ÅSIKT

Sverige måste respektera Turkiets territoriella enhet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Alla länders egen historia påverkar mycket deras syn på sig själva och på andra. Sverige existerar inom sina nuvarande gränser med fred inomlands och utomlands sedan 1814. Även Norges separation från federationen 1905 skedde på ett fredligt sätt. Däremot har Turkiet gått genom otaliga krig till 1922 och även om landet har levt utan krig med något annat land sedan dess, har Turkiet blivit tvunget att bemöta en terrorkampanj mellan 1984–1999 som har kostat 30 000 liv. Att kämpa mot olika separatistiska krafter inom landet har alltid varit något som landet upplevt genom hela sin historia.

Länder som har helt olika erfarenheter bakom sig bör därför värderas var för sig och inte gemensamt. Sverige har ett homogent samhälle och har därför aldrig behövt att kämpa mot separatister. Landets begränsade antal minoriteter och relativt nyinflyttade invandrares särdrag har inte upplevts som ett hot och den svenska modellen har ansetts passa även andra länder och därmed har man försökt sprida den till dem.

Däremot har Turkiet alltid oroat sig för att den sönderslagning som landet levt med i årtionden, skulle återuppstå. PKK:s terror har naturligtvis ökat denna oro.

Turkiets förflutna har påverkat landets nutida ställning. För att skapa en nationell enhet och samhörighet vill man minska etniska skillnader. Alla som bor i landet är medborgare i den turkiska republiken oavsett sina etniska rötter. Genom att ha medborgarskapet som det viktigaste gemensamma bandet har man strävat efter att skapa fram en nation. Även Frankrike som i stort sett haft likadana erfarenheter har gjort likadant. Både Frankrike och Turkiet har lyckats att nå detta mål.

Publiceringen av kartan väcker

tragiska minnen till liv

Genom att besegra den separatistiska terrororganisationen har risken för sönderslagning i stort sett avtagit i Turkiet. Men man kan inte påstå att den är helt borta och att den inte dyker upp igen.

Denna korta inledning bör hjälpa läsarna att förstå varför den karta som publicerades i Aftonbladets resebilaga (27–29/4) har gjort så många människor i Turkiet bestörta, liksom även i Sverige.

Egentligen är artiklarna i bilagan mycket välskrivna och innehåller massor av nyttig information om vårt land. Jag personligen anser att artiklarna säkerligen har ökat svenskarnas vilja att besöka Turkiet. Men publiceringen av en karta över Turkiet där ett mycket stort område inom landet har kallats för ”Kurdistan” passar mycket illa och väcker tragiska minnen till liv. Det är därför vår ambassad bad Aftonbladet korrigera felet så fort som möjligt. Även den turkiska dagstidningen Hürriyets reaktion grundar sig på detta. Dessutom har denna tidning samt flera turkar – båda här och i Turkiet – kritiserat mig hårt för min ”alltför milda reaktion”. Mina ord om förhållandena i Sverige har också upprört många. Annars är det självklart att publiceringen av en karta i en svensk tidning naturligtvis inte ”räcker” för att skapa ett område i Turkiet med namnet ”Kurdistan”! Jag vill bara hoppas att svenskar som inte handskats med liknande problem på grund av deras annorlunda historia och identitet, förstår grunden till vår känslighet.

Däremot bör man ha det i minnet att Turkiet är kanditatland till EU. Sverige är bland dem som stöder Turkiets kandidatur mest. Att vara kandidat till EU har påverkat mycket i Turkiet. Förra året har man genomfört den största grundlagsreformen någonsin i landets historia, mängder av rättigheter och friheter har utökats och landet har tagit flera steg framåt när det gäller anpassning till så kallade Köpenhamnskriterier. Brottsbalken och civilrätten har reformerats grundligt samt bekämpningen av tortyr har också effetiviserats genom att till exempel anhållningstider har anpassats till EU:s normer.

Inom ramen för anpassningsprocessen har Turkiet tagit på sig ansvaret att förverkliga alla medborgarnas rättighet att få utbildning på eget modersmål och användning av det i olika media. Just nu pågår en intensiv debatt i Turkiet om hur man på bästa sätt ska förverkliga det. Med största sannolikhet finner man en tillfredsställande lösning på frågan redan under det här året. Turkiet vet mycket väl att utan att anpassa sig till Köpenhamnskriterierna, där modersmålsfrågan också ingår, kan landet inte bli medlem i EU, inte ens förhandlingar om detta kan börja. 75 procent av Turkiets befolkning vill ha EU-medlemskap. Dessutom är Köpenhamnskriterier inte enbart nödvändiga för att tillfredsställa EU:s krav utan tillför den demokratiska standard som det turkiska folket väl förtjänar. Dessa kriterier har inte tvingats på Turkiet utan de är i högsta grad för Turkiets bästa.

Däremot kan anpassningen till dessa kriterier inte betyda att vi ska skapa fram nya minoriteter. Att vara minoritet kan oftast tolkas som att vara ”andra klassens medborgare” och är därför inte särskilt positivt för de berörda. Det viktigaste är att alla skall ha rätt till utbildning på eget språk samt att använda det i massmedia.

Om EU och Sverige

vill bidra till Turkiets strävan – som genom att stödja Turkiets medlemskap, vilket Sverige gör – bör man inte ge intrycket av att man inte respekterar Turkiets territoriella enhet. Om ett EU- medlemskap börjar likna ett hot mot nationens enhet, kommer Turkiet att upphöra med sin önskan att tillhöra EU. Detta skulle inte gynna turkiska republikens medborgare, oavsett deras etniska rötter och inte heller EU. Det är därför den karta som publicerades i Aftonbladet, som visar ett delat Turkiet, är felaktig! Jag hoppas att inga fler sådana kartor publiceras i framtiden.

Selim Kuneralp (Turkiets ambassadör)