ÅSIKT

”Vi förändrar verkligheten – på riktigt

Wanja Lundby-Wedin bemöter America Vera-Zavala

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

AMERICA VERA-ZAVALA har varit medlem i Handelsanställdas förbund i tio år, men hon har aldrig varit på ett möte. Hon ”fick ingen kallelse”. Det är givetvis synd att America valt att aldrig engagera sig i sin fackförening. Hade hon gjort det hade hon kunnat vara med i det mycket aktiva arbete som bedrivs i Handels, exempelvis mot otrygga anställningar, oreglerade arbetstider, låga löner och ensamarbete.

America Vera-Zavala har istället valt andra vägar för sitt engagemang och jag har all respekt för det. Men följden har också blivit en närmast monumental okunskap om både svensk och internationell fackföreningsrörelse. Den visar sig till exempel i hennes romantisering av många latinamerikanska fackföreningars utsatthet. America berättar lyriskt om deras ”kamp på gatan”.

Vad hon glömmer, eller helt enkelt inte känner till, är att facket i flera latinamerikanska länder helt enkelt tvingats ut på gatan eftersom de har stängts ute av makthavare och arbetsgivare och förnekats möjligheter till kollektiva förhandlingar och politiskt inflytande.

Genom mitt arbete inom FFI, den fria fackföreningsinternationalen, träffar jag ofta våra latinamerikanska kamrater. Jag kan försäkra America att de inte jublar lika mycket som hon över att de ibland inte har något annat val än att gå ut på gatorna.

Är det då fel att manifestera på gator och torg? Nej, självklart inte. Det är viktigt att också synas och höras för att genom uppmärksamheten försöka att väcka fler till engagemang.

Därför demonstrerar vi på första maj, därför har LO deltagit i flera av Europafackets manifestationer och därför genomförde fackföreningsrörelsen i hela Europa nyligen manifestationer till stöd för de italienska fackens försvarsstrid mot Berlusconis högerregering. Jag såg inga från svenska Attac tillsammans med mig utanför den italienska ambassaden i Stockholm.

Men framför allt ägnar vi oss åt att förändra verkligheten för våra medlemmar – på riktigt. Det är därför som FFI, med 120 miljoner medlemmar, arbetar över hela världen för att stärka respekten för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Det är därför som LO:s över 200 000 förtroendevalda varje dag arbetar med folkbildning, mötesverksamhet och förhandlingar med arbetsgivare om medlemmarnas löner och arbetsvillkor. Det var också därför som vi fick den socialdemokratiska partikongressen med oss på att göra heltid till en rättighet, förbättra arbetsskadeförsäkringen och höja a-kassan.

Allt det har vi åstadkommit genom ett tålmodigt och vardagligt fackligt arbete. Det kanske inte alltid syns och hörs och vi kanske hade haft det roligare om vi valt att gå ut på gatorna istället. Men det hade inte gett samma resultat för de två miljoner människor som LO representerar.

Det är självklart bra att Attac finns och att ni tar strid för en rättvis globalisering. Det är bra att ni lyft upp vårt gamla krav om en Tobinskatt på medias dagordning. LO:s uppfattning har ända sedan svenska Attac bildades varit att vi gärna samarbetar i frågor där vi är överens. Men vi har också ibland olika uppfattningar.

LO är för frihandel, utifrån rättvisa villkor för löntagarna. Men i en del länder, exempelvis i Frankrike, har Attac satt de starka jordbruksintressena före u-ländernas behov av att få tillträde till den europeiska marknaden. Var svenska Attac står är oklart.

LO är också, liksom den europeiska Attacrörelsen, positiva till EU-samarbetet. Men svenska Attac har inte tagit ställning i denna avgörande fråga. Samtidigt är America Vera-Zavala inte bara en ledande företrädare för Attac utan också för vänsterpartiets ungdomsförbund, som vill att Sverige ska lämna det politiska samarbetet i EU.

Dessa frågor är oerhört centrala för LO. Vi anser att en frihandel med respekt för mänskliga rättigheter, liksom ett politiskt och fackligt samarbete i Europa, är helt nödvändiga inslag i arbetet för att skapa de demokratiska motkrafter vi behöver i arbetet för en rättvis globalisering.

Wanja Lundby-Wedin (LO:s ordförande)