ÅSIKT

Mediernas besvikelse är även folkets

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter några dagar i feberdimma, OS-depp och Percy-svindel så börjar det klarna:

Alltihop är medias fel!

Om inte sportjournalisterna skrivit om hur många medaljer de trodde att OS-truppen skulle ta, så?

Om inte nyrika klassresenärer till journalister haft så stor förståelse för självöverskattning och därför skrivit idolporträtt av Percy Barnevik i stället för kritiskt granskande av Aseas turbintillverkning, så?

(Här ska det vara ett tredje exempel, då har man nämligen enligt all debatteknik i media kommit på en trend. Men jag har faktiskt varit sjuk och kommer därför inte omedelbart på ett tredje exempel och måste plita på lite snabbt här nu...)

Ja, så vadå?

Jo, i en underhållande artikel på konkurrerande plats i veckan skrev den förre skidstjärnan Thomas Fogdö och mentala rådgivaren Johan Plate, att media skapat ett monster av förväntningar. Detta monster klarar inte våra elitidrottare av och då blir det inga medaljer.

(Jag tänker inte säga var artikeln fanns, för tidningen i fråga snodde en grej från mig före OS och nu får de igen. Ha! Den sved va?)

Teorin är magnifik. Först trodde jag att det bara är någon med titeln mental rådgivare som kan komma upp med en sådan förklaring till OS-fiaskot.

Men teorin skulle visa sig ha folkligt stöd. Jag upplevde det starkt i svärföräldrarnas tv-soffa i veckan.

De vill så gärna älska en så mysig tjej som Magda och så härliga killar som Tre Kronor. Men som vi i media håller på och blåser upp dem så? ja, så orkar de ju inte ta guld.

Jag försöker tänka hur det där låter omsatt i omklädningsrumsverklighet. Tänk er Tommy Salo i onsdags:

– Ja, jag tappade pucken, nämen visst, okej, jag tappade pucken. Men hallå! Har ni sett vad tidningarna skriver? Jamen, det tror fan att jag tappar pucken!

Jag tror inte på att snacket går så, inte ens innerst inne i Tommy Salo.

Den folkliga vreden mot medias förhandsspekulationer om guldskörd är folkets egna besvikelse.

Skärp er folk. Media är er spegel. Titta i spegeln och fråga:

Varför har jag så svårt att älska en bronsmedaljös – fast hon är så mysig, som Magda verkar vara?

Varför orkar jag inte läsa artiklar om turbintillverkning – men fascineras av artiklar om ”mannen som med några pennstreck driver börsen?”

Du är inte oskyldig till att media älskar

guld – bara guld – och idén om övermänniskor.

Nu kom jag på det tredje exemplet:

Om inte Fadime trätt fram i media och berättat om hoten mot henne, så?

Så säger hennes familj att då hade inte pappan blivit så galen att han sköt henne.

Förlorad heder och ära kan alltid skyllas på media. Men det är att skyla verkligheten.

Jan Helin