ÅSIKT

Ingen rädder för Le Pen här...

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är tur att Sverige inte är som Frankrike.

Den rädsla som finns där över galopperande brottslighet, invandring och avståndet mellan globaliserade eliter i huvudstaden och folket – den rädslan saknar ju helt grund i vårt land.

Här i det moderna, upplysta Sverige finns helt enkelt ingen som längtar tillbaka till den gamla goda tiden.

Förmodligen hänger det ihop med att det svenska näringslivets ledare visat sig fullvuxna sitt nya ansvar när vår ekonomi globaliserats och våra välfärdssystem flyttat ut på börsen.

De har varken ägnat sig åt ständiga hetska utbrott om att de minsann tänker flytta ur Sverige eller försvarat direkt vansinniga löner och bonusar. Tvärtom är det uppenbart för alla svenskar att det som är bra för Lars Ramqvist det är också är bra för Sverige.

Det gör att folk i Sveriges alla Gislaved inte alls känner sig övergivna och maktlösa.

Skulle världen bara ligga öppen för eliterna med löner som gör deras familjer ekonomiskt och geografiskt oberoende i generationer?

Nej, en svensk känner starkt att globaliseringen är god och världen är öppen för alla, liksom att Sverige bör vara öppet för så många som möjligt som vill komma och bygga vårt samhälle.

Det sista är nog en frukt av Sveriges framgångsrika integration. Svensk invandringspolitik skapar inte etniska bidragsberoende enklaver utan fokuserar helt på att sätta nya svenskar i arbete.

Även brottsutvecklingen ger anledning till ständigt lugn i Sverige. När förtvivlade föräldrar berättar om ligor som rånar deras ungar på mobiltelefoner och mopeder kan de alltid lugnas med brottsforskare som kan visa att folk i mycket högre utsträckning slog ihjäl varandra på 1800-talet än vad som är fallet i dag.

Brottsligheten har inte ökat. Det har den praktiskt taget aldrig gjort, utom möjligen i mörkertalen. Men folks upplevelse därute i mörkret är nästan alltid statistiskt försumbar och kan inte sällan avfärdas som ganska rasistisk.

Synen på EU skiljer också det franska och svenska folket åt.

I Frankrike tycks EU för många framstå som en byråkratisk grottekvarn för en massa överbetalda mumlande människor som aldrig får något konkret gjort.

Vi svenskar upplever ju i allmänhet EU som ett tydligt och effektivt politiskt redskap. Förmodligen har vi de svenska politiska partierna att tacka för mycket som lyckats förbli vitala, mycket breda folkrörelser med ett ständigt nytt inflöde av engagerade medlemmar från samhällets alla skikt.

Vi har sluppit politiska broilers och skapandet av en politisk klass där politiska uppdrag tycks gå i arv.

Här finns inga billiga politiska poäng att plocka på det faktum att man faktiskt varit fiskare och gruvarbetare och därför förstår sådant om människors vardag som politiker inte förstår.

I Sverige saknas således spelrum för en begåvad populist som Le Pen. Här gäller fortfarande de ursvenska kärnvärdena:

Frihet, jämlikhet och broderskap.

Jan Helin