ÅSIKT

”Jag skulle gärna gå här – fast jag får inte”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Veronica Orostica Roa trivs i sin egen skola i Skärholmen, men skulle gärna gå på Södra Latin - om hon fick.
Foto: Roger Schederin
Veronica Orostica Roa trivs i sin egen skola i Skärholmen, men skulle gärna gå på Södra Latin - om hon fick.

En gråmulen dag med kalla vindar, en sådan där dag som man helst vill ligga kvar under duntäcket och ringa till skolan för att sjukanmäla sig. En sån dag sitter jag på tunnelbanan och går inte av på min ordinarie station, Skärholmen, utan fortsätter i 25 minuter till. Där, vid Slussen, går jag av och träffar en tredjeklassare från Södra Latin.

Jag har hört så mycket om denna skola, att alla elever är MVG-barn som inte gör annat än pluggar och sjunger i kören. Att de är rätt trångsynta av sig. Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag har dragit fler förhastade slutsatser än vad de förmodligen har gjort om min skola.

Speciellt inte efter hur min skola, Skärholmens gymnasium, har målats upp i media. Som en problemfylld skola med omotiverade elever där ingen gör annat än lyssnar på hiphop och spelar kort. Så fel.

Alla elever på Södra Latin är på väg åt något håll med bestämda steg. I de ljusa korridorerna står vitrinskåp vid väggarna fyllda av uppstoppade djur. Skrämmande.

Vi går mot den första lektionen. Engelsk litteratur. En elev håller en presentation om en rysk bok.

Killarna sitter tillsammans utom någon enstaka och alla klär sig likadant. Man kan se mer skillnad på tjejernas klädsel, det är tydligt vilka som umgås med vilka.

Efter ytterligare tio minuter är presentationen klar. Nu ska alla jobba individuellt så de flesta lämnar klassrummet och börjar jobba i korridoren eller inte alls.

Tänker på att här hälsar folk annorlunda på varann. I min skola hälsar man varann med en kram och en puss på kinden och om man känner varandra väl så blir det två pussar. Här hälsar man med en nonchalant bakåtlutning med huvudet och ett coolt ”Tja!”.

Vi fortsätter till nästa lektion. Denna gång är det filosofi som gäller. Förbereder mig på heta moraliska och etiska diskussioner. Fast det är en vikarie som håller i lektionen i dag så jag borde inte förvänta mig någon diskussion, säger man till mig. Synd. Föreläsningen handlar om Nietzsche och livets mening.

”Vad är meningen med vikarier?” skriver tredjeklassaren i mitt block. Skrattar lätt. Vet ju själv hur det är när man har vikarier i stället för ordinarie lärare. Min guide och jag måste gå tidigare från lektionen eftersom vi ska träffa rektorn.

Han har blå kavaj och glasögon och berättar att man börjar med 32 elever per klass men slutar vid ungefär 24 eftersom det är många som hoppar av. Oftast för att man inte orkar med tempot eller har flyttat till nåt annat gymnasium, säger han.

Vi fortsätter till nästa lektion. Franska. Då jag presenterar mig för läraren börjar han tala spanska med mig, jag antar att det latinska ursprunget visar sig lätt i kontrast till alla blondiner med blåa ögon i klassrummet.

”Hur många elever med invandrarbakgrund går det i din klass?” frågar jag guiden. ”Två eller tre.”

Klassrummet är tyst och jag ser mig omkring för att försäkra mig om att det fortfarande hålls en lektion. Om det är nåt som man lägger märke till i denna skola så är det den låga ljudnivån, men det intrycket försvinner så fort jag går ner till matsalen. Väl stående i kön märker jag att den fortsätter utanför matsalen och det råder ett kontrollerat kaos.

Efter maten går vi ner till kafeterian som kallas för Bullmamma. Här spelas det alternativ rock eller något liknande. I min skola så är det ”Lugna favoriter” som gäller.

Medan jag skalar en apelsin som smakar vatten pratas det om hur det var innan Ungt Val genomfördes. ”En moderatjävel hade ringt hela klassen angående Ungt Val”, säger en tjej. Inte förrän nu känner jag av den där Södra Latin-andan som det talades om innan. Nu märks det varför Södra Latin kallades för Röda Latin för några år sedan.

Elevernas socialistiska åsikter visades klart och tydligt och fanan verkar föras vidare om man tittar på deltagandet under Ungt Val som hölls i slutet av april, då 43 procent röstade på vänsterpartiet här.

Nu måste jag rusa iväg till sista lektionen för dagen, religion. Detta är en av de få lektioner då hela klassen är närvarande. Det diskuteras vilt om när man ska ha religionsprovet och det märks att det är fler killar på denna lektion än på de andra jag varit på.

Efter 25 minuter har man bestämt ett datum och nu kan den riktiga lektionen börja. En av eleverna lägger sig på bänken. Kan ju vara för att komma närmare med örat för att kunna höra bättre, men det tvivlar jag på. Efter ytterligare några minuter märker jag att en annan elev pratar i mobilen väldigt diskret. Skrattar lite. Det påminner om en vanlig klass.

Jag som hade en helt annan bild av Södra Latin-eleverna. Att de var robotar som föll för det där MVG-trycket som man hör så ofta om då man talar om innerstadsskolor. Det är kanske därför jag tycker om min skola, för dess avslappnade stämning. Fast detta kan ju också tolkas som att man är inte studiemotiverad. Komplicerat. Skulle mycket väl kunna tänka mig att gå i denna skola, men jag får inte.

Inte på grund av mina betyg utan för att jag inte bor i Stockholms kommun och då får man bara ansöka till skolor som har program som inte finns i din kommun.

Segregationen fortsätter.

Uppdrag: Byta skola

Veronica vill bli politiker eller journalist

Veronica Orostica Roa