elever

DEBATT

De med bäst betyg får först välja gymnasiseskola i Stockholm.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Skapar det integration eller segregation?

Det är huvudfrågan för dagen i skoldebatten.

I lördags angrep centerledaren Maud

Olofsson folkpartiet och Stockholms skolborgarråd Jan Björklund (fp) för att skapa en skola som slår ut svaga elever.

I dag svarar Jan Björklund och angriper i sin tur skolminister Thomas Östros för att vilja tvångsplacera elever med låga betyg och förespråka en skola som skapar A- och B-elever.

EN ÖVERVÄLDIGANDE majoritet av eleverna själva vill ha betyg som urvalsinstrument, menar Jan Björklund.
Foto: MÅRTEN SVEMARK
EN ÖVERVÄLDIGANDE majoritet av eleverna själva vill ha betyg som urvalsinstrument, menar Jan Björklund.

ÄR DET DÅLIGT med valfrihet och betyg?

Det hävdar Maud Olofsson i ett brett upplagt angrepp på mig och folkpartiet (Aftonbladet Debatt 16 februari) i Stockholm. Hon ”glömmer” att nämna att hennes eget centerparti varit pådrivande i Stockholms kommun för att införa valfrihet och betygsintagning till gymnasierna. Centern i Stockholms län har kritiserat att inte också kranskommunernas elever omfattas av valfriheten. Varför vill de vara med i ett system om det är så dåligt som Olofsson hävdar?

Sanningen är att betygsintagningen till Stockholms gymnasier i huvudsak blivit en framgång. Valfriheten har ökat, integrationen har ökat och gymnasiernas kvalitet höjs successivt genom konkurrens. Olofsson bygger sina uttalanden på en hårdvinklad och vänstervriden framställning i tv:s ”Dokument inifrån”. Programmet innehöll så många sakfel att det kommer att behandlas i Granskningsnämnden.

Dessutom vill en överväldigande majoritet av eleverna ha betyg som urvalsinstrument. De två andra urvalsmetoder som finns har nästan inget stöd alls. Medan 62 procent vill ha betyg, kan bara 4 procent tänka sig den gamla närhetsprincipen och bara en procent vill ha lotteri. Olofsson glömde i sin artikel att tala om ifall hon föredrar närhetsprincipen eller lotteri.

Om alla ungdomar från välmående svenska familjer på Östermalm ska gå på Östra reals gymnasium och om alla invandrarungdomar som bor i Tensta och Rinkeby ska gå på Tensta gymnasium så uppnås inte mycket integration. Men det var ju så den gamla närhetsprincipen fungerade.

NUMERA BLANDAS invandrarungdomar och svenska ungdomar, förortselever och innerstadsungdomar i våra skolor. Andelen invandrare på de populäraste gymnasierna har ökat. Andelen förortselever i innerstan har fyrdubblats. Östra reals gymnasium fick tidigare elever från Östermalms fyra högstadieskolor. Nu kommer eleverna från 46 olika högstadieskolor i hela Stockholms kommun. Resultaten är mycket bra.

Ett par av våra 27 kommunala gymnasier brottas med problemet med få sökande. Skolorna har dåligt rykte sedan många år tillbaka, oaktat vilket intagningssystem vi haft.

Lösningen för dessa skolor är att vi placerar högattraktiva gymnasieutbildningar där som drar till sig elever från andra håll. De skolorna behöver också mer resurser. Denna strategi har tidigare lyckats med bland andra Kärrtorps och Blackebergs gymnasier. Nu är det dags med samma typ av åtgärder för Skärholmens och Tensta gymnasier. Det är dock ingen lösning att återgå till ett system där skolborgarrådet tvångsplacerar elever på gymnasier dit de inte sökt eller att placera genom någon slags tombola.

Elevens egen studieprestation är en rättvisare urvalsgrund än att använda sig av principen att den som har haft råd med bostad i innerstan också ska ha gräddfil till de populäraste skolorna.

Stockholms nya skolpolitik är mycket framgångsrik. Fler elever är godkända i grundskolan nu än för fyra år sedan. I resten av Sverige går utvecklingen åt motsatt håll. En massiv satsning på läsning och skrivning i framförallt lågstadiet håller på att successivt höja resultaten i Stockholm. Vi räds inte att ställa tydliga kunskapskrav. Vi räds inte att mäta elevernas resultat. De elever som behöver ska ha extra stöd och extra tid. En del får gå ett extra år redan i lågstadiet för att säkert behärska läsningen. Föräldrarna får skriftliga omdömen om elevernas framsteg. Vi flyttar mobbarna och inte offren. Stockholms liberala skolpolitik är nu alternativet till socialdemokraternas kravlösa och betygsfria skola där var fjärde elev blir underkänd.

FÖR ETT ÅRTIONDE sedan gjorde centern upp med socialdemokraterna om ett antal reformer som varit bedrövliga för svensk skola: Göran Perssons gymnasiereform, kommunaliseringen och den katastrofala lärarutbildningsreformen, som har sänkt läraryrkets status så att vi nu ser en annalkande lärarbrist. Jag hade hoppats att centern sedan dess slagit in på en ny skolpolitik. Olofssons artikel är dock mer fientligt inställd till valfrihet för elever och föräldrar än vad moderna socialdemokrater är i sina uttalanden.

ÄVEN THOMAS ÖSTROS har tagit tillfället i akt att skälla på Stockholm för betygsintagningen. Innan han hunnit stänga av tv-apparaten efter ”Dokument inifrån” dömde han i skarpa ordalag ut uttagning efter betyg. Det blev dock ett ordentligt magplask för Östros när det upptäcktes att socialdemokratiska Malmö har infört samma system som Stockholm. Då sade Östros: ”Jo, betyg kan även vara ett fint urvalsinstrument.”

I likhet med fyra procent av eleverna vill Östros ha närhetsprincip, eventuellt i kombination med betygsintagning. Kombinationen torde bli den värsta lösningen av alla: elever med höga betyg får full valfrihet, medan elever med låga betyg tvångsplaceras. Snacka om A- och B-elever.

Jag utmanar härmed Thomas Östros på debatt i var och en av Stockholms förorter under rubriken: ”Valfrihet eller närhetsprincip?”

Ett bra skolväsende förenar valfrihet och integration. Valfriheten och betygsintagningen har kommit för att stanna. Den som tror att framtiden ligger i att politiker ska tvångsplacera gymnasieelever i skolor de inte själva har sökt lever i det förflutna.

Tyck till:

Jan Björklund (Skolborgarråd i Stockholm fp)